När fick du reda på att du var gravid?
Jag anade att jag var det i början av November. Johan jobbade i Kiruna så vi väntade med testet tills han var hemma. Plussade på stickan den 16/11 2008.

Var bebisen planerad?
Det var hon!:)

Vad heter ditt barn?
Isabelle Johansdotter Norén

När var du beräknad att föda?
18:e Juli

Föddes barnet på utsatt datum, om inte när?
Nej, hon kom den 21:a

Hur stor var barnet vid födseln?
3550g, 49 cm lång

Hur lång tid tog förlossningen?
Det gick fort. Från första känningen tog det 6 timmar. Jag fattade inte alls att jag skulle föda barn, men måste ha vetat det undermedvetet, för vi åkte in och 2,5 timmar senare hade jag henne på bröstet. 11.04 bad dom mig krysta första gången och 11.11 var det klart!

Hur började din förlossning?
Den började med en strålande känsla ner mot benen som gjorde att jag tappade balansen när jag skulle göra morgonbesöket på toaletten. Gick och la mig igen men vaknade av värkar 1 timme senare och väckte Johan och sa "nu är det dags!!". Värkarna kom på en gång med ca 3 minuters mellanrum...

Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
Vaginalt.

Hur mycket var du öppen när du kom in?
3 cm

Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
7 min

Blev det komplikationer?
Nej

Var du rädd för något?
Nej, jag förstod inte ens att hon skulle komma då... ;P

Skrek du?
Nej

Hur många var inne i förlossningsrummet?
Jag, Johan, en barnmorska och en undersköterska.

Hade du någon nära med dig?
Johan

Tog du någon smärtlindring?
Nej

Är du tillsammans med barnets pappa?
Ja

Tog ni reda på könet?
Nej

Om nej, vad trodde ni att barnet var för kön?
Både jag och Johan trodde att det var en pojke. Jag var så säker att jag i min förvirring faktiskt vräkte ur mig "men vart är snoppen"?? :P

Hur lång tid tog det för er att bli gravida?
3 månader

Hade ni bestämt vad barnet skulle heta?
Jo, vi visste tidigt att det skulle bli en Isabelle, eller en Harry.

Hade du en svår graviditet:
Nej, inte alls! Hade en toppen graviditet! Mådde mycket bättre än någonsin faktiskt!:)

Mådde du illa?
Dagen hon föddes kräktes jag i bilen på väg in. Det var enda gången. Annars hade jag halsbränna i slutet som fick mig att må illa, men det var snabbt åtgärdat med min bästa vän gaviscon!

Kan du tänka dig att skaffa fler barn?
Absolut! Är gravid nu, och vi vill nog ha en till men vi börjar så här först:)

Har du fått några bristningar?
Inte en enda

Var du nervös inför förlossningen?
I mitten av graviditeten fick jag någon sorts förlossningsrädsla, men den släppte.

Hade du några cravings?
Innan jag visste att jag var gravid var jag sugen på gelehallon, förstod inte vart suget kom ifrån för egentligen tycker jag inte alls om dom! Men gick runt och tänkte på dom hela tiden haha!

Vad gillade du för mat?
All mat så länge jag slapp laga den själv. Jag tålde inte matos. Blev riktigt illamående av det...

Hur reagerade du/ni när du plussade?
Vi hoppade bokstavligt talat i hallen av lycka och några tårar av glädje kom det:)

När kände du första sparkarna?
I vecka 20

Bästa graviditetsminne?
Ultraljudet. Alla rörelser och sparkar. Den fina magen.

Hur långt gången var du när du förstod att du var gravid?
Jag kände det på mig på en gång!

Hur mycket gick du upp i vikt?
14kg

Hur länge ammade du?
Ca 3 veckor. Hade gärna ammat henne mycket längre, men det gick inte:( 

Hur blev ditt hår?
Vet inte om jag märkte någon skillnad?

Vem är barnet mest lik?
Från början tyckte jag hon var mest lik morbror Jonas. Men hon är nog mest lik farbror Martin.

Vad är det bästa med att ha barn?
Hon är det bästa som har hänt mig! Man är aldrig sysslolös ;P 

Vad är det sämsta med att ha barn?
När hon är sjuk och man inte kan ta bort det onda. Det är hemskt, då gråter mammahjärtat!:(
Sen har man ju sömnlösa nätter emellanåt, det är ingen hit! Man känner sig inte alltid så fräsch när man utan sömn ska orka med hela dagarna och bäbisen är gnällig, hungrig och trött. Då sliter man sig i håret haha :P

Är ditt barn döpt?
Yes

Hur gammal är barnet nu?
1 år och 1 månad

Åh herre. Fy satan... Jag tror jag flippar ur! Kl 4.19 händer det ? Är det första förvärken? Jag hatar att vara oviss! Varför är man inte expert på allt??? Nåt annat kan det inte vara... Jag dör! Om det gör så här ont NU, hur satans ont ska det inte göra sen då?!

Detta skrev jag den 21:a juli klockan 05.39, men det hamnade som utkast. Lägger upp det nu...

Idag är det alltså dagen D. Den dagen som alla säger att man inte ska räkna ner till egentligen... För att väntan kan bli så lång. Jag läste i en tidning vi fick hem från pampers att man ska se varje dag som man går över tiden som en "bonusdag". Att man ska ta till vara på dom genom att spendera tiden med sån´t som blir svårt senare. Äta lunch el middag ute, hälsa på vänner, biobesök, myskvällar och sånt man tycker om och orkar med. Jag vet och är inställd på att våra liv kommer att förändras totalt nu när den lille/a kommer. Men har svårt att tänka att två veckors övertid är en "bonus", och då mår jag ju ändå superbra. Jag vill ha dig i min famn nu! Nu när min rädsla inför förlossningen avtagit och jag känner mig redo. Allt hade varit enkelt om man hade ett exakt datum. DÅ händer det. Klockan **:**...
En dag i förra veckan hade jag fruktansvärt ont i magen. Ner mot benen strålade smärtan, och jag var helt säker! Nu närmar det sig minsann! Men dagen efter så var allt som vanligt igen. Så vi får helt enkelt vara tålmodiga tills du bestämmer dig för att du är redo. Inga tjuvknep verkar då fungera!;)

Detta skrev jag natten mot den 18:e. Men det hamnade visst som utkast. Lägger upp det nu...

Då var vi "fullgångna". V 40+2 idag... Ingenting har satt igång. Men rätt vad det är så händer det väl. Vi var till Linda idag eftersom Margareta har semester. Jag gillar henne skarpt! Sen förra kollen för två veckor sen var det inte så mycket som förändrats. Hade gått upp 4 hg. Total viktuppgång: 14kg. Bebisens hjärtljud låg på 136. Inga spår i urinen, blodtrycket 100/65. FS(mag)måttet hade ökat från 36 till 37, trots att jag själv upplever magen som betydligt mindre nu. Det är väl för att den sjunkit ner... Bäbisens huvud var ordentligt nersjunket i bäckenet så det kunde starta när som helst. Vi har en ny tid på Måndag. Bara vänta och se om det blir att fara även på den... Men vi mår bara bra! Vill bara det ska sätta igång nu. Fast en del av mig ser gärna att helgen kan få komma och gå innan, då Johan jobbar. Han kan få göra bort den först...
V 40+1:

Det kanske var sista besöket på MVC idag, det vet man aldrig. Men förmodligen kommer jag att hinna gå en gång till minst, då förstföderskor har en tendens att gå över tiden, och jag dessutom inte börjat ha några ordentliga känningar. BM sa dessutom att våran bäbis känns liten just nu, och att jag inte känner mig minsta less är ett tecken på att bäbisen inte riktigt ännu vill kika ut. Så på två veckor har detta hänt: 144 i hjärtslag. Mitt blodvärde hade ökat från 118 till 119, inte mycket att skryta om men det var då inte sämre iaf! Blodtrycket låg på 100/70 (har haft ungefär samma genom hela graviditeten). FS(mag)måttet hade ökat 2 cm till 36 så magen fortsätter växa... Min vikt -0,2? Måste vara för att jag var på morgonen idag. Annars har jag brukat gå vid 16-tiden. Vi gjorde en sammanställning av hela graviditeten också som kunde sammanfattas med två ord "helt normal".  Inga som helst konstigheter. Så då får vi se... Jag har en känsla av att denna bäbis kommer födas nattetid, då jag varenda natt är vaken mellan 4-5 ungefär. Och då vaknar jag alltid av den lille/a... Får se om man har rätt.

Tror ni jag känner mig nå stor?;)

V 17 + 2



V 37 + 4


Det är många gäster som frågat när jag ska ha. Och när dom får svaret så reagerar dom alla likadant och blir chockade över att jag fortfarande är på jobbet då det bara är lite drygt 2 ½ vecka kvar.
Igår var det en karl som sa till mig "du ser ut att spricka snart" komplimang?! - förvirrad. Det var en väldigt underlig kommentar iaf. Sen frågade han när jag ska ha och jag sa "om 17 dagar". Och hela sällskapet tittade på mig och undrade vad jag fortfarande gjorde på jobbet! Nu jobbar jag ju bara 50% sen en månad tillbaka, (skulle aldrig aldrig någonsin orka jobba 100%) och det har funkat bra. Jag har nog en bra graviditet, har inget att jämföra med. Men då man hör om andra som är och har varit gravid. Och jag har fortfarande inte kännt att jag bara vill att allt ska vara över för att man är less i slutet som alla säger. Skulle nog klara av detta ett bra tag till! Det är ganska mysigt!;) Fast jag kan längta efter att få ligga i en bekväm ställning då det blir dags för sängen. Eller en sån enkel sak som att kunna ligga på mage och sola ryggen eller läsa en bok. Nu kom jag iaf av mig. Sista arbetsdagen var det alltså idag!! OJ, så skönt! Nu har jag semester och ska koppla av. Jag ska inte jobba på ett år har jag sagt till att börja med. Det känns konstigt. Det var sista dagen för iaf ett år... Om jag nu inte kommer vela tillbaka tidigare. Men det har jag svårt att tro ;)

Nu är det bara 18 dagar kvar tills bäbis kikar fram. Om jag inte går över tiden. Jag har ju hela tiden sagt att jag tror att jag får före, men det blir nog tvärtom. Vad jag längtar! Jag upplever en "stötande" rörelse i bäckenbotten nån gång om dagen nu. Är det huvudet måntro? Jag har ju inte varit i detta stadiet förut så man vet ju som inte... Läste i en graviditetskalender att många har förvärkar nu. Men inte jag. Fast det är bara skönt, man skulle nog börja bli orolig av dem.
De första bilderna av det lilla livet ;)



(den sista är en förstoring av huvudet, och man ser även en knuten hand vid kinden... )

Jag känner att jag blir riktigt irriterad faktiskt. Och påhoppad. Ska man svulla nu när man är gravid, eller vad? Vad är egentligen bättre för dig och ditt barn? Att göra nyttiga och bra val, eller att proppa käften full med skit och godis?? Det sistnämda verkar ju många tycka... Jag bantar absolut inte! Och alla som verkligen känner mig vet att det är det sista jag skulle komma på att göra så här i slutet av min graviditet. Över huvudtaget när jag är gravid! Jag sa till Johan att jag vill leva ett nyttigare liv = friskare liv! Inte banta! Och "unna" sig vad man vill varenda dag är kanske inte det bästa valet i det långa loppet varken för mig eller barnet. Att få sockertoppar varannan minut är nog inte nyttigt, eller vad tänker ni om det? Att äta tre stabila/ordentliga mål på en dag, alltså frukost, lunch, middag, sen mellanmål och på kvällen nötter och russin anser inte jag vara för litet kaloriintag för mig och mitt barn?! Då får du som kommenterar detta så mycket tänka efter en gång till! Har du tänkt jag ska svulla ihjäl mig eller? En gravid kvinna behöver 250kcal extra om dagen, man äter alltså inte för två. Kom inte och säg att jag mixtrar eller äventyrar mitt barns hälsa i magen. Du känner inte mig! Jag skulle aldrig sätta det på spel. För er som inte fattar vad jag surrar om så kommer det här. Detta åt jag igår (med tillägg att jag brukar äta så här, men i stället för nötter, frukt & bär har det kanske slunkit ner godis, glass, fika, jaaa you name it):

8.30
1 polar rågkaka med smör, ost, gurka
1 polar rågkaka med smör, skinka, gurka
Färskpressad juice av 2 apelsiner

10.30
100g frukt & bärmix
cashewnötter

12.30
kaffe med mjölk

14.00
1 port renfilé med potatis och kantarellsås
gurka, 1 clementin

18.30
1 port köttfärssås och spaghetti
gurka, 1 rågrut med smör

21.00
100g nöt & russinmix

Varav jag blir påhoppad om att jag bantar och har blivit självupptagen och självcentrerad?! Ät den här maten en dag och kom sen och säg att du är hungrig eller kaloriintaget är alldeles för lågt. Fattar ingenting, då jag anser att detta är bra och nyttiga val för både mig och mitt barn. Att jag väljer bort socker som godis fika och glass handlar om att jag tänker på det som komma skall, och inte vill dra på mig en övervikt helt i onödan, men som sagt banta? Nej!
Sååå... istället för att hoppa på mig borde ni stödja mig att bli av med mitt sockerberoende.
Och varför jag har skrivit en så kallad matdagbok handlar enbart om att det blir lättare att göra dom "rätta" valen när suget sätter till om man skriver ner det så man själv får en överblick av vad man egentligen stoppar i sig.

Kom just hem från MVC. Två veckor sen jag var där sist och allt var perfekt. +2hg, ändå hade magen växt 2 cm. Det ska bli roligt att se om du blir en liten tjockis, eller om du bara luras! 140 i hjärslag. Ordentligt fixerat. Och blodvärdet hade ökat till 118, från 111, trots att jag i ärlighetens namn varit dålig på att ta mina järntabletter. Skärpning där... 
Nu ska jag nog ta och laga mig nå mat, börjar vara hungrig känner jag.

Idag har vi varit på MVC för den andra träffen på föräldrautbildningen (den sista för gruppen). Dock hann vi bara komma dit och vända typ, för det blev så himla krångligt tyckte vi. Igår var vi nämligen på en annans grupp föräldrautbildning, den gruppen som vi skulle hamnat i från början men blev missade till. Så vi sa att vi hellre stannar i den gruppen som vi var med igår. Så vi fick komma tillbaka när dom var klara idag och gå igenom deras första träff ensamma med barnmorskan (det som vi alltså missat). Är det bara jag som känner en enorm stress då jag tänker på förlossningen?! Kan det vara förlossningsrädsla på riktigt?? Jag fattar inte hur den här krabaten ska komma ut ur mig... Och ju mer jag ser och går in i detaljer angående förlossningsarbetet desto mer orolig/rädd blir jag... Jag drömmer mardrömmar på nätterna om bäbisen som inte kommer ut, eller som trasar sönder mig, eller som har kolik... ja alla möjliga hemska scenarion. Jag är rädd för att spricka, fast jag vet att jag förmodligen kommer att göra det för att nästan alla gör det. Idag fick vi se bilder på hur det går till när barnet kommer ut genom bäckenet och jag önskar jag aldrig sett dom... Sen förklarade hon att det är ju bara några centimeter mellan slidan och ändtarmen och ska ett huvud komma ut där så förstår man ju ganska snabbt att huvudet är större än vad det finns plats för. Herre gud... 
Annars tänkte jag skriva att detta är en underbar period i min graviditet! Det känns som magen har börjar sjunka ner lite, och jag har blivit kvitt mitt illamående om nätterna. Det är numera bara någon enstaka natt man hålls vaken av kväljningar. De hårda sparkarna mot revbenen har upphört, förmodligen finns det inte någon plats längre för MMA matcher där inne. De rörelser jag känner nu är så mysiga att det går inte att jämföra med annat. Jag känner mig för det mesta glad och full av liv! Jag känner mig vacker och jag får vara pigg. Sen jag gick ner på halvtid är jag mycket bättre i ryggen, tack gode gud! Så det är bara det här med oron inför förlossningen... Men jag har ju några veckor till att förbereda mig.

Än så länge har jag och Johan inte köpt ett enda baby plagg till den lille/a... Man har hållt sig från, för nog har man man varit sugen många gånger när allt ska vara så förbannat sött! Vi kan dock konstatera att det nog inte behövs på ett tag för du är så bortskämd av de som redan älskar och längtar efter dig! Turid och Lotta har snart köpstopp på riktigt, ni kommer hem med nåt litet nästan varje gång vi ses!=) I veckan kom moster Sofie (vad roligt det känns att säga, hehe) och Nisse med två heldressar och världens minsta sötaste skor! Och Lotta hade köpt en väldigt söt body med grodor på. Jag är glad och tacksam för allt vi fått. Här är de senaste innan jag lägger ner det i babylådan. Jaa, jag har lyckats städa så att den lille/a till och med har en egen klädlåda i byrån! Inte dumt.

Nu har nedräkningen på riktigt börjat här. 49 dagar kvar, och jag börjar längta! Det känns som 49 dagar inte är mycket, ändå står tiden nästan stilla... Den som väntar på nåt gott.

Nu svarar jag till dig Linda här, försökte på din blogg men fanns ingenstans att komentera då du inte hade skrivit något inlägg... Vi skulle få ett nytt ultraljud om magen hade växt, för våran bm tyckte att den hade växt så snabbt och mycket. Så jag fick komma in bara en vecka efter en rutinkoll för att mäta men då hade den inte växt så hon trodde bäbisen kanske hade sträckt på sig då hon mätte tidigare. Därför blev det inget andra UL då allt verkar vara normalt. Ska ni få göra ett till ni? Linda ringde till mig tidigare idag, och då bestämde vi att vi ska komma den 4:e. Men som jag fattade på Margareta så trodde jag ni hade hunnit med mer än en träff... Men det var ju bra att ni inte hade det så missade vi inte så mycket! Hon sa nämligen då vi talades vid sist att vi skulle få gå på eran sista träff och efter den sitta fyra timmar ensam med henne och gå igenom det andra bara vi. Och sen få låna hem filmer så att vi hade gjort våran utbildning i ett svep. Men så här blev det ju mycket bättre!=) Det går bara bra annars. Börjar bli tugnt däremot och min rygg tar mest stryk... Jag längtar tills man kan ligga på magen och få en ordentlig massage! Sen känner jag mig så stor och otymplig... Men det är väl normalt. Man är ju det, det är ju som en mage ivägen hela tiden. Hur går det för er då? Mår du och bäbisen bra?=)

Igår var det åter dags för besök på MVC. Lillen/an sträckte inte på sig utan magen var lika stor som förra veckan, så inget mer ultraljud blev det. Jag har varit förstoppad några dagar och sa det men har även läst i mammapraktika att det kan vara ganska vanligt att man blir det eftersom att tarmarna trycks ihop för att fostret ska få plats. Hon skickade hem mig med en flaska klyx som visst skulle göra underverk, och ja. Det kan man ju säga att den gjorde. Jag blev ärligt talat orolig över att få höra att man ska spruta in vätskan och sen försöka allt vad det går att hålla kvar den i minst 5 minuter. Fem minuter är ju ingen tid?! Vad händer egentligen i kroppen om den ska hinna vända på fem minuter?! Den gjorde det... jag tror jag klarade 2 minuter MAX.... och sen kom allt ut. Jag mådde så fruktansvärt illa. Hela rummet började snurra. Jag började kallsvettas och tårarna bara sprutade. Ryggen blev alldeles blöt! Jag ville spy. Orkade inte sitta upp utan ville bara lägga mig ner på golvet. Men det gick ju inte så bra när man hade behoven att utföra. Så jag fick sitta kvar medans det kändes som världen gled längre bort. Jag hängde med armarna över handfatet som stöd. (våran toa är grymt liten för dom som inte vet...) Jag trodde jag skulle svimma! Men det gick över ganska fort ändå efteråt och jag fick somna in med en svidande bak... Men magen är kalas idag. Har inte ont alls som jag hade igår! Klyx - aldrig mer igen däremot! Det klarar jag inte av att gå igenom en gång till...
Vi disskuterade även hur vi ska göra med mitt jobbande och Margareta bokade in en läkartid idag. Jag blev sjukskriven 50% den närmsta månaden från och med imorgon. Det är blandade känslor angående detta. Först och främst ska det bli så skönt att kunna gå hem efter halva dagen och slippa känna sig totalt slutkörd som jag är på kvällarna då jag kommer från jobbet. Men då är det ju storhelg i helgen och då får jag ju ingenting för det är ju karens också dom första två dagarna va? Det hade varit fint om man hade jobbat den här månaden ut, för mig skulle det varit 4 arbetsdagar, och få en full lön. Men nu ska jag tänka på min hälsa och inte på pengarna! Jag blev bara glad då jag öppnade lönespecen idag och den var på 14500. Det händer typ aldrig!! Men då kommer det ju som sagt dras bort för karens och 50% på 4 dagar, varav två med OB. Nåja! Min rygg och mina fötter kommer må bättre av detta! Kanska sammandragningarna som jag börjat få går över. Hope so!
Åhh, förresten så blir jag så upprörd! Nu har dom lyckats missa oss till starten för den andra föräldrautbildningen också! Är vi så svåra att komma ihåg?! Så nu ska vi få gå den själv...? Jag hade som sett fram emot att träffa andra i samma sits som oss... det hade ju varit kul. 

Idag har vi varit på ännu ett besök hos barnmorskan. Jag hade gått upp 2hg på tre veckor, inte så mycket med andra ord. Däremot hade magen växt hela 4 cm sen sist! Jag känner ju att magen växer och är typ enorm, men nu lillen får du nästan lugna ner dig... ;) Jag ska ju orka bära dig tiden ut! Hon sa dock att hon trodde det var en lång och smal bäbis där inne? Vi får väl se men det låter ju inte troligt med våra gener... Ska tillbaka redan på måndag eftersom den hade växt så mycket för att mäta igen och se om det kanske bara var så att hon/han sträckte på sig. Annars kanske det blir ett till ultraljud för att uppskatta vikt och storlek. Så om du bara sträckte på dig får du gärna göra det på måndag också, jag vill ju se dig igen! Det var så mysigt. Det bästa under hela denna tiden, den dagen vi fick göra ultraljud.
Hon blev också upprörd över att jag fick avslag på min ansökan om havandeskapspenning. Och sedan avslag på omprövningen, som jag inte skrivit något om här ännu. Jag blev riktigt besviken och förstår inte riktigt hur dom tänker nissarna på försäkringskassan. I deras motivering står det nämligen att jag kan anpassa mina lyft som är så pass tunga så att dom inte når upp till den vikt som anses krävande för att vara fysiskt ansträngande. Alltså att jag istället för att lyfta en back med grejer tar en och en grej. Jaaa. Ni hör ju... vem ska betala all övertid som kommer behövas för att det kommer ta så lång tid allt jag gör? Nåväl. Det är väl bara att acceptera. Jag kan begära att få omprövning igen. Men då ska jag skriva till länsrätten men skicka brevet till försäkringskassan. Innan det gått igenom är ju min unge redan född... Jag har börjat tidigare några dagar och i helgen har jag även jobbat över en timme för att jag inte hinner med längre. Men jag får gå tidigare någon annan dag då man har lite att göra... Så jag får pussla ihop det här så länge man orkar. Margareta sa iaf att jag skulle ta med mig namnet på den som hade beslutat detta så hon kunde ringa upp henne. Hoppas hon gör det och att det kanske kommer nåt gott ur det! Det skulle glädja mig väldigt mycket...
Nåt annat tråkigt var att vi blev missade till föräldrautbildningen för dom som ska ha barn i Juni/Juli.... Det hade varit roligt att hamna bland dom! Så då får vi göra våran sent... Nåja, bättre sent än aldrig.

Beslut
Färsäkringskassan har beslutat att du inte får havandeskapspenning.
Du arbetar som ekonomibiträde där det förekommer tunga lyft upp till 12kg. I arbetet ingår att packa varor, fylla på mat och porslin. Diskning samt lagar mat och står i kassan. Du får inte havandeskapspenning därför att försäkringskassan bedömer att graviditeten inte har minskat din förmåga att utföra ditt arbete med minst en fjärdedel.

Fy vad jag är uppriven just nu kan jag tala om. Testa ställ dig på mitt jobb och göra de uppgifter jag utför varenda dag och påstå sen att det inte minskat min förmåga att utföra arbetet med en fjärdedel?! Jag kan inte göra allt längre och jag får ofta be andra lyfta det som är tungt och jag stressar så att det känns som jag ska lägga mig ner och dö!! Det kan inte vara hälsosamt nånstans! När jag kommer hem från jobbet har jag så ont i vaderna och ryggen att det känns som man ska avlida! Men inte en gång har jag klagat, för jag har tänkt att jag bara behöver uthärda några veckor till... Ursäkta mig, men hur fan kan ni i hemtjänsten få detta och inte jag?! Jag förstår inte...

Okej, nu när så många bett om att få se förändringen så kommer här bildbevis. Skäms på mig som varit så dålig på att ta kort! Men imorse blev det ett...

Första bilden V.9+1

Andra bilden V.24+4


Lite har den ju växt krabaten!

Okej, magsjuka i sig är väl aldrig någon hit. Men samtidigt som man är gravid måste ju vara det värsta!
Allt började natten mot onsdagen. Johan hade varit på nåt möte i pite och kom hem vid 22.30 tiden. Jag var inte så trött så vi beslutade oss för att se ett avsnitt av desperate housewives. När väl det var slut så låg vi och pratade en stund. En stund som blev en längre stund. Till slut sa Johan att jag aldrig skulle orka upp om jag inte somnade nu. Jag insåg att han hade rätt när jag såg att klockan började närma sig ett. Så jag intog sov position varav mitt illamående kom, som de allra flesta kvällar den senaste tiden. Jag har fått medicin mot mitt illamående på nätterna som orsakas av att fostret tydligen trycker på magsäcken när jag ligger ner. Vilket har lett till sura uppstötningar som är så nära spyor det går att komma. Jag vred och vände mig som en tok för att hitta en ställning där den där spykänslan skulle försvinna. När klockan närmade sig tre frågade Johan om jag drömde mardrömmar. "nej, men hur jag än ligger så känns det som att jag ska spy"... Så jag hämtade hinken och klockan 4 började kalaset. Och inte hade det nåt med graviditeten att göra. Jag spydde säkert 20 gånger igår, och det kom inte bara den vägen. När jag satt på toan så kom spyan samtidigt. Vad ska man göra?! Jag fick tvätta handfatet sen (tur det står jävligt nära toan, annars hade jag fått skura). Ni vet kramperna som uppstår i magen när man spyr. Man kan inte hindra dom, det är som dom som kastar upp maginnehållet. Jag tror inte våran bäbis uppskattade dom särskillt mycket, för efter varje omgång så vart det en fightingmatch utan dess like där nere. Och det var inte bara mysiga sparkar, kan jag tala om. Jag har sån tur att ha den finaste karl´n i världen! Han strök mig på ryggen hela natten, gick och handlade proviva drycker, risi frutti, yoghurt och japp direkt då ica öppnade, han har tömt skurhinken varje gång jag spytt klart och hela tiden frågat om det är nåt jag vill ha. Han stannade hemma från skoterfärd för att ta hand om sin sjukling. Jag känner mig så bortskämd!
Sen gick han på jobbet kl 16, och gud så hemskt tråkig min kväll blev. Inte för att det var så roligt innan heller men...
Så hela gårdagen spenderade jag i sängen. Jag tog aldrig på mig några kläder, orkade inte sitta upp heller för den delen. Fick i mig en risifrutti, och en liten 125g yoghurt, och jag trodde aldrig man kunde spy så mycket av det! Ställde mig på vågen i morse. -2,5kg, sinnesjukt! Idag känns det lite bättre. Eller det var fan i mig en underdrift, jag kan ju sitta här och skriva så jag är i stort sett frisk. Men magen är inte hundra, det känns som det ska komma när som helst.
Vi får väl se. Ska försöka få i mig nån proviva dryck nu iaf. Är så hungrig att jag inte kan räta ut magen...

Åter igen väldigt länge sen jag skrev... Nu får ni graviditetsuppdateringar:
Är nu i v21+1. Så mer är halvvägs! Jag mår super bra nu. Kunde nog inte vara så mycket bättre. Förstår inte riktigt vart all energin kommer ifrån, men som en skänk från ovan känns det ju som när man tänker tillbaka på tröttheten som tog knäcken på en i början. Morgonpigg. Inga problem att ta sig till jobbet alls. Väl där går dagarna fort och jag känner mig allt som oftast på glatt humör. Behöver inte längre "sova" middag när jag kommer hem. Har till och med börjat släpa baken till gymet för lättare motion, blir tredje gången idag, och det känns motiverande och kul.
Magen har börjat växa och ta sin form och jag undrar hur det ska sluta det här. Hur kommer den att se ut i v.40?! Den är verkligen stor nu, så pass att jag funderar om det är riktigt normalt det här... =)
Ni kanske får er en bild här någon dag. Har glömt kameran i småbruken.
Och det roligaste av allt är: jag har börjat känna krabaten! Så underbart det är! Känslan är svår att förklara. Ibland fladdrar det, ibland suger det som till, och ibland känner man en spark. Man får se till att njuta nu medans det är mysigt och inte jobbigt. Har väntat och väntat men så förra söndagen då kände jag för första gången i bilen på väg hem från kåbdalis. Han eller hon ville nog stanna hos farmor ;) Och i torsdags kände även Johan en liten spark. Sofie försökte sig på men ingenting.
Näe. Nu ska jag över till henne förresten och hämta mina träningskläder för kl 2 blir det gymet.

Idag har vi varit till stan och jag gjorde mina fynd på HM. Det blev tre par mammabyor. Ett par till jobbet så nu slipper jag stå i kassan med de som ser ut som pyjamasbyxor!=) Ett par jeans också så nu slipper jag ha snodden där med gylfen öppen och alltid gå och dra ner tröjan. Skönt! Och ett par vita linne byxor att mysa i. Fina att ha på sommaren också. Och dom var jätte sköna alla tre så jag är super nöjd! Köpte även lite bh:ar och trosor, sånt där som blivit för smått. Det är ju jobbigt att bli större när inget i garderoben längre passar. Men nu ska man väl klara sig ett tag framöver. Förhoppningsvis!=)

Nu kanske man skulle börja laga nå mat. Klockan springer iväg...

Jag vet inte om man kan vara gladare än vad jag är idag. Vi var på ultraljud och fick för första gången en liten skymt av den lille. Visst har jag vetat att jag är gravid och vad som växer i magen, men det blev så påtagligt och verkligt när man fick se krabaten på skärmen! "han" sög på tummen, och livlig var "han", vred och vände på sig för att visa oss alla sina sidor! Sen efter en stund ville "han" inte alls vara med nåt mer, så då la "han" händerna över ansiktet ;) Går inte ens att beskriva känslorna som gick igenom min kropp när jag såg detta. Och allt syntes så väl. Jag trodde att man skulle kunna se ungefär, men inte så exakt. Händerna, fötterna, läpparna och hjärtat, hjärnan, ryggraden. Ja, allt! Tre bilder fick vi med oss hem och jag kan inte slita mig från dom. Jag har visat dom stolt för alla jag träffat sen vi kom hem! Jag tror mig ana en liten penis på en av bilderna, det ser verkligen ut så! I så fall blir det en liten Harry. Och om en tjej Isabelle. Om det passar när stunden väl är kommen.
Johan fällde till och med en tår idag. Ja, men vad ska man säga. Hjärtat jublar ju av lycka, så är det bara!
Så när det var klart och allt gått bra och vi fick höra att allt såg bra ut så gick vi och tog en fika för att fira. Hade tänkt lyxa till oss en fin middag men ingen av oss var hungriga, så det blev en semla istället, och det var pricken över i:et. God, det var bara förnamnet. Jag älskar semlor! Mums!
Jag sa till Johan att nu finns det nog ingenting som skulle kunna förstöra min dag. Men det fick jag äta upp för fem minuter senare släppte han en brak fis som ingen förutom jag då som är superwoman skulle ha överlevt! Helt seriöst så brukar jag skämta och säga det där är det värsta jag nånsin kännt om nån nära råkar släppa sig. Men det där VAR det värsta jag nånsin kännt! Jag trodde jag skulle tuppa av. Johan trodde att han skulle tuppa av. Och det var HAN som släppte den, då kanske ni förstår hur hemsk den var. Eller näe. Ingen kan förstå det. (till johans försvar så ska jag tillägga att han inte gör sån´t ofta, vilket jag är väldigt tacksam för. Han är ofta en gentleman och går iväg, men nu satt vi ju i bilen.)
Jag blev framflyttad så nu är beräknad bf 18/7 och helt plötsligt är man i v.16+4, istället för 18+2. Känns lite tråkigt men nåja, det vart ju inte flera veckor iaf.