Lite low

Jag vet inte riktigt vad det har varit med mig på sistone. Har kännt mig lite låg och förvirrad.
Som om huvudet har varit fullt av bomull och inget annat!
Bara för att nämna nåt så... Jag var lite småstressad för någon dag sen när vi skulle åka bort. Sprang och duscha, och skulle sen torka håret med fönen. Så står jag där och försöker pricka uttaget, när till slut Johan frågar mig vad fan jag håller på med!!?
Det kopplade inte riktigt först. Jag trodde han blev irriterad för att jag skulle torka det när vi redan var stressade, men sen ser jag ju att jag försöker stoppa fönen i uttaget till centraldamsugaren! Hahhaa, inte konstigt att det inte riktigt funkade.... Ibland är man väl för rolig;)
Inatt har jag drömt om massage. Jag tror jag skulle behöva mig en redig helkroppsmassage.
Mina fötter skriker om uppmärksamhet. Dom är väldans ömma efter helgens traskande på stengolv.
Och kroppen är inte riktigt sig själv efter förra helgens målande. Det har jag för övrigt inte talat om här i bloggen. Men när Johan for på en hemvärnsövning över helgen drog jag fram färg och penslar och målade hallen och gästrummet vitt:) Tack alla som hjälpte till, både med penseldrag och barnpassning! Ni är super!
Taket var det värsta. Jag ska aaaaaaaldrig måla tak igen! Men nu är det fint. Ska lägga upp en bild men det får vänta tills i helgen då jag har varit på IKEA.

tfn crap!!

Om någon försöker smsa mig och inte får svar så är det inte för att jag är otrevlig, utan för att jag helt enkelt inte får dom. Detta upptäckte jag igår när tfn varit ovanligt tyst hela dagen, och sofie sa att hon skickat flera stycken. Så jag bad johan skicka för att kolla upp det. Tre har han skickat och jag har startat om den flera gånger och kollat inställningar. Hittar inget fel och smsen väntar jag fortfarande på. Det konstiga är att jag kan skicka utan problem. Får väl ringa telia imorgon men det är grymt störande! Så vill ni mig nåt måste ni helt enkelt ringa...

Jobb jobb

Oj oj, det här är första gången (om man bortser från raster och middagen) idag som jag sätter mig ner. Full rulle!!
Jag håller på med ett projekt, men vad det är kan jag inte riktigt tala om ännu;)
Men shit vad trött jag är... mina ögon är omringade av en dimma. Tror det blir en tidig kväll...

Jobbade ju som sagt idag. Det gick väldigt bra. Allt var som vanligt så man kom ganska snabbt in i rutinerna.
Imorgon ska jag också jobba och sen kommer flickorna och farmor ner till byn, och då blir det kramkalas. Shit vad jag saknar dom, och då har jag knappt ens haft tid att tänka...

Nu blev ni chockade va!:)

När det uppdateras här...
Men det var faktiskt två saker jag ville dela med mig av:)

Det första är att mitt liiiiite nyttigare liv har startat nu. Jag ska ta mig ordentligt i kragen vid ett senare tillfälle, men jag har iaf börjat motionera nu. Och det är ju inte fy skam.
Har varit på tre korpen pass den här veckan och hann även med tre förra. Känns gött i kroppen, och det bästa med korpen är ju att det är så himla roligt! Det känns kul att ha hittat en träningsform som man längtar efter att få utföra.
Det klart roligaste hitills var ju step upen! Jag var för två år sen och skämde ut mig riktigt rejält kan jag tala om. Alla rörde sig i takt och enhetligt åsså kom jag där som en hösäck och förstörde, haha.
Men den här gången gick det betydligt bättre och jag fick faktiskt lite beröm av ledaren till och med;)
Och idag drog tappatrampet igång, och jag är med. 10 000 steg om dagen ska man ta i snitt för att komma i mål.
Så nu går jag runt med stegräknare och dagens tramp är avklarade:)

Det andra jag tänkte berätta är att imorgon är min första arbetsdag här. Kl 7.30 är jag tillbaka på fluxen igen.
Det är lite blandade känslor. Jag tycker det ska bli roligt att få komma tillbaka och inte bara vara mamma:)
Å andra sidan så fick jag för nån dag sen en lätt ångestattack när jag insåg att dom första tre månaderna (jag kommer bara jobba typ 20%) bara är en lätt uppvärmning för nästa år, då jag kommer börja jobba typ 75%.
Shit alltså! Ska man redan börja vara borta från flickorna fyra dagar i veckan? Komma hem, äta och sen ska dom sova så man knappt hinner träffas...
Jag antar att man vänjer sig, men jag har ju varit hemma så länge att det känns... nu hittar jag inte riktigt rätt ord, men skrämmande? kanske kommer närmast känslan jag har. Det känns vemodigt att börja lämna dom på dagis och inte spendera dagarna tillsammans.
Då kanske det är bra att man har dom här månaderna på sig att förbereda sig:)

Men nu ska jag gå och lägga mig, jobb som sagt imorgon:)

RSS 2.0