Idag har vi varit på MVC för den andra träffen på föräldrautbildningen (den sista för gruppen). Dock hann vi bara komma dit och vända typ, för det blev så himla krångligt tyckte vi. Igår var vi nämligen på en annans grupp föräldrautbildning, den gruppen som vi skulle hamnat i från början men blev missade till. Så vi sa att vi hellre stannar i den gruppen som vi var med igår. Så vi fick komma tillbaka när dom var klara idag och gå igenom deras första träff ensamma med barnmorskan (det som vi alltså missat). Är det bara jag som känner en enorm stress då jag tänker på förlossningen?! Kan det vara förlossningsrädsla på riktigt?? Jag fattar inte hur den här krabaten ska komma ut ur mig... Och ju mer jag ser och går in i detaljer angående förlossningsarbetet desto mer orolig/rädd blir jag... Jag drömmer mardrömmar på nätterna om bäbisen som inte kommer ut, eller som trasar sönder mig, eller som har kolik... ja alla möjliga hemska scenarion. Jag är rädd för att spricka, fast jag vet att jag förmodligen kommer att göra det för att nästan alla gör det. Idag fick vi se bilder på hur det går till när barnet kommer ut genom bäckenet och jag önskar jag aldrig sett dom... Sen förklarade hon att det är ju bara några centimeter mellan slidan och ändtarmen och ska ett huvud komma ut där så förstår man ju ganska snabbt att huvudet är större än vad det finns plats för. Herre gud... 
Annars tänkte jag skriva att detta är en underbar period i min graviditet! Det känns som magen har börjar sjunka ner lite, och jag har blivit kvitt mitt illamående om nätterna. Det är numera bara någon enstaka natt man hålls vaken av kväljningar. De hårda sparkarna mot revbenen har upphört, förmodligen finns det inte någon plats längre för MMA matcher där inne. De rörelser jag känner nu är så mysiga att det går inte att jämföra med annat. Jag känner mig för det mesta glad och full av liv! Jag känner mig vacker och jag får vara pigg. Sen jag gick ner på halvtid är jag mycket bättre i ryggen, tack gode gud! Så det är bara det här med oron inför förlossningen... Men jag har ju några veckor till att förbereda mig.