Jag vet inte om man kan vara gladare än vad jag är idag. Vi var på ultraljud och fick för första gången en liten skymt av den lille. Visst har jag vetat att jag är gravid och vad som växer i magen, men det blev så påtagligt och verkligt när man fick se krabaten på skärmen! "han" sög på tummen, och livlig var "han", vred och vände på sig för att visa oss alla sina sidor! Sen efter en stund ville "han" inte alls vara med nåt mer, så då la "han" händerna över ansiktet ;) Går inte ens att beskriva känslorna som gick igenom min kropp när jag såg detta. Och allt syntes så väl. Jag trodde att man skulle kunna se ungefär, men inte så exakt. Händerna, fötterna, läpparna och hjärtat, hjärnan, ryggraden. Ja, allt! Tre bilder fick vi med oss hem och jag kan inte slita mig från dom. Jag har visat dom stolt för alla jag träffat sen vi kom hem! Jag tror mig ana en liten penis på en av bilderna, det ser verkligen ut så! I så fall blir det en liten Harry. Och om en tjej Isabelle. Om det passar när stunden väl är kommen.
Johan fällde till och med en tår idag. Ja, men vad ska man säga. Hjärtat jublar ju av lycka, så är det bara!
Så när det var klart och allt gått bra och vi fick höra att allt såg bra ut så gick vi och tog en fika för att fira. Hade tänkt lyxa till oss en fin middag men ingen av oss var hungriga, så det blev en semla istället, och det var pricken över i:et. God, det var bara förnamnet. Jag älskar semlor! Mums!
Jag sa till Johan att nu finns det nog ingenting som skulle kunna förstöra min dag. Men det fick jag äta upp för fem minuter senare släppte han en brak fis som ingen förutom jag då som är superwoman skulle ha överlevt! Helt seriöst så brukar jag skämta och säga det där är det värsta jag nånsin kännt om nån nära råkar släppa sig. Men det där VAR det värsta jag nånsin kännt! Jag trodde jag skulle tuppa av. Johan trodde att han skulle tuppa av. Och det var HAN som släppte den, då kanske ni förstår hur hemsk den var. Eller näe. Ingen kan förstå det. (till johans försvar så ska jag tillägga att han inte gör sån´t ofta, vilket jag är väldigt tacksam för. Han är ofta en gentleman och går iväg, men nu satt vi ju i bilen.)
Jag blev framflyttad så nu är beräknad bf 18/7 och helt plötsligt är man i v.16+4, istället för 18+2. Känns lite tråkigt men nåja, det vart ju inte flera veckor iaf.