Så var min graviditet

Här kommer lite svar angående graviditeten med Ronja. För den som vill jämföra med Bella, klicka här.


När fick du reda på att du var gravid?
3/2 - 2010 visade stickan ett +

Var bebisen planerad?
Vi ville ha våra barn tätt, och sa att det händer när det händer. Så jag började aldrig om med p-piller. Vi hade precis börjat prata om att börja med dom för att vi inte ville ha ett barn som föds i december. Men då hade hon redan börjat växa i min mage utan att vi visste det;) Så vi försökte inte, men ville ha en till tätt.

Vad heter ditt barn?
Ronja Johansdotter Norén

När var du beräknad att föda?
5 oktober 2010

Föddes barnet på utsatt datum, om inte när?
Nej, hon kom den 26:e september

Hur stor var barnet vid födseln?
3215g, 48 cm lång

Hur lång tid tog förlossningen?
Det gick fort. Från första känningen tog det 6 timmar. Helt sjukt, för det började samma tid på morgonen som med Bella, tog lika lång tid, och hon föddes 3 minuter tidigare är sin syster. Fränt va!:)

Hur började din förlossning?
Den började med att jag fick ont i magen. Ungefär som när man har vräkt i sig alldeles för mycket sötsaker, som jag hade gjort kvällen innan. Gick på toaletten för jag trodde jag behövde få ut eländet. Ganska snabbt insåg jag att det var nog värkar som var på gång (dom var inte så kraftiga), och väckte Johan. Vi åkte på en gång eftersom vi viste med erfarenhet att det går fort. I bilen kom kraftiga värkar med 2-3 minuters mellanrum.

Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
Vaginalt.

Hur mycket var du öppen när du kom in?
4 cm

Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
30 min

Blev det komplikationer?
Nej

Var du rädd för något?
Ja, jag var stensäker på att dom skulle få sprätta upp mig. Jag tog i och tog i. För kung och fosterland. Men hon satt evigt fast. Ont som fan gjorde det också. Det var inget trevligt minne. Jag fick faktiskt panik...

Skrek du?
Ja

Hur många var inne i förlossningsrummet?
Jag, Johan och tre sköterskor eller vad man då kallar det.

Hade du någon nära med dig?
Johan

Tog du någon smärtlindring?
Lustgas. Min allra bästa vän...

Är du tillsammans med barnets pappa?
Ja

Tog ni reda på könet?
Nej

Om nej, vad trodde ni att barnet var för kön?
Jag trodde att det var en flicka, Johan var stensäker på att det var en pojke.

Hur lång tid tog det för er att bli gravida?
5 månader efter att Isabelle föddes...

Hade ni bestämt vad barnet skulle heta?
Harry om det blev en pojke. Elsa ville jag hon skulle heta om det blev en tjej. Men hon såg inte nån stanns ut som en Elsa med sitt svarta hår. Hon hade till och med mörkt hår på öronen och på axlarna.

Hade du en svår graviditet:
Oooo ja! Jag hade foglossningar tidigt. Ont, och i slutet var det väldigt tungt. Jag fick aldrig sova, och hade världens halsbränna. Sen ville Ronja komma ut i 28:e veckan, men det lyckades vi stanna av. Som tur var:)

Mådde du illa?
Jag hade halsbränna så fort jag intog liggande läge. Det var så kraftigt att jag kräktes av den flera gånger. Och i slutet fick jag inte sova på grund av halsbrännan, som vägrade gå över trots tabletter mot det.

Kan du tänka dig att skaffa fler barn?
Absolut, men nu väntar vi ett tag till nästa.

Har du fått några bristningar?
Inte en enda

Var du nervös inför förlossningen?
Inte det minsta.

Hade du några cravings?
Var hela tiden sugen på salt...

Vad gillade du för mat?
Ansjovissill. Det åt jag många gånger...

Hur reagerade du/ni när du plussade?
Vi blev superglada, och lite överumplade att det gick så fort.

När kände du första sparkarna?
I vecka 16

Bästa graviditetsminne?
Ultraljudet. Alla rörelser och sparkar. Den fina magen.

Hur långt gången var du när du förstod att du var gravid?
Jag kände det på mig på en gång!

Hur mycket gick du upp i vikt?
15kg

Hur länge ammade du?
1 månad, sen gick det inte mer. 

Hur blev ditt hår?
Vet inte om jag märkte någon skillnad?

Vem är barnet mest lik?
Sin storasyster

Vad är det bästa med att ha barn?
Dom är det bästa som har hänt mig! Man är aldrig sysslolös ;P 

Vad är det sämsta med att ha barn?
När dom är sjuka och man inte kan ta bort det onda.
Alla sömnlösa nätter emellanåt, det är ingen hit!
Tiden! Den räcker lixom inte till... ens egentid är näst intill obefintlig med två så här små.

Är ditt barn döpt?
Yes

Hur gammal är barnet nu?
Snart 4 månader

Hej världen.

Jag funderar på att gå och lägga mig. Jag är trött. Men jag tar mig lixom inte dit? Någon som känner igen syndromet?:P Känns ändå bortkastat att göra ett försök. Jag vet att jag kommer att vrida och vända på mig i flera timmar och efter en miljon kräkattacker så kanske jag lyckas somna. Kanske låter negativ. Men det, kära vänner, är jag inte:) Nu är det snart 11 dagar kvar till bf, och trots alla sömnlösa nätter den senaste tiden så börjar jag nästan känna en viss ångest. Snart är tiden ute. Snart är inte den mysiga magen kvar. Alla rörelser och det fina med att vara gravid kommer att vara borta. Jag kommer att ha våran bäbis i min famn, och det kommer att vara underbart och slå allt. Min längtan efter dig är stor. Men graviditeten kommer vara slut. Jag saknar den redan. Fast den inte är över. Fast jag inte får sova. Fast jag får typ panik varje natt av all halsbränna som ingen medicin biter mot. Det är så konstigt det där...

Listan

Som med Bella har vi ju gissat när denna lilla krabat anländer. Det är inte lika många som är med, men det är 15 tia-lotter som står på spel. 1 (nästan 2) är redan ute ur gamet. Men jag tänkte lägga upp den så ni kan se hur ni ligger till:

Jonas 14 sep
Turid 17 sep
Zara 18 sep
Nils 19 sep
Johan 22 sep
Sofie 23 sep
Lasse 24 sep
Stig 25 sep
Martin 26 sep
Carina 27 sep
Sammy 28 sep
Lotta 30 sep
Josef 1 okt
Emilie 3 okt
Salim 8 okt

Det är ingen som gissat på bf 5/10, nästan alla tror i september.
Det ska bli spännande att se när du vill se dagens ljus!:)

Bäbis i magen v 36+5

Den här bäbisen håller mig som tidigare sagt vaken hela nätterna. Jag tänkte visa er hur det kan se ut. Men ni måste se hela, även om den är lång. Den här krabaten lever om betydligt mer än Bella gjorde. Någon annan som har haft en väldigt busig mage? Ibland tror jag och Johan att "du" försöker gräva dig ut till oss :P


Gääääääsp

Åååh, vad jag är trött. Övertrött till och med. Och jag är less på att vara gravid. Det är första gången jag känner det! Någonsin. Blev aldrig less med Bella. Och det känns inte roligt. Jag vill bara föda barn NU. Jag känner mig som en strandad val... Och jag har inte fått sova på hela veckan. Den här bäbisen håller mig vaken hela nätterna, och ingenting hjälper. Inget preparat mot halsbränna, eller sovställning funkar. Man vankar fram och tillbaka... och somnar på morgonkvisten. Men det är ju bara drygt 3 veckor kvar nu får man tänka:)

Nej hörni. Sängen. Det blir nämligen tidig morgon imorgon!

MVC

Idag har jag varit på MVC. Förra gången gick det inte så bra. Hade ingen barnvakt så Bella fick följa med, och det gillade hon inte alls. Hon visade det starkt, vilket resulterade i en ny tid.
Hon har för övrigt varit väldigt mammig den sista tiden. Kan tala om att det kan vara jobbigt ibland! Hon blir jätte ledsen när jag går från henne. Och den senaste tiden har hon blivit ledsen när det har kommit folk till oss. Då springer hon till mig och vill upp i famnen och man har ungefär en sekund på sig att plocka upp henne annars blir det gråtkalas.

Idag var allt bra på MVC. Har haft känslan att det ska starta när som helst de senaste dagarna. Magen har blivit alldeles stenhård och det har strålat längs benen och efter ryggen. Ungefär som det började med Bella. Men det var visst som det skulle. Bara bäbis som tränar på att komma ut. 35+5 är vi idag, så några veckor kvar!:)

Nu ska jag sova. Godnatt och på återseende!

V.32

Idag går vi in i vecka 32. Jag har aldrig kännt mig så höggravid som nu. Inte en sekund med Bella ens. Barnmorskan säger att min mage växer väldigt mycket och vi kanske får göra ett till ul om det fortsätter för att få en viktuppskattning.
Jag frågar mig varför man gör sånt? Jag menar. Om det nu skulle visa sig att det ligger en jätte där inne... Så är det ju inget man kan göra åt det? Eller?
Jag kommer ju bara gå runt och måsta vara orolig för att krysta ut en val istället!? För inte blir man väl igångsatt för nåt sånt?
Jag känner ett tryck neråt och det kommer och går. Vissa dagar känns det riktigt mycket, det är obehagligt.
Jag har problem med ischias också, men det är samma där. Vissa dagar är helt bra, andra sämre.
Men över lag så mår jag bra nu!:) Jag har ju orkat klippa gräs i veckan. Och lekt med Bella, det var ett tag sen man "sprang" och jagade henne. Hon är så hiskerligt söt då!;) Fast det är hon ju alltid! Det känns bra att man kan göra såna grejer igen utan att vara orolig. Johan är det nog fortfarande dock. Han säger jämt att jag inte får göra "det och det". Idag började jag kratta, men det var bara att lägga ifrån sig den... Inte ville han att jag skulle klippa gräs heller.
Och så fort jag plockar ur disk eller tvättmaskinen så är han fort där och tar över.

TV nuvarande v 32. TH med Bella i v.33


Jag bar Bella högre. Tycker själv att jag har en helt annan mage nu.
Man får väl egentligen inte säga så, men det är finare när man bär högt. Tycker jag iaf. Nåja, jag är glad att jag sluppit bristningar. Hoppas jag får göra det även den här gången!

Lilla älskade vän

Nu har vi varit på specialistmödra i Sunderbyn och gjort ett ultraljud. Allt såg fint ut så vilan har gett resultat. Jag ska lyssna på kroppen och försöka ta det lugnt, men är inte längre beordrad sängläge.
Har ju haft det så besvärligt i ryggslutet, och hela vägen efter benens baksida. Frågade om det och det är visst Ischias. Bara hoppas att det inte blir värre, för vissa dagar är det nästan för hemskt!!:(
Men allt lugnt med bäbis, och det är huvudsaken!

Vi fick se ditt ansikte, gud så mysigt!! Så fränt att allt syns så tydligt. Du smackade med munnen och räckte ut din lilla tunga ;) Tänk att du är där inne och faktiskt gör dom där små rörelserna! Det är ofattbart. Och om inte allt för länge är du här hos oss. En till skapelse att lära känna och älska. Det blir så påtagligt när man fått se dig. Vi längtar oss tokiga. Men du får gärna stanna tiden ut...!

Herre gud hur ska kärleken räcka till två knyten? Det är ju så man spricker redan nu. Kommer man räcka till? En sak är säker...
♥ Mina barn är mitt liv ♥
Ingenting är lika stort som att vara mamma!

V.28+6

Igår var det dags för besök hos barnmorskan. Den här gången hade jag en hel del att fråga, för jag har haft ganska mycket känningar de senaste dagarna.
Jag har haft kraftiga sammandragningar och så har jag en misstanke om att det lossnar från slemproppen. Det har också känts som jag har kolsyra i benen och när jag har lyft, framför allt Bella så har det gjort ont i magen och ryggslutet.
Det var väl lite värre än jag trodde och nu är det strikt vila som gäller fram till Fredag. Har det inte stannat av till dess så blir jag sjukskriven, och Johan hemma att ta hand om Bella.
Huaaa, vill inte föda någon bäbis redan nu inte!!
Inatt hade jag läskiga sammandragningar som gjorde att jag rent började fundera om jag skulle klocka dom som värkar. Men det gick över... Och idag har jag mått mycket bättre. Så nu ska man bara ta det lugnt. Lättare sagt än gjort. Man gör ju saker av ren vana, och att inte lyfta lillan är svårare än man kan ana!


V. 26+4

Gud så fort tiden går när man redan har en liten att tand om. Man hinner inte alls reflektera som under den första graviditeten. Fick frågan i fredags hur långt jag hade gått och jag svarade "jaaa... 25". Nån dag hit eller dit spelar ju ingen roll. Men 26+4! Med Bella räknade man nästan minuterna! Nu är det iaf 93 dagar kvar och jag börjar vara rund och go!

Dina rörelser är väldigt kraftiga nu och magen far hit och dit som en karusell. Mamma och pappa brukar skämta om att du försöker gräva dig ut till oss!;)
Åh, det är så mysigt. Det här är ju den bästa tiden. När jag lägger mig på natten för att sova så känner jag alltid dina rörelser. Den känslan är oslagbar och gör en alldeles varm av lycka.

Du har fått mig att kräkas för första gången i veckan. Du rörde dig så mycket att jag började må illa. Var tvungen att lägga mig ner och då bara kom det.
Är glad att jag sluppit det där som de flesta får dras med till nu! Hoppas det var en engångsförteelse.

Så här stor har jag blivit!!


Dagen i bilder




V.19

Nu lever det om riktigt ordentligt i magen. Johan kände första rörelserna utanpå magen för en vecka sedan. Hela 3 veckor tidigare än med Isabelle.
Förra onsdagen var vi på ultraljudet. Vi blev framflyttade 10 dagar så nytt BF är den 5/10. Det var fantastiskt att få gå på det och se en skymt av dig som lever inuti mig! Och mamma kan andas ut nu, för du var ensam där inne;)
Tanken har ju snuddat vid att det kanske var två när magen växer så fort.
Här är en bild tagen i dag. Och den undre är med Isabelle i v.24+4,
alltså nästan 6 veckor längre gången.


Visst är det crazy?! Jag kommer bli stor som ett hus!:P

MVC och läkarbesök

Igår var jag på MVC, jag har ju haft en del besvär den sista tiden som ni vet.
Mitt hjärta slår fler dubbelslag än sist. Mitt blodtryck var ännu lägre också.
85/60 så det är ju inte konstigt att jag har ont i huvudet, är andfådd och yr.
Hon ville att jag skulle göra ett ekg. Tyvärr hade inte läkarna tid så det fick bli idag istället. På morgonen naturligtvis...
Dom sa att det såg bra ut, men det känns inte så rättvist att det tas på dygnets enda tidpunkt när jag faktiskt mår bra?
Läkaren tog fyra olika blodprover också, dom ville ta bla för struma. Det är visst vanligt vid graviditet. Jag ska få svar på måndag.
Annars sa dom att det inte går att göra så mycket. Jag skulle kunna få en medicin att ta när hjärtat slår så där konstigt. Men allt det andra får jag helt enkelt leva med resten av graviditeten, om inte besvären går över förståss, vilket jag verkligen hoppas!
Den sista veckan har dom bra dagarna varit fler än dom dåliga!:)
Vissa säger att det beror på den där akupunkturen jag var på. Jag är dock tveksam. Det gjorde satans ont och minnet av det är fortfarande plågsamt.
Det är inte konstigt att huvudvärken försvann när han stack en nål i min hand och vred om så det fan gjorde ondare än att föda barn! Snacka om att förflytta smärta... Jag har då fortfarande ont i handen och blå blev den!


Första rörelserna

Jag har ju totalt glömt bort att skriva att jag har kännt de första rörelserna från dig där inne. I söndags låg jag i sängen och tröck på magen, och då kom det magiska gensvaret. Jag var alltså i v 16+5 när jag kände första gången. Betydligt tidigare än med Bella. Tror vi kände runt v 20 om jag inte minns galet? Dagarna här har jag kännt rörelserna flera gånger. På banken i måndags, det gjorde att jag inte lyssnade så bra en stund. Kom på mig själv med att det var rätt viktigt när jag insåg att jag inte alls visste vad mäklaren babblade om. Jag förlitade mig på att min karl visste för jag ville inte gärna spotta ur mig att han skulle ta allt från början igen;) På jobbet, hemma, men oftast i sängen när jag ska sova kommer dom... Jag kan vara gravid för evigt! Detta är så underbart!

Hotellfrukost ala Noréns

Imorse blev jag sugen på ordentlig och god frukost. Plus att jag ville att min make skulle joina mig vid bordet och det gör han bara om man dukar fram. Jag slog till på stort och bakade scones.

Rena hotellfrukosten!

Är på så sjukt gott humör idag. Första dagen på lääääänge utan huvudvärk.
Pratade förresten om den med min BM som sa att det mest troligt är hormonelt och att det är vanligt att gravida kvinnor får huvudvärk de första tre månaderna, men att en del får dras med det hela graviditeten?!
Jag dör om jag ska gå runt och må så här i 5 månader till! Sa det till henne att det är ingen vanlig huvudvärk, det blixtrar ju i huvudet och varken panodil eller vatten tar bort det. Så jag blev tipsad att gå till en sjukgymnast och prova på akupunktur. Jag har aldrig trott på att en nål ska kunna ta bort smärta, men i detta läge är jag villig att pröva vad som helst! Hoppas det funkar. På tisdag ska jag dit.

Min huvudvärk

Nu har jag haft ont i huvudet så länge att jag snart drar täcket över och inte kommer fram!
Ska ringa och boka tid med min BM för lite tips och råd, och för att säga att det inte blir bättre, vare sig med huvudvärken, yrseln eller andfåddheten. De senaste tre dagarna har jag varit hög på panodil.
Det står på gravid.se att "Tillfällig användning av Alvedon under graviditeten ökar inte dina risker för missfall eller fosterbildning". Någon som tagit paracetamol ofta och hört nåt om detta? Jag försöker undvika att ta men ibland går inte det...

V 15 + 5

Det går mycket fortare den andra gången. Förra gången tyckte jag tiden stod stilla i början och nu hinner man inte blinka så har 16 veckor gått. Jag längtar tills vi får göra ultraljudet. Det var det absolut finaste att få uppleva under en graviditet. Det och alla sparkar och rörelser.
Anldeningen till att jag längtar så den här gången förutom att jag har i minnet hur kraftfullt det var att få en skymt på bäbisen, är att jag bär en viss oro att det ska vara två små krabater. Jag tycker min mage växer så fruktansvärt fort den här gången utan att jag ökar i vikt. Och så har jag börjat känna av i ligamenten så mycket redan nu. När jag nyser eller hostar är det värst. Jag frågade min BM om detta och hon sa att det inte var nåt konstigt med det, men att det verkar som att min livmoder växt väldigt fort. Så frågade hon om vi har tvillingar i släkten. Och det har vi ju. Nu blir jag ju inte ledsen om fallet skulle vara så, men får jag välja tar jag dom gärna en och en. Särskillt när det blir så tätt...
Vi lyssnade på hjärtljuden som låg på 140, som Bellas ungefär.

Här är bild tagen från samma tidpunkt i graviditeterna. Till vänster med Isabelle och till höger nuvarande. Ändå tycker jag magen ser liten ut på den bilden!
Sen hittade jag och Johan den här bilden och nog vet man att man var stor och tung i slutet med Bella. Men nog har man förträngt att magen var så här stor!!






Älska mig mest när jag förtjänar det minst

Fick en undran i mitt senaste inlägg om vart jag har tagit vägen, och att här är allt för tyst. Den senaste tiden har jag mått skit. Det är därför det är tomt här. Jag har använt min "överblivna" tid till att sova, varenda minut. För att jag knappt orkar stå på benen, hur mycket jag än sover. Mitt huvud håller på att explodera alla dygnets timmar. Det är hemskt med huvudvärk! Jag blir yr när jag ställer mig upp. Försöker komma mig ut i frisk luft på promenad minst en gång om dagen för det får mig att må bättre. Tempot på dom är snigelfart. Går det fortare får jag hjärtklappning.
Jag tar hand om Bella och min handikappade man på kryckor och det är inte först nu när han inte kan göra nåt som jag faktiskt förstår vilken fruktansvärt tur jag har haft som har honom!
Det blir mycket halvfabrikat och lillan får nu mer köpesmat. Tvätten är ett enda berg och dammen ser man i hörnen allt för ofta. Men hur fan hinner man med det när man har en bebis på åtta månader att ta hand om, och när man själv är så trött att man inte ens kan utnyttja hennes sovstunder för att man själv däckar?
Man har en liten bäbis, ska hinna laga mat, tvätta, städa, handla och så jobbar man...
För några dagar sedan fick jag en förklaring som kanske ger svar på tröttheten.
Mitt blodtryck ligger på 85/60. Min BM tog min puls också och sa att mitt hjärta hoppar över en del slag. Hon sa att rökare kan få så, men det är då inte det som är orsaken här.
Så jag ska försöka vila. Stressa ner. Men det är inte det som känns jobbigast, utan att jag känner mig ledsen i själen. Man har ju en del humörsvängningar och jag snäser rätt mycket nu. På allt och alla. Det är verkligen inte roligt och jag får så dåligt samvete! Det gör mig så ledsen att dom i min närhet ska behöva stå ut med mig när man är så här!=(

"älska mig mest när jag förtjänar det minst, ty då behöver jag det bäst".

Graviditeten

Jag har gått 12 veckor så vårat hjärta är beräknat i slutet på september.
 Det blir ca 1 år och 2 månader mellan Isabelle och hennes lillasyster/lillebror.
Jag har mått bra hitills den här gången också, sluppit allt illamående. Förutom att jag har varit sjukt trött! Om man bara kunde få hela världen att förstå hur sjukt trött man är i början av en graviditet (iaf jag, båda gångerna)! Det är sinnes... som om man konstant går omkring och är sjuk, man orkar ingenting och vill bara sova sova sova. Men nu har det äntligen börjat vända! Den 29:e kommer vi få höra hjärtljuden. Det ser jag framemot. Det blir också första besöket hos barnmorskan. Det blir spännande att gå dit...
Jag kommer ihåg att jag var rätt upprörd sist jag träffade min BM på efterkontrollen och hon frågade hur allt kändes och så... Jag sa då att jag och Johan var jättelyckliga och att vi vill ha våra barn tätt. Att vi redan börjat prata smått om att vi ville ha en till. Det tyckte inte hon var en bra idé.
Hon förklarade för mig hur jobbigt det är med två små barn samtidigt, och resten kommer jag inte riktigt ihåg men jag kände mig överkörd. Som en uppläxad tonåring som inte förstår någonting.
Jag är 26, kan tänka och mina val är mina. Hon menade säkert bara väl, men det blev helt fel och jag kände mig arg och ledsen efteråt.
Visst förstår jag att det är mycket med två små. Jag inbillar mig inget annat. Men jag tror att det blir mycket roligare också.
Vi har fått så många kommentarer om att det är alldeles för snabbt. Själv kommer jag från en familj där vi har haft så mycket ut av varandra. Jag är tvilling och min syster är tre år yngre än oss. Vi har alltid lekt samman och haft jätte roligt tillsammans och idag är vi bästa vänner. Jag vill gärna ge mina barn samma möjlighet.  

En mysig nyhet

Det bor en bäbis i min mage ;)


Tidigare inlägg
RSS 2.0