Då var julen över. Vi firade den 23:e i vidsel med Johans familj, och på självaste julafton hemma i vårat hus med min familj. Tyvärr så glömde vi våran kamera hemma, så jag väntar på lite bilder. 

Flickorna var inte det minsta rädd för tomten. Dom sprang och öppnade dörren, och hade tagit fram stol till honom där han skulle sitta. Vidselstomten hade rent svårt att dela ut alla paket, för Bella surrade så mycket med honom att han inte hann läsa vad som stod på dom. Så jävla söt hon var!! "åhhh, titta tomten vad jag fick (efter vartenda paket)!! Åååhh, tomten får jag prova den här på en gång? Det där är min farmor, farfar och det är min faster, och där sitter mamma, och pappa osv. ;) Om jag hade haft det på filmkamera!! Ronja slet av pappret och båda två kramade och sa så artigt tack. Ja, det är ju bara härligt att se lyckan, eller hur!! ♥

Här spanas det efter tomten...

 

Den sista veckan har verkligen inte varit min vecka!!
 Det började med att jag körde i diket när jag skulle in till Luleå för att följa Sofie när hon skulle tattuera sig.

Ingen farlig avåkning. Jag skulle stanna och tanka i antnäs, men den där jävla pumpen ville inte sammarbeta med mig så min bil rullade därifrån lika törstig! Och när jag skulle svänga ut på vägen så svänger jag på ratten ena sekunden och den andra sekunden så har jag inte längre någon bekväm sittande ställning... Jag vet att jag tänkte, vad fan hände?! Där jag körde var det inte någon väg. Men det såg inte jag. Det var bara snö överallt. Och diket det hade drevat igen så naturligtvis prickar jag det! Det blev inga skador på mig, och inga större skador på bilen heller. Och jag fick hjälp av en lastbilschaffis så ganska snabbt var jag tillbaka på vägen, men då var jag tvungen att uppsöka min far så att han kunde hjälpa mig med bilen. När vi äntligen var klara och jag ringer upp Sofie för att säga NU KOMMER JAG! Ja, men tror ni inte hon redan var klar då!! Så jag fick mig ingen sån där första bra look, då det var inplastat när vi väl möttes upp... 

 

Dagen efter blir jag väckt av min telefon som alla andra mornar när jag ska jobba. Men inte av alarmtonen, utan av ringsignalen! Det tog en stund innan jag insåg att det var någon på andra sidan som ville prata med mig, för jag trodde att jag snoozade minsann. Då hade jag försovit mig!! 

 

Sen har jag haft diverse problem med kroppen, och i torsdags blev smärtorna för starka att uthärda med alvedon så jag uppsökte läkare. Jag har en inflammation i högra axeln. Jag blev faktiskt lättad att det "bara" var det, eftersom att jag har haft väldigt ont i bröstet och även tappat känseln i lillfingret, och tappat kraft i hela handen så har man ju som varit lite smått orolig att det skulle vara nåt "värre"... 

Jag var nog inte den smartaste som gick på jobbet med det här idag och igår, men jag tänkte härda ut när jag nu har semester i hela 16 dagar!! Om det blir någon semester återstår att se. Just nu känner jag mig mest som en grinig kärring... Men julledig, det ska jag iaf vara tillsammans med resten av familjen!:)

Idag är den första blodfria dagen sen jag började blöda på farsdag. Äntligen säger jag, så skönt att det är över!! Varje dag har man ju ändå blivit smärtsamt påmind om missfallet så fort man gått på toaletten. Sen så vet ni alla kvinnor, att tre dagar när man har mens är nog! Tänk er tre veckor då...

Jag tror ändå att allt känns lättare när det här är över, det är som det jag har väntat på.

 

Någon annan här som läser min blogg och varit med om samma sak kanske kan svara på en annan fråga jag har. 

Det är nämligen så att jag fick tag på information om att graviditetstester kan ge positiva utslag i hela 10 veckor efter ett missfall. Jag har kollat själv hur länge hormonerna finns kvar i min kropp, och igår visade testen äntligen negativt. Men är ägglossningstesterna känsligare än grav.testerna? För den ger positivt utslag medans den andra ger negativt. Och det kan ju inte vara så att jag har ägglossning hur länge som helst! Den har nämligen visat pos. i en vecka...

Då var årets julklappar nästan klara! Bara tre stycken kvar som vi inte lyckades få ihop trots många timmars sökande på stan. Så ikväll ska vi lyssna på gomusik och slå in dom, mysigt!

När vi kom hem var det bara å lasta ur bilen och vidare mot coop, där inventering väntade! Vi föräldrar till hockeylaget skulle få inventera så grabbarna får en slant till lagkassan, men fyyyy tusan! Jag vill aldrig räkna nåt mer i hela mitt liv! Jag kommer inte behöva räkna får för att somna ikväll, om vi säger så!
Men nu ska vi slå oss ner och äta en sen middag. Pizza står på matsedeln. Det gjorde väl inte det från början, men stressiga dagar får man ändra på den;).... har jag hört.