Föräldraledighet.

Jag sitter och planerar min föräldraledighet. Det är ju nya regler som gäller för den nya bäbisen, och jag vet inte riktigt om jag tycker om dom... På Bella och Ronja har vi fått 480 dagar som vi fått ta ut precis som vi vill. Det enda man behöver tänka på är att man ska ha inkomst 5dagar/vecka när barnet blir 1 år, för att inte sänka sin SGI. Enkelt!
Jag och Johan har själva valt att ta så lite dagar som möjligt det första året, alltså levt väldigt fattigt (medvetet val) för att unna oss att vara tillsammans på somrarna.
Men med dom nya reglerna kommer inte detta att gå, för när barnet har fyllt 4 år får man bara ha 96 sparade dagar. I dagsläget har vi mer dagar på både Bella och Ronja! Visst, vi kommer att kunna använda dom 96 dagarna tills barnet är 12 år, men jag ser hellre att jag har valmöjligheten att själv bestämma hur jag vill ta mina dagar. 
Tanken bakom dom nya reglerna ska vara att man vill att föräldrar är hemma med sina barn medans dom är små och faktiskt behöver det som allra mest. I vårat fall är det bara våran ekonomi som påverkats av vårat val. Jag har ju fortfarande varit hemma med dom men med lite pengar. Så näe. Jag är inte så glad åt dom nya reglerna. 
Då får vi väl se om jag ångrar mig när vi fått prova på det. 

Sängen full

Inatt har det inte blivit någon effektiv sömn kan jag säga. 
Men det var mysigt på sitt sätt, från och till! 
Först kom Ronja in till oss och ville ligga bredvid mamma. En stund senare höll jag evigt säkert på att skita ner mig när Bella står vid min sida av sängen och stirrar på mig som kvinnan ur "the ring". Näe, nu var jag taskig. Men jag var fortfarande drömmandes, i nån maris (kan inte komma ihåg nu vad jag drömde). Och hon är ju alltid söt!! Men det var väääääldigt mörkt. Och jag blev vääääääldigt rädd. 
Har ingen aning om hur länge hon hade stått där, men hon sa nåt i stil med att hon aldrig trodde mamma skulle vakna. Men herregud, sa jag då. Det är ju bara att klättra upp! Sagt och gjort, och då var sängen full. 
Efter en massa sparkande mellan flickorna flyttade jag mig och la mig mellan dom. En arm i fejjan, en spark i magen och massa stånkandes hit och dit lyckades vi nog somna allihopa. 
Men då ramlar Ronja naturligvis ur sängen. Ingen liten smäll det. Huaa... Sen var det slut på sömnen. Tror inte flickorna sov en sekund efter 5. Men när pappan klev upp med dom fick jag sova en stund... Och jag säger en sak. 
Never again. 
Man är inte så smart när man är trött, men nästa gång kommer jag att ta mitt täcke och min kudde och placera mig i någon annans säng! 

Men underbart!

Bella - Du är bäst mamma!!
Jag - men tack gumman, vad glad jag blir när du säger så!
Bella - och du är fin också, och såååt. 
 
Så... Fin, söt och bäst från en ärlig mun, dagen kunde inte sluta bättre!;)

Vilket kanonväder!

Man blir som glad av solen:)
Dock så har flickorna hunnit bli lite väl röda i ansiktet och ändå gick vi in före 11 för att undvika dom starka strålarna. Sen begav vi oss ut till affären för att bunkra upp med solskyddsfaktor 50. Nu börjas detta eviga kletande om igen...
Förresten, är det bara jag eller är det galet mycket mygg nu?! Vi hade altandörren öppen och jag höll på att bli tokig på alla mygg som såg sin chans och störtade in.
Om det då vore att man blir biten och bara får bölder stora som pingisbollar så vore det nog.
Men vi har ju en flicka här hemma som är livrädd för mygg. Vi försöker och försöker få bort det, och hon kan prata glatt om dom tills hon ser en nästa gång, då kutar hon och skriker, och tar man inte bort den så börjar hon lipa.
Igår natt fick hon en panikattack för att hon hörde en i sovrummet. Och i förrgår sprang hon rätt in i en vägg när hon skulle fly från en... Men idag har hon fått gå och samla på döda mygg, det tog dock ett tag och mycket övertalning innan hon tordes. Så får vi väl se hur nästa möte med ett levande mygg ter sig.

Å ja älskar däjj!

När jag skulle natta Bella så drog jag henne tätt intill och sa "åhh, jag älskar dig såååååå mycket".
Då kom de där underbara orden. "å ja älskar dej".
Så sa jag "jag älskar dig meeeeeeest i hela hela världen".
- "men nej! jag vill! jag vill det där som du gör mamma"
haha:P barn kan väl vara roliga!! 

Trotsig tjej

Den här dagen började inte bra. Min dotter verkade ha fått för sig att hennes enda uppgift denna dag var att reta gallfeber på morsan. Det funkade kan jag tala om. Jag har tappat humöret inte en gång, inte två, utan många fler.
Vi lyckades iaf ta oss till vuxen-barn efter en ganska hård kamp om precis allt.
Välling, kläder, blöja, tandborstning ja you name it. Allt man sysslar med på morgonen.
Där började väl allt helt okey. Hela familjen höll oss på gott humör med lek och bus tills hon tappade humöret över en sax som absolut inte gick att klippa med. Saxen flög över bordet  och morsan fick en knockout smäll rätt i ansiktet, tillsammans med skönsång "skrik från tårna och ut genom halsen".
Jag blev galen. Jag tog min dotter under armen och släpade henne ut och började med ytterkläderna. Det var meningslöst. Jag förlorade en brottningsmatch mot min tvååring och insåg att jag måste byta taktik.
Så vi hade en andningsövning (jaaa, det funkade?!) som slutade med att hon lovade att hon nu var lugn och kunde vi snälla gå tillbaka till pappa och Ronja så skulle hon vara så snäll så. Jag föll för det...  Hon var inte snäll. 2-0 till barnet. *suck*
Sen skulle vi äta middag och då kom nästa utbrott när hon inte kunde skära en gurka.
Det slutade med att kniven flög över bordet och jag tog min dotter under armen för ett one to one talk i annat rum. Det funkade. 2-1!
Efter det har hon faktiskt varit på ganska gott humör måste jag säga (kanske var det för att farmorn lämpligt nog kom på besök?) och nu ligger dom båda och sover efter en mysig och lugn nattning av båda två.

Det ska väl inte alltid gå lätt och smärtfritt med småbarn, men kom igen.
Snälla vad-det-nu-kan-vara-för-trots, gå över!

Zzzzzzznark

Jag är helt galet trött idag. Huuuaaa, men det blev inte så mycket sömn inatt då Ronja tjorvade en del. Till slut fick hon sova med mamma, och vi hade det faktiskt väldigt mysigt. Hon ville verkligen kramas och ligga nära;)

Ikväll har något väldigt ovanligt hänt. Bella somnade i soffan med vällingflaskan kl 7 (det brukar väl hända men inte att hon somnar för natten då...), och tätt därefter nattade jag Ronja som har börjat tjorva lite vid läggdags, (hon har kommit på att hon inte vill somna själv och blir hysterisk om man lämnar rummet...) men inte idag.
Båda flickorna har sussat en timme nu och jag har hunnit somna på soffan, så jag tror faktiskt jag ska lägga mig i sängen nu. Egentligen har jag en massa jag borde göra och det kändes kanske lite tidigt. Men jag har en känsla av att det kan bli ännu en vaknatt... Så det är väl lika bra. Mmmm, så får det bli zzzZzZnark och godnatt.

Barnkalas

Idag ska Isabelle ha barnkalas. Så nu tänkte jag snöra i mig lite lunch och hämta krafter.
14 barn kommer hit och nånting säger mig att man kommer vara slut ikväll;P

Förlossningar

Jag fastnade framför "livet på BB". Minnen kommer tillbaka...
Man lider med mammorna under krystningsarbetet. Fyyyyyyyy satanont det gör!
Jag ska inte säga att det var en enkel sak, men efteråt så känns det som att man överdrev smärtan, inte var det så farligt.
I dagens avsnitt sa dom att dom flesta mammor får panik precis innan krystningsarbetet ska starta. Dom skriker jag kan inte, jag kan inte, och en del ber om kjejsarsnitt och de starkaste droger som finns. Då vet man att det är nära...
Jag kommer så väl ihåg när Ronja skulle födas. Jag var en av de...
Jag skrek att "det går inte, det går inte" och "jag kan inte, jag kan inte"... Det gjorde så ont.
Jag trodde jag skulle slitas itu. Det sitter fortfarande i, och i ärlighetens namn känner jag fasa inför nästa gång det kommer att ske... För det kommer bli en nästa gång. Det är vi överens om;) Vi är bara lite oense om när... Johan vill ha dom tätt. Själv är jag lite skraj med bagaget efter Ronjas förlossning, som inte alls blev som jag hade tänkt mig. Allt startade precis som med Bella. Det var indentiskt. Exakt lika få minuter mellan värkarna på en gång, så jag visste att nu jävlar kommer det att gå fort. Och med Bella trodde jag att det var minst 24 timmar kvar, när det i själva verket bara var två... Så jag fattade ju som aldrig att nu kommer hon? Till och med sekunderna innan hon kom trodde jag ju att det var timmar kvar... På två krystvärkar var hon ute, och när hon kom kommer jag ihåg att jag sa till Johan att det där, det kan jag göra om imorgon. Just för att jag trodde att jag skulle ha så ont hur länge som helst.
Men jag hör visst  inte till "den vanliga skaran"... Så när jag skulle föda Ronja tog jag värkarna med ro.
Jag var lugn och sansad, för jag visste att det här kommer inte hålla på länge. Snart snart är det över...
Men hon vägrade komma ut. Hon satt evigt fast... och alla skrek åt mig att nu Zara måste du ta i... Ordentligt (hennes hjärtljud gick ner)! Men va gjorde jag inte då?!?! Det gick inte att göra mer. Snitta mig, gör vad som helst. För hon sitter evigt fast. Efter varje värk åkte hon tillbaka... En cm fram, en cm tillbaka... Jag skakade i hela kroppen av smärtan i värkarna. Jag kommer ihåg det som vore det igår, hur mina ben skakade som asplöv...
När hon väl kom fick jag höra att hon kom med huvudet "fel" väg. Alltså med näsan mot taket, iställen för ner mot golvet. Dom sa att jag var så duktig, och att det är tufft att föda så, men inte fan vill jag vara med om det en gång till...
Samtidigt känner man när man ser programmen en obeskrivlig längtan! Det är det mest fantastiska man kan göra. Att bli mamma är det största som finns, och ingen kärlek är så stark som den till sina barn.


(ser ni smärtan i mitt ansikte, till och med efteråt?)

Men nästa barn kommer inte så tätt. Jag vill att Isabelle och Ronja ska växa upp så dom kan leka tillsammans och få ut det bästa möjliga av varandra innan vi behöver lägga ner energi på en nyfödd. Jag älskar dom så ofantligt mycket! Och det är det bästa jag har gjort, men ibland kan jag känna att Isabelle har fått bli lite åsidosatt på grund av Ronjas behov. Och det skär i mammahjärtat när hon vill ha uppmärksamhet som man inte kan ge henne för att man måste amma, eller byta blöja när hon inte ens förstår (när ronja var nyfödd) vad "du måste vänta betyder"...

Men en sak är säker, det finns inget mäktigare än känslan att föda ett barn, och kärleken till det efteråt.
Och varje gång en bebis kommer ut i dessa avsnitt kan jag tala om för er, att då grinar jag!;)

Som avslut tänker jag citera en barnmorskas ord från dokumentären:
"jag fattar fortfarande inte att bebisar föds som de gör. Jag fattar fortfarande inte att de kommer ut från nåt så litet. När mammorna håller dem första gången tänker man att den aldrig skulle kunna stoppas in i den magen igen".

Överkvalificerade ord?

Jag har precis läst natt för Bella, och vi gick igenom hennes första boksamling.

Härliga böcker för de små, som hon haft stor glädje av.

Men jag kan inte sluta fundera på bokstavsboken, den känns väldigt överkvalificerad?

Nu kan jag väl förstå att det är svårt att finna ord på q, men vilken unge vet vad en quiche är?? Ser dessutom ut som en paj.

Eller xylofon?

V är dock en bokstav man borde komma på rätt enka bilder till barn. Vad sägs om en vindruva? Vinter? Vatten? Där har dom en violin.

Och på ö en ö.

Jag kommer tappa hakan om min dotter kommer ropa ut quiche, xylofon, violin eller ö när vi bläddrar igenom den...


Idag kom det...

Johan imorse: Helvete vad trött jag är....
Bella: Äällääte

Den första svordomen. Egentligen har vi bara väntat på det...
Måste bli bättre på att hålla igen med svordommarna. Särskilt jag.
Jag borde tvätta munnen med tvål varenda morgon, för jag låter ungefär som en 14-åring när dom utökar sitt volkabulär...
Skillnaden är att jag inte vill svära, det bara halkar över mina läppar.

Kanske dags att skaffa sig en sån här?;)





Ingen bra människa idag

Det osar dålig människa om mig idag. Jag känner mig genomrutten och har en sjukt dålig dag.
Ungarna fattar ingenting, och jag tycker dom borde lyssna när dom hör att jag blir arg. Men då tar man i en oktav högre och taket lyfter. Jag vet att det inte har någon effekt, men jag kan lixom inte behärska mig. För fem öre.
Jag var tvungen att gå ut på altan och ta några djupa andetag och lugna ner mig. Där kommer tanken, va fan håller jag på med?!
Jag vill som bara slita håret från huvudet eller rulla mig i nån lerhög av frustration.
En liten sak som att sotaren kommer just idag när jag är ensam med barnen och varken stege är på plats eller sotkärl finns hemma fick allt att rinna över bägaren.
Hur fan kan man vara irrirad på precis allt?:(
Ge mig styrka!

Kölden sveper om husen, men inuti är det varmare än någonsin.

Det känns som tiden står stilla ibland. Och som den flyger förbi en om vartannat. Jag hinner inte riktigt med. Just nu får skiten ligga i hörnen, och bloggen vara dåligt uppdaterad. För jag har en bäbis i den ljuvligaste åldern hemma. Måste dom växa så fort?! Inte för att den större inte är ljuvlig, hon är underbar! Men när Ronja nu börjar skratta på riktigt. Få en egen personlighet, lära sig greppa saker och bara vill mysa i mammas famn. Och man får känna bäbislukten... Då måste man vara där. Man kan inte spola tiden tillbaka.

Okul morgon

Den här dagen började väl inte direkt perfekt. Jag har fått en hel del psykiska febertoppar kan jag tala om. Det började inatt när mamman var totalt slutkörd och längtade efter John Blund. Det gjorde inte bebis nr 2. Hon var jätteglad. Och jättevaken. Och jättepratig. Och jättesprattlig. Försökte söva bebis, men helt lönlöst. - temp ca 45 grader (totalt död med andra ord, men bebis var ju så charmig).

Sen har ju jag den lyckan att ha två bebisar som sover till 8-9 på mornarna. Inte i morse. Av alla mornar. Bebis nr 1 vaknade före fan själv. Långt före väckarklockan till och med, som jag tycker är ställd tidigt nog. Temp - ungefär 70 grader. Jag ville soooooova. Sova, sova. SOVA! Aja, bara pallra sig upp.

Eftersom vi var uppe så tidigt kunde vi dock ta morgonen med ro. Det är ju faktiskt det skönaste som finns. Är det någon som hatar att stressa på morgonen så är det jag. När klockan blev 9 började  jag klä ungarna för jag tänkte att jag för en gångs skull skulle vara i tid. Tiden att passa var 9.30. Jag har till och med kommit ihåg att koppla bilen som jag annars alltid glömmer. Men så fick jag en lustig känsla i maggropen, och springer ner för att kolla efter bilnyckeln. Inte fan hänger den på sin plats! Ringer mannen. Han har nyckeln på sig. temp - 150 grader kan jag tala om!! Nu blev det ju stressigt som satan! Ska på andra sidan byn, lämna en unge där, och gå med en annan dit.
Jag var svettig när jag kom innanför dörrarna. Det lixom droppade överallt, not fresh! Men bara 15 minuter sen. Det var fan bra gjort. Kanske skulle börja tävla i barnvagnssprint??

Imorgon ska nycklar kopieras. Det är ju bara för dumt att ha en endaste. Särskilt när min make jämt försvinner med allas bilnycklar.

Förstoppning

Kan tala om för er att jag tycker väldigt synd om Ronja nu! I två dagar har hon tagit i så hon blir alldeles illröd i ansiktet för att skita. Men ingenting har kommit ut... Man ser att det lixom tränger ut, men det vill sig inte riktigt. Har masserat magen och suttit med henne över toastolen (det brukar funka). Har tryckt benen mot magen också, och retat med tops. Har även testat olja i ersättningen men icket. Så idag gav vi henne lite plommonpuré. Utan resultat ännu... What to do? Jag förstår inte hur hon kan bli förstoppad?? I tre månader har hon ätit samma ersättning. Samma mängd och antal gånger per dygn. Hur är det möjligt lixom? Nu var det tips jag var ute efter. Någon som har nåt bra?

Vuxen-Barn

Idag kände jag att det var dags att träffa lite människor. De sista dagarna har jag bara lallat på här hemma, och jag kände mig lite trött på att se disken och tvätten som egentligen behöver tas itu med. Så jag klädde flickorna och så gick vi. Skönt med lite miljöbyte:) Bella var väldigt blyg till att börja med, men efter en stund lekte hon på som hon brukar:) Ronja var vaken nästan hela tiden under dom två timmar vi var där. Men hon var bara nöjd:) Nu sover dom båda två.

Jag har fortfarande vansinnigt ont i käften:( Och ibland börjar det blöda igen. Men han sa att det kunde göra det i två dagar... Två dagar. Gå fort, snälla. Jag vill tugga igen!

Trött mamma och dotter

Bjuder på en bild från imorse på en trött mamma och Ronja...:)

Inget jobb på ett år.

Min chef ringde till mig för någon dag sen och undrade lite hur jag har tänkt med föräldraledigheten. Vi har pratat om det nån gång och Johan har sagt att om vi måste börja med ersättning till Ronja så är han gärna hemma med flickorna ett tag. Aldrig!! Sa jag då. Jag ska vara hemma minst ett år! Gärna längre. Min plan börjar gå mot hemmafru si så där....... livet ut (gärna lyxfru). Tyvärr inser jag att det kommer ju aldrig gå.

1. Min make är inte rik.
2. Jag är inte heller rik...
3. barnens dagar är inte i närheten så många att det skulle gå.
4. .... och så många ungar att det skulle gå har vi verkligen inte tänkt ha

Jag får nog smida på det här ett tag och komma på någon bättre plan.


Men nu tappade jag tråden. Jag började faktiskt känna mig liten rutten, som faktiskt har en karl som vill vara hemma med sina barn (hur många har det?!). Och sen hindra honom. Så jag sa till min chef att vi skulle surra om det och så skulle jag ringa tillbaka. Vi disskuterade litegrann och kom fram till att jag ska vara hemma ett år, och om han vill vara hemma så får han ta dagar på Bella. Då kan vi vara hemma tillsammans. Perfekt! Detta beslut känns riktigt bra! Hoppas Johan har ro att vara hemma lite med oss nu. Det är ju så mysigt. Hela december får vi tillsammans iaf!:)

Namnproblem

Kan man ha samma namn på sina ungar?! Så jävla smidigt det skulle vara!
Jag kallar hela tiden ronja för bella. Så ofta att hon nog faktiskt tror att hon heter det! Kanske skulle överraska alla på dopet genom att döpa henne till Bella. Fast ju mer jag tänker på det så kanske det inte var en så ljus ide. Sjukt jobbigt när man tilltalar den ena och så kommer fel unge lixom:)
jag får nog helt enkelt sluta vara senil! någon annan som har samma dilemma eller ska jag skämmas?

Stressa ner...

Idag jobbar Johan och jag kan säga att jag inte ens hunnit se vart jag har arslet! Huuua. Känner mig stressad så ska försöka sätta mig ner och andas ut. Vi har varit och grattat Lotta som fyller år imorgon. Stort grattis till dig!:) När vi kom hem därifrån var det tacksamt att Ronja låg och sov. Jag knäppte bara upp hennes overall medans jag skyndade mig att göra välling till Bella. Borsta tänder, ge medicin och natta. Sen har jag öppnat post. Det var ett berg. Jag hinner inte ta in den varje dag... Sen plocka upp alla leksaker som ligger överallt som fällor. Kasta i sig middag som jag inte hunnit med tidigare. Ronja sover ännu. Borde väcka henne så hon inte är uppe hela natten, men jag behöver fem minuter för att lugna hjärtat...:) Det är inte en enkel match alla dagar med två barn. Men när jag kommit in i det lite mer blir det nog enklare. Man gör det ju lite omständigt för sig ibland...

Imorgon ska jag softa med mina flickor, och faktiskt ta mig ett glas vin till IDOL. Det har jag förtjänat!:)

Tidigare inlägg
RSS 2.0