Idag har vi gått på tivoli. Bella har åkt massor med karuseller. Ronja har bara tittat på. Jag och Johan åkte en.

"Batman"... jag var livrädd, skrek som en jag vet inte vad. Jag trodde vi skulle krascha var 3:e sekund och såg livet passera revy. Har man blivit gammal nu?;P
Imorgon kan jag slänga in en bild från dagen, just nu känner jag att jag borde legat i sängen för minst en timme sen!

Jag är så glad att jag har så fina vänner som knäpper helt underbara kort på flickorna!:)
Vi ska köpa en ny kamera, har sagt det länge. Då får ni lära mig allt ni kan!
De två översta har Louise tagit

Och den sista har Martin tagit

Tänkte ni skulle få se hur jag fann Bella sovandes för nån natt sen...


Idag har vi haft besök av Emilies systerdotter Tindra, och det uppskattades av Bella som körde med henne på riktigt. Tindra ville inte bli matad vid tebordet, men se det var bara att gapa. Och dockorna var inte roliga, men det var bara att leka med dom, för nåt annat fick hon i princip inte röra. Hon ville att dom skulle gå med varsin dockvagn som är ungefär det roligaste som finns just nu... Hon är rätt bestämd min dam just nu.

Gott med fika var det iaf...

Till slut lyckades Tindra övertala henne att barnpoolen var rolig så dom badade en stund i den.
Det är så himla kul att se hur barn leker med varandra faktiskt;)

Jag har varit på byn och tagit en fika med Jon jag idag.
Vi träffades på öltältet och sa att det är förjävla tråkigt att vi tappat kontakten och bestämde vi sku ta tag i saken. Det brukar vara sånt folk säger som aldrig blir av... Men nu blev det av och det var ju himla trevligt!:)

Idag har vi varit med flickorna på BVC. Det skiljer 1½ kg mellan dom, och det känns ju helt galet... Men Ronja är en knubbig och himla skön brud.
Man kan nog inte ha för mycket bäbishull, eller?;)


Vi har även varit in till stan och fixat lite inför bröllopet, men en rosa slips, det verkar vara omöjligt att få tag i! Funderar på att beställa hem från internet, men jag tycker inte riktigt om det:( Man ser ju inte färgerna ordentligt.
Jag hoppas att älvsbymannen har någon rosa begravd i sina gömmor! Ska gå och kolla imorgon.

Nu blir det sängen, natti!

Oj oj, nu är det mindre än 3 veckor kvar tills syster och Nils ska stå vid altaret.
Det var typ igår jag sa till henne att det bara var 3 månader kvar?
JAG får panik. Det är inte ens JAG som ska ha panik. Jag ska inte gifta mig, haha;P
Nej, okej, så allvarligt är det faktiskt inte. Men jag har en del att stå i, och jag tycker inte riktigt om att tiden går så här fort... Det skulle finnas några fler timmar på dygnet tycker jag!
Som när vi satt brudarna och surrade om hur jäkla fort den här sommaren har gått... Alltså om en vecka är vi inne i augusti! Är inte det sinnessjukt?! När hann hela juli svischa förbi???
Och nu när jag sitter här och ser ut genom fönstret så är det ju för fan mörkt ute. När hann det bli mörkt om kvällarna??

Nu har grabbarna precis kidnappat Nisse och svensexan är i full gång.

Hade vart kul att se dom!;)

Men jag och flickorna rullar mot piteå om nån timme. Det är dags för Elensia att döpas idag.

(bild på Bella och Elensia lånad från Hannas blogg)

Ikväll kanske man stöter på grabbarna. Flickorna ska vara hos farmor och farfar och mamman ska faktiskt gå på öltältet med brudarna. Det, kan jag tala om var länge sen!!

Du har vuxit och blivit så stor. Det har varit fantastiskt att följa dig på vägen och se hur du utvecklats till ditt egna lilla jag.
Du älskar att leka med dockorna, och tar hand om dom som vore det riktiga små bäbisar.
Men du gillar bilar också, och då ska dom köra fort, och gärna krocka.
Du pratar massor. Långa meningar och ibland förstår man ingenting... men allt man säger härmar du. Till och med när man säger att du ska säga hejdå, då säger du "heddå bella".
Varenda kväll vill du att mamma eller pappa ska ligga och stryka dig i ditt hår, eller på din rygg.
Och precis innan du ska somna så vill du att vi ska "hålla om", som du säger. Det är det mysigaste som finns, då du lägger dina små armar runt min nacke och jag känner dina fingrar stryka mot min hud.
Du är så söt när du ger slängkyssar och ropar "häddå".
Eller när vi ska äta och du vill att pappa ska köra moocykeln till din mun. Eller kanan (rutshkana), när du gapar stort då skeden åker ner mot din mun.
När vi busar och du skrattar högt slår mitt hjärta volter, för det där skrattet är det underbaraste som finns.
Och det finns ingen, ingen, som får lillasyster att skratta som du. Bara hon ser dig blir hon överlycklig.
Det är bara du som kan gunga henne så hon skriker av lycka, bara för att det är du.
Ussh, jag blir tårögd nu.
Och jag skulle inte leva en dag om du inte fanns vid min sida...

Hon kan va svår att få bilder på, men hon fyller 2 år idag! Mitt älskade hjärta!

Tänk att två år har gått med dig. Jag kan inte förstå det. Det känns som du alltid har funnits hos oss, och ändå har tiden gått så fort...

Vi klarade oss billigt undan den här veckan, försök klå den med en familj på fyra pers!:)...

...Men det har väl sin förklaring i att Johan kom hem från förra veckans handling med ett kvitto på 1900kr!

Yes, vi var på Boda Borg i skellefteå. Och kul har vi haft, fast på slutet blev man lite trött i skallen haha;)

Men två av våra avklarade rum hade vi bäst tid på av alla som var idag. Nån kanske slog oss när vi hade farit hem, men det räknas ju inte för oss! Och åtta stämplar åkte vi hem med. Inte illa va!
För er som inte vet vad boda borg är, så är det lite som fångarna på fortet. Man går in genom en dörr och ska lösa uppgifter på tid. Hinner man inte så går en signal, och klarar man det så kan man i slutet öppna en lucka och få en stämpel till sitt stämpelkort.
Try it!

Idag har vi varit till Boden. Det här blev resmålet för dagen:

Kvällen har vi spenderat hos pappa och Carina i småbruken. Syskonen och farmor var också där.
Vi blev bjudna på grillat och det satt som det skulle i kistan kan jag tala om.
Hann även pröva på lite krolf, nu när pappa har gjort sig en bana på gården. 
För den som inte vet vad det är, så är det i princip golf spelad med krocketklubbor och krocketklot.
Skitkul! Fast jag råkade visst slå klotet i pappas takränna och även träffa Johan lite lätt i magen med klubban, så jag är nog inte riktigt något proffs på det där........ än;)

Nu har jag precis nattat flickorna och har ingen aning om vad kvällen har att erbjuda.
Men det ser ut som att det finns lite godis kvar från kalaset igår så det kan väl hända att jag dyker ner i den påsen framför tv´n... Hade hoppats på spöregn så jag kunde få en myskväll med gubben (han är och klättrar). Men det faller bara lite lätt, så det stoppar nog inte honom;)

Vilken dag! Fullt ös medvetslös;P
Vill tacka alla som kom för att fira våran Isabelle.
Och Lotta för den fina tårtan, titta bara!!

Kan säga att båda flickorna somnade ganska fort ikväll.
Nu ska jag också gå och lägga mig. Och förhoppningsvis somna också... vet inte varför, men den senaste veckan har jag bara legat och vridit och vänt på mig till 2, 3 på nätterna...

Och jo... Ronja har ju för första gången satt sig upp idag! Heja, nu går det framåt!:)

Idag ska Isabelle ha barnkalas. Så nu tänkte jag snöra i mig lite lunch och hämta krafter.
14 barn kommer hit och nånting säger mig att man kommer vara slut ikväll;P

Idag har vi ju som sagt varit på dop. Såna här dagar inser man verkligen vad som är viktigt i ens liv.
Hade tänkt lägga upp nån bild men vi har bara på Johans telefon, och han är inte hemma.
Så det får bli några bilder från när Ronja kom till oss, och vi fick två änglar hos oss.
♥ En stor, obeskrivlig, helt underbar omställning ♥

Om ni bara förstod hur mycket mamma älskar er! ♥

Åååhåhåå, vilken härlig dag *da da da da da da da daaaa-aaaa*
Vi har bara varit ute jag, flickorna och Emilie. Hela dagen.
Bella har fått vattna nya gräsplätten. Och kasta bröd till fåglarna i lomtjärn. Det var roligt. Så roligt att det blev väldans tråkigt när brödet tog slut...
Ronja har mest fått sitta i vagnen för solen, men hon fick säga hej till mina arbetskamrater. Då låg Bella och sov, men en av tjejjerna fick dom träffa iaf!
Så har vi hunnit leka i lekparken också innan våra magar blev hungriga.
Jag lagade den godaste kycklinggrytan jag någonsin ätit. Och nu drygar jag mig inte. Jag har ingen aning om hur jag lyckades? Det roliga är att från början när jag och Emilie provsmakade så rynkade båda på näsan för det smakade inte alls bra. Men den lyckades jag rädda! Hehe;)
Hade typ kyckling, grädde, sweet chili sås, ananas, lök, vitlök, svamp, curry och salt. PROVA! Men fråga inte hur mycket som ska i, för det har jag ingen aning om;P

Bilden på Ronja är från förra veckan. Hon sov när jag fotograferade storasyster.

Idag har allt klickat som det ska, och dagen har bara swischat förbi.
Mina barn har varit på strålande humör och blivit trötta och hungriga på precis lämplig tidpunkt.
Det är konstigt att dom aldrig kan bli det när man planerar att dom ska vara det?
Det kommer från 0-100 på en sekund och fortfarande har jag inte lärt mig när. Bara att när man tror man är förberedd följer det inte alls det "vanliga" mönstret.

Ronja har passat på att krypa inomhus för första gången så fort jag stack näsan utanför dörren! Typiskt... här har man tålmodigt suttit och väntat och uppmuntrat och försökt lära i månader och så visar hon upp sin nyfunna talang för faster!
Själv var jag  i piteå med min lite lätt panikslagna syster som skulle kolla efter en ny bröllopsklänning.
Inte ens en månad kvar, så jag förstår stressen när man inser att den klänning man köpte inte blev rätt.
Jag var inte så hoppfull, för jag har varit där med henne en gång tidigare och det var då jävlat ingenting som passade fröken då. Naturligtvis sa jag inte det, utan följde sjävklart och uppmuntrande med som stöd;)
Och se på fan, idag kom hon ut med en klänning som passade henne som pricken över i:et!
Galet vacker var du i den!:)

Jag fastnade framför "livet på BB". Minnen kommer tillbaka...
Man lider med mammorna under krystningsarbetet. Fyyyyyyyy satan så ont det gör!
Jag ska inte säga att det var en enkel sak, men efteråt så känns det som att man överdrev smärtan, inte var det så farligt.
I dagens avsnitt sa dom att dom flesta mammor får panik precis innan krystningsarbetet ska starta. Dom skriker jag kan inte, jag kan inte, och en del ber om kjejsarsnitt och de starkaste droger som finns. Då vet man att det är nära...
Jag kommer så väl ihåg när Ronja skulle födas. Jag var en av de...
Jag skrek att "det går inte, det går inte" och "jag kan inte, jag kan inte"... Det gjorde så ont.
Jag trodde jag skulle slitas itu. Det sitter fortfarande i, och i ärlighetens namn känner jag fasa inför nästa gång det kommer att ske... För det kommer bli en nästa gång. Det är vi överens om;) Vi är bara lite oense om när... Johan vill ha dom tätt. Själv är jag lite skraj med bagaget efter Ronjas förlossning, som inte alls blev som jag hade tänkt mig. Allt startade precis som med Bella. Det var indentiskt. Exakt lika få minuter mellan värkarna på en gång, så jag visste att nu jävlar kommer det att gå fort. Och med Bella trodde jag att det var minst 24 timmar kvar, när det i själva verket bara var två... Så jag fattade ju som aldrig att nu kommer hon? Till och med sekunderna innan hon kom trodde jag ju att det var timmar kvar... På två krystvärkar var hon ute, och när hon kom kommer jag ihåg att jag sa till Johan att det där, det kan jag göra om imorgon. Just för att jag trodde att jag skulle ha så ont hur länge som helst.
Men jag hör visst  inte till "den vanliga skaran"... Så när jag skulle föda Ronja tog jag värkarna med ro.
Jag var lugn och sansad, för jag visste att det här kommer inte hålla på länge. Snart snart är det över...
Men hon vägrade komma ut. Hon satt evigt fast... och alla skrek åt mig att nu Zara måste du ta i... Ordentligt (hennes hjärtljud gick ner)! Men va gjorde jag inte då?!?! Det gick inte att göra mer. Snitta mig, gör vad som helst. För hon sitter evigt fast. Efter varje värk åkte hon tillbaka... En cm fram, en cm tillbaka... Jag skakade i hela kroppen av smärtan i värkarna. Jag kommer ihåg det som vore det igår, hur mina ben skakade som asplöv...
När hon väl kom fick jag höra att hon kom med huvudet "fel" väg. Alltså med näsan mot taket, iställen för ner mot golvet. Dom sa att jag var så duktig, och att det är tufft att föda så, men inte fan vill jag vara med om det en gång till...
Samtidigt känner man när man ser programmen en obeskrivlig längtan! Det är det mest fantastiska man kan göra. Att bli mamma är det största som finns, och ingen kärlek är så stark som den till sina barn.


(ser ni smärtan i mitt ansikte, till och med efteråt?)

Men nästa barn kommer inte så tätt. Jag vill att Isabelle och Ronja ska växa upp så dom kan leka tillsammans och få ut det bästa möjliga av varandra innan vi behöver lägga ner energi på en nyfödd. Jag älskar dom så ofantligt mycket! Och det är det bästa jag har gjort, men ibland kan jag känna att Isabelle har fått bli lite åsidosatt på grund av Ronjas behov. Och det skär i mammahjärtat när hon vill ha uppmärksamhet som man inte kan ge henne för att man måste amma, eller byta blöja när hon inte ens förstår (när ronja var nyfödd) vad "du måste vänta betyder"...

Men en sak är säker, det finns inget mäktigare än känslan att föda ett barn, och kärleken till det efteråt.
Och varje gång en bebis kommer ut i dessa avsnitt kan jag tala om för er, att då grinar jag!;)

Som avslut tänker jag citera en barnmorskas ord från dokumentären:
"jag fattar fortfarande inte att bebisar föds som de gör. Jag fattar fortfarande inte att de kommer ut från nåt så litet. När mammorna håller dem första gången tänker man att den aldrig skulle kunna stoppas in i den magen igen".

Både idag och igår har vi varit slutkörda. Så vi har sovit middag när ungarna har sovit. Skönt!
Inatt/morse var ingen rolig natt. Bella vaknade 1, och somnade om halv fyra... precis när mina ögonlock höll på att falla till ro vid kvart över fyra vakna Ronja, och gör MORGON. Suck, bara hon inte börjar om! Vi har ju varit så glada som fått sova till 6-7 i flera veckor. Jag la mig 6 och sa till Johan att han inte skulle väcka utan jag sku sova så länge jag kunde.
11 kände jag att det var nog, tur man kan byta av varandra.
Jag förstår inte riktigt hur dom kan sova så sjukt bra när vi är i Vidsel! Snart flyttar vi dit;) Då sover ju båda två som stockar till typ åtta. Dom borde ju sova bäst hemma?

Jaja, men sånt där svammel är säkert inte intressant för er att läsa om.
Kan bjuda på en video på Ronja som för första gången ville prova äta själv:)
Hon blev svinarg när jag försökte ta av henne skeden, eller när hon tappade den själv... Men fattat galoppen, det har hon gjort!

Min dotter var med i tidningen i lördags! Jag SA ju att hon skulle vinna knatteloppet!!:)....
.... Okej, hon kanske inte vann. Hon kom nog inte ens på en topplacering, men herregud så duktig hon var som sprang hela vägen! Ingen latis här vars mamma (läs farmor, jag var nämligen på möhippa) var tvungen bära halva loppet, så stolt är bara förnamnet av vad jag är!
Men då är vi ju mycket ute och knatar, så nåt resultat ska det väl ge;)

Även om det är rätt uppenbart vem den här artikeln handlade om så kom hon med i ett hörn. Och Maja skulle naturligtvis vara med, som vanligt;)
Det får hamna i hennes klistra-bok vet ja!

Ibland känns allting bara så tungt ... :(
Tur man bara behöver titta på dom här två smörbönorna så känns allting genast lättare...

Bella har klätt sig själv ikväll. Vinterfodrade byxor bak och fram och en arm som inte riktigt hittade in i rätt hål;P