Idag går vi in i vecka 32. Jag har aldrig kännt mig så höggravid som nu. Inte en sekund med Bella ens. Barnmorskan säger att min mage växer väldigt mycket och vi kanske får göra ett till ul om det fortsätter för att få en viktuppskattning.
Jag frågar mig varför man gör sånt? Jag menar. Om det nu skulle visa sig att det ligger en jätte där inne... Så är det ju inget man kan göra åt det? Eller?
Jag kommer ju bara gå runt och måsta vara orolig för att krysta ut en val istället!? För inte blir man väl igångsatt för nåt sånt?
Jag känner ett tryck neråt och det kommer och går. Vissa dagar känns det riktigt mycket, det är obehagligt.
Jag har problem med ischias också, men det är samma där. Vissa dagar är helt bra, andra sämre.
Men över lag så mår jag bra nu!:) Jag har ju orkat klippa gräs i veckan. Och lekt med Bella, det var ett tag sen man "sprang" och jagade henne. Hon är så hiskerligt söt då!;) Fast det är hon ju alltid! Det känns bra att man kan göra såna grejer igen utan att vara orolig. Johan är det nog fortfarande dock. Han säger jämt att jag inte får göra "det och det". Idag började jag kratta, men det var bara att lägga ifrån sig den... Inte ville han att jag skulle klippa gräs heller.
Och så fort jag plockar ur disk eller tvättmaskinen så är han fort där och tar över.

TV nuvarande v 32. TH med Bella i v.33


Jag bar Bella högre. Tycker själv att jag har en helt annan mage nu.
Man får väl egentligen inte säga så, men det är finare när man bär högt. Tycker jag iaf. Nåja, jag är glad att jag sluppit bristningar. Hoppas jag får göra det även den här gången!