Den här dagen började väl inte direkt perfekt. Jag har fått en hel del psykiska febertoppar kan jag tala om. Det började inatt när mamman var totalt slutkörd och längtade efter John Blund. Det gjorde inte bebis nr 2. Hon var jätteglad. Och jättevaken. Och jättepratig. Och jättesprattlig. Försökte söva bebis, men helt lönlöst. - temp ca 45 grader (totalt död med andra ord, men bebis var ju så charmig).

Sen har ju jag den lyckan att ha två bebisar som sover till 8-9 på mornarna. Inte i morse. Av alla mornar. Bebis nr 1 vaknade före fan själv. Långt före väckarklockan till och med, som jag tycker är ställd tidigt nog. Temp - ungefär 70 grader. Jag ville soooooova. Sova, sova. SOVA! Aja, bara pallra sig upp.

Eftersom vi var uppe så tidigt kunde vi dock ta morgonen med ro. Det är ju faktiskt det skönaste som finns. Är det någon som hatar att stressa på morgonen så är det jag. När klockan blev 9 började  jag klä ungarna för jag tänkte att jag för en gångs skull skulle vara i tid. Tiden att passa var 9.30. Jag har till och med kommit ihåg att koppla bilen som jag annars alltid glömmer. Men så fick jag en lustig känsla i maggropen, och springer ner för att kolla efter bilnyckeln. Inte fan hänger den på sin plats! Ringer mannen. Han har nyckeln på sig. temp - 150 grader kan jag tala om!! Nu blev det ju stressigt som satan! Ska på andra sidan byn, lämna en unge där, och gå med en annan dit.
Jag var svettig när jag kom innanför dörrarna. Det lixom droppade överallt, not fresh! Men bara 15 minuter sen. Det var fan bra gjort. Kanske skulle börja tävla i barnvagnssprint??

Imorgon ska nycklar kopieras. Det är ju bara för dumt att ha en endaste. Särskilt när min make jämt försvinner med allas bilnycklar.