Det känns ganska underligt att tänka på att detta kan vara min sista dag som gravid (Ronja kom så här dags, så man vet ju aldrig). 

Det känns både lättande och sorgligt. Jag längtar massor efter bäbisen, och jag är jätteless på att vara gravid just nu.

Jag vill verkligen, verkligen kunna ligga på mage igen!! Jag vill kunna göra saker (vardagliga) utan att bli andfådd, och jag känner mig lite fången i min kropp just nu när jag faktiskt lyckats lägga på mig över 20kg.

Jag vet att man inte får tänka så när man är gravid. Men jag ska inte hymla om det. Jag känner mig kolossal emellanåt. Som en strandad val ungefär. Men det brukar väl vara så i slutet för dom flesta...

Jag är lite less alla humörsvängningar också, och det är väl Johan som fått ta den mesta skiten. Emellanåt känner jag rent själv att jag inte alls är mig själv eller särskillt trevlig...

Men det jag ser mest fram emot av allt är att få slippa denna halsbränna som har förföljt mig denna graviditet. Jag har mått så sjukt dåligt, och ingenting har hjälpt. Jag har kräkts på nätterna och inte kunnat sova alls i perioder. 
Nu har det tack och lov lättat och jag har faktiskt fått sova några nätter *peppar peppar* i rad:) 

Kanske bäbis låter mamma vila upp sig nu inför förlossningen haha! 

Samtidigt så vet jag att jag kommer att sakna magen nåt så ofantligt när den väl är borta. Det är ju så sjukt mysigt att få bära på ett barn. Jag önskar att alla fick känna den känslan när det sparkar och rörs av ett annat liv inuti en. Det är ju helt fantastiskt. Känslan när man lägger handen på magen och "stryker" sitt barn när det rörs. Ja, det går ju inte att förklara, så är det bara. Självklart blir ju allt så mycket större när man får ha det lilla knytet hos sig på "riktigt". Men det är ändå något så vackert och fint tycker jag med att få vara gravid. Vi har ju sagt att vi är nöjda efter det här barnet, så lite sorgligt känns det samtidigt som jag bara önskar att det ska sätta igång. 

 

 

Farmor kom till oss i Kåbdalis, och då blev flickorna jätteglada, och berättade hur mycket dom saknat henne:) Gode söta kan jag tycka! Fast jag är ju partisk såklart!!:)

Idag insåg jag att det minsann börjar vara skrämmande nära bäbis ankomst och ingenting är nerpackat i bb-väskan. Med dryga två veckor kvar så har vi inte fixat hem våran bilbarnstol, ingen sovplats till bäbisen har vi ens, vagnen är inte ihopsatt och rengjord, ingen skötplats är iordning. Inga kläder framplockade och bb-väskan opackad. Jag inser att vi inte ens har köpt några blöjor. Herre gud vart har vi haft tankarna!!

Ikväll fick jag hjälp av skönheterna att plocka fram de första kläderna och börja packa väskan. Dom har iaf stenkoll på vad som kommer att hända;)

 

 

Jag sitter och planerar min föräldraledighet. Det är ju nya regler som gäller för den nya bäbisen, och jag vet inte riktigt om jag tycker om dom... På Bella och Ronja har vi fått 480 dagar som vi fått ta ut precis som vi vill. Det enda man behöver tänka på är att man ska ha inkomst 5dagar/vecka när barnet blir 1 år, för att inte sänka sin SGI. Enkelt!

Jag och Johan har själva valt att ta så lite dagar som möjligt det första året, alltså levt väldigt fattigt (medvetet val) för att unna oss att vara tillsammans på somrarna.

Men med dom nya reglerna kommer inte detta att gå, för när barnet har fyllt 4 år får man bara ha 96 sparade dagar. I dagsläget har vi mer dagar på både Bella och Ronja! Visst, vi kommer att kunna använda dom 96 dagarna tills barnet är 12 år, men jag ser hellre att jag har valmöjligheten att själv bestämma hur jag vill ta mina dagar. 
Tanken bakom dom nya reglerna ska vara att man vill att föräldrar är hemma med sina barn medans dom är små och faktiskt behöver det som allra mest. I vårat fall är det bara våran ekonomi som påverkats av vårat val. Jag har ju fortfarande varit hemma med dom men med lite pengar. Så näe. Jag är inte så glad åt dom nya reglerna. 

Då får vi väl se om jag ångrar mig när vi fått prova på det.