Den första tiden...

Nu tänkte jag skriva lite om den första tiden hemma med Alva. 
Det har gått väldigt bra med tjejerna. Dom älskar sin lillasyster och är väldigt stolta! Särskilt den äldre som vill visa upp henne för hela världen och sköta om henne;) 
Hon läser sagor, vaggar, har fått ge henne mat det var ju det absolut roligaste. 
Ronja säger hela tiden att hon är så söt, och vill att hon ska heta Rosetta. 
Vi har faktiskt bara varit med om en incident än så länge, och det var när Ronja vaknade en natt och Alva låg mellan oss i sängen. Det var inte populärt och hon sparkade henne faktiskt då... Då fick Johan gå iväg med henne och det var vilda protester och mycket skrik och gråt från hennes sida... Men inget efter det. 
 
Och jag själv då. Det var inte alls som jag trodde faktiskt att bli trebarnsmorsa. Men vi är väl inne på "smekmånaden" just nu, plus att vi fått väldigt mycket avlastning av Johans föräldrar som haft flickorna hos sig en hel del... 
Bella är inne i en trotsålder också just nu, så dagarna är fyllda av bråk och diverse testningar från hennes håll. Det kan vara ganska frustrerande, och många gånger vill man ju slita håret från skallen... ALLT ska gå till på hennes sätt, och snart vet jag då inte hur många mer diskussioner man orkar ta. Men jag försöker trösta mig med att hon är helt normal och att alla ungar ska gå igenom detta. Sen är Ronja ganska duktig på att trycka på rätt knappar om man säger så... Så på det hållet är det ju lite jobbigt. 
 
Alva har varit ganska gnällig också dom sista dagarna. Hon skriker den mesta av tiden hon är vaken. Jag tror det är magen som spökar... Vi har gått över till ersättning när min mjölk har tagit slut. Tre veckors helamning blev det den här gången och det är jag glad över. Sen hände något och jag har verkligen försökt, men när vi fick låna hem en bröstpump och det bara kom 25ml efter en hel timmes pumpande var det bara att inse, att det inte går längre. Det där med amning är ett ämne som jag tycker det pratas för lite om. Och att det enda man får höra att bröstmjölk är det bästa för barnet och att amning är så bra och mysigt sätter nog griller i huvudet på en. Det ÄR så mysigt och bra när det funkar. Men när det inte funkar så är det inte mysigt, och det är inte kul... Jag har gråtit många tårar under dessa stunder, och jag önskar bara att man kunde höra att det viktiga är att barnet får mat, inte hur det får mat. Då kanske man hade kunnat släppa det lättare utan att må så fruktansvärt dåligt:( 
Men nu är det som det är... Idag på BVC kanske dom sista tårarna över det har spillts. Hon frågade hur JAG mådde och jag sa att jag mådde bra men att helgen hade varit lite jobbig eftersom att jag så gärna vill amma henne... och då var det som att något hände. För tårarna bara kom... Hon är verkligen sjukt fin hon som vi har, och hon sa att jag hade gjort det så bra och gjort allt jag kunnat, och jag vet ju det. Jag har ju suttit timme ut timme in, sprayat med syntocinon, pumpat med elpump ja gud vet alla knep man tagit till.  
Hur som haver så tror jag att när vi gick över till ersättningen så hände nåt med magen för hon är inte riktigt sig själv. Så det blir mycket vaggande här hemma just nu... hoppas att det ger med sig snart... 

Kommentarer
Postat av: Ann-Sofie

Dom säger ju att bebisar som äter bröstmjölk har mindre ont i magen än dom som äter ersättning. Vet dock inte om det stämmer dock! Här är det ju också ont i magen ständigt känns det som. Använder ni nan eller Semper?

Svar: Vi började med semper eftersom att dom hade den på sjukhuset, och den var så mycket billigare än nan på affären... Men nu har vi precis bytt till NAN. Hon har inte skrikit lika mycket igår kväll och idag, men jag vet inte om det beror på ersättningen eller minifomdropparna som gjort verkan. Vi började med båda samma dag...
Zara - Mamma till Isabelle och Ronja

2014-04-08 @ 03:13:49
URL: http://nattstad.se/%20Sam

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0