Idag fick jag veta att min brors ena katt har avlidit. Fy fan, jag har gråtit floder!
Och ändå är väl inte jag den som precis har kelat med honom mest... Men jag vet hur mycket han älskade honom och hur fruktansvärt ledsen han är. Och jag förstår honom så väl!
Innan jag och Johan träffades hade jag tre katter. När jag bodde i bredåker försvann en av dom på sin nattliga tur, men kom aldrig tillbaka. Jag letade efter honom i veckor. Jag lockade och satte upp lappar och stoppade i allas brevlådor, men fick inga svar.  Mina andra två katter saknade honom så fruktansvärt.
Tjorven stod vid ytterdörren i en hel vecka och bara "skrek". Hon ville inte ens gå ut... Än idag vet jag inte vad som hände honom.
Jag förstår hur det känns, för dom små liven är en familjemedlem...
När jag sen var tvungen att lämna mina andra två katter på grund av Johans allergi tog det lång tid innan jag var mig själv. Ett stort tomrum och tusentals tårar. Alla minnen och känslor man bär på.
Nu hade jag turen att få ge dom till en underbar familj, så dom fick fortsätta vara tillsammans. Men än idag kan jag känna en så stor saknad. Jag skulle vela ha dom här i min famn.

Jag kommer alltid vara en kattmänniska