Inatt har Ronja sovit i vaggan. Det är andra gången i hela hennes liv. Nu låter det som att hon har levat i 100 år, men det har hon ju inte;) Hon sover alltid mellan mamma och pappa, och det är så mysigt att ha henne snarkandes där. Sängen kändes så stor inatt, och imorse letade jag hennes hand, i vanlig ordning. Men hon ligger ju inte långt bort, en armslängd bara. Vi tänker att det kan nog vara dags att börja träna henne att sova själv. Inatt gick det bra. Hon vaknade inte en enda gång, och sov till strax efter åtta.