Ronja har blivit så himla mammig. Det är det enda ordet som hon säger också, hela tiden. Mamma, mamma, mamma.
Om jag inte är i närheten så duger pappa väldigt bra. Men om hon vet att jag är hemma kan jag inte gå utanför hennes synfält, för då blir det riktiga grinkalas kan jag tala om. Och då duger inte pappa.
Det börjar kännas lite jobbigt faktiskt, både för mig och Johan naturligtvis. Jag vill ju bara ta henne från honom och få hennes tårar att sluta trilla. Samtidigt vet jag att det inte är så smart att göra så, om man nu inte vill att det här beteendet ska fortsätta. Vilket jag inte vill. Svårt det där...

Tänkte jag skulle visa ett litet filmklipp från idag när hon skulle klippa gräset;)
Hon har ju blivit så duktig på att gå till och med ute! Och nu ställer hon sig upp helt själv utan hjälp också.