I söndags hände det. Lilla Ronja överraskade oss totalt då hon valde att se dagens ljus.

Dagarna går så fort. Jag försöker rikta all min uppmärksamhet på Bella som behöver den just nu. Och däremellan använder jag varenda minut till att snusa på Ronja. Hon är fulländad. Perfekt! Precis som storasyster! Jag är nog världens lyckligaste!!:) Det här är anledningen till varför man lever!
Man kan ligga och titta på sina barn timme ut och timme in utan att märka att tiden går. Så är det med Ronja nu, och precis så var det med Bella.

Jag kommer att skriva mer senare. Om förlossning och de första dagarna hemma. Då kommer det en eller kanske två :) bilder också. Men nu är Ronja hungrig och sen ska jag sova, för jag är aningens sleten idag kan jag tala om!

På återseende!:)

PS: tack för alla fina kommentarer, både här och på facebook. Man är bara inne i bubblan just nu och det är därför man inte har svarat. Och massor av läsare som jag hoppas stannar kvar... :)