Trotsig tjej

Den här dagen började inte bra. Min dotter verkade ha fått för sig att hennes enda uppgift denna dag var att reta gallfeber på morsan. Det funkade kan jag tala om. Jag har tappat humöret inte en gång, inte två, utan många fler.
Vi lyckades iaf ta oss till vuxen-barn efter en ganska hård kamp om precis allt.
Välling, kläder, blöja, tandborstning ja you name it. Allt man sysslar med på morgonen.
Där började väl allt helt okey. Hela familjen höll oss på gott humör med lek och bus tills hon tappade humöret över en sax som absolut inte gick att klippa med. Saxen flög över bordet  och morsan fick en knockout smäll rätt i ansiktet, tillsammans med skönsång "skrik från tårna och ut genom halsen".
Jag blev galen. Jag tog min dotter under armen och släpade henne ut och började med ytterkläderna. Det var meningslöst. Jag förlorade en brottningsmatch mot min tvååring och insåg att jag måste byta taktik.
Så vi hade en andningsövning (jaaa, det funkade?!) som slutade med att hon lovade att hon nu var lugn och kunde vi snälla gå tillbaka till pappa och Ronja så skulle hon vara så snäll så. Jag föll för det...  Hon var inte snäll. 2-0 till barnet. *suck*
Sen skulle vi äta middag och då kom nästa utbrott när hon inte kunde skära en gurka.
Det slutade med att kniven flög över bordet och jag tog min dotter under armen för ett one to one talk i annat rum. Det funkade. 2-1!
Efter det har hon faktiskt varit på ganska gott humör måste jag säga (kanske var det för att farmorn lämpligt nog kom på besök?) och nu ligger dom båda och sover efter en mysig och lugn nattning av båda två.

Det ska väl inte alltid gå lätt och smärtfritt med småbarn, men kom igen.
Snälla vad-det-nu-kan-vara-för-trots, gå över!

Kommentarer
Postat av: Lotta

2-års trotsen kanske?

2012-02-18 @ 09:30:52
URL: http://gretaturbo.blogg.se/
Postat av: Farmor

välkommen in i det normala i ett barns utveckling: trotsåldern. Hon närmar sig tre :) Så här är livet. Det går i vågor. Johan hade trotsålder mellan trotsåldrarna också, medan Lotta inte haft någon än och är 25(vilket inte är normalt tror jag). Barn är så olika men barn är så underbara.

Som förälder så blir man slut, tro mig jag vet. Men kom ihåg att det är lika för alla. Samma jobbiga period måste alla gå igenom. Det blir bättre med tiden. Du får bli lite mer bestämd och inte ändra dig om du sagt en sak för då blir det 1-0 till barnet :) På några år kan ni se tillbaka och le åt hela cirkusen. Men Zara och Johan, Ni är så bra föräldrar. Sträck på er. Kramar

2012-02-19 @ 09:45:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0