Okey, jag önskar att detta var ett skämt. Tyvärr är det inte det.
Färgningen blev något åt hållet katastrofal, men det har ingenting med ojämnheter att göra. Jag som brukar ta en varm choklad färg sitter här med korpsvart hår just nu. Och vi firar julafton imorgon. Det kändes ju ej okej.
Vad ska man göra åt det då. Jag ser ut som ett spöke. Fyyy!
Nej, nu ska jag sluta sitta här och tycka synd om mig själv för en sån löjlig småsak som hårfärg när det finns betydligt större saker att bekymra sig om världen över.
Men satan så pissigt det kändes!!:(

Just nu sitter jag med färg i håret.

Note to myself. Det är inte lätt att färga håret på sig själv, och det går absolut inte fort. Och färgen hamnar överallt. Så nästa gång, när du har hunnit glömma bort hur jobbigt det var, fråga för guds skull efter hjälp. Även om det evigt säkert är i senaste laget...

När det uppdateras här...
Men det var faktiskt två saker jag ville dela med mig av:)

Det första är att mitt liiiiite nyttigare liv har startat nu. Jag ska ta mig ordentligt i kragen vid ett senare tillfälle, men jag har iaf börjat motionera nu. Och det är ju inte fy skam.
Har varit på tre korpen pass den här veckan och hann även med tre förra. Känns gött i kroppen, och det bästa med korpen är ju att det är så himla roligt! Det känns kul att ha hittat en träningsform som man längtar efter att få utföra.
Det klart roligaste hitills var ju step upen! Jag var för två år sen och skämde ut mig riktigt rejält kan jag tala om. Alla rörde sig i takt och enhetligt åsså kom jag där som en hösäck och förstörde, haha.
Men den här gången gick det betydligt bättre och jag fick faktiskt lite beröm av ledaren till och med;)
Och idag drog tappatrampet igång, och jag är med. 10 000 steg om dagen ska man ta i snitt för att komma i mål.
Så nu går jag runt med stegräknare och dagens tramp är avklarade:)

Det andra jag tänkte berätta är att imorgon är min första arbetsdag här. Kl 7.30 är jag tillbaka på fluxen igen.
Det är lite blandade känslor. Jag tycker det ska bli roligt att få komma tillbaka och inte bara vara mamma:)
Å andra sidan så fick jag för nån dag sen en lätt ångestattack när jag insåg att dom första tre månaderna (jag kommer bara jobba typ 20%) bara är en lätt uppvärmning för nästa år, då jag kommer börja jobba typ 75%.
Shit alltså! Ska man redan börja vara borta från flickorna fyra dagar i veckan? Komma hem, äta och sen ska dom sova så man knappt hinner träffas...
Jag antar att man vänjer sig, men jag har ju varit hemma så länge att det känns... nu hittar jag inte riktigt rätt ord, men skrämmande? kanske kommer närmast känslan jag har. Det känns vemodigt att börja lämna dom på dagis och inte spendera dagarna tillsammans.
Då kanske det är bra att man har dom här månaderna på sig att förbereda sig:)

Men nu ska jag gå och lägga mig, jobb som sagt imorgon:)

Jag ber om ursäkt för dåligt uppdaterande. Eller nej... Jag börjar om.

Jag har inte suttit vid datorn på en vecka (knappt tv´n heller).
Har inte bloggat, inte läst bloggar, inte spelat, ingenting.
Och vet ni. Det känns bra! Just nu gör det det. Kanske kommer det inte kännas lika bra när jag loggar in på hotmail och bloglovin och har typ 500 olästa inlägg.

Jag är inne i en period där jag känner att stressen står mig upp i halsen. Och jag hinner aldrig ta hand om mig själv.
Jag hamnar lixom i släptåg, galet.
Så jag har använt min tid till att försöka koppla av, bara ligga ner och andas, reflektera över saker och ting, läsa böcker. Jag har till och med hunnit göra en ansiktsmask och läst ut boken som jag velat göra i flera veckor.

Det kanske blir några fler såna här dagar innan jag har hunnit komma upp mig.
Nu ska ni inte tro att jag är deprimerad. Det är jag ej.
Var däremot på en föreläsning om hjärnan med min karl i onsdags. Efter den verkar det som att jag kanske har gjort ett bra val.. Han sa att många blir stressade idag och att det man egentligen borde göra är att fokusera på sömn, grönska och kramar, och mindre på dator, telefon, tv osv.
Så jag ska kramas med min familj,  sova bra och leka ute i naturen!;)

Måste bara få berätta vad Bella gjorde idag. Hon slog mig i huvudet med en tung boksamling. Åtminstone kändes den tung med kraften den kom med. Så brister jag ut "meeeen vad gööööööööööör du?????!"
Då tittar hon på mig och så säger hon "inte mening, inte mening mamma. Bella bara barn"....
Å då brast både jag och Johan ut i skratt! Vart har hon snappat upp det där då?;P (självklart fick hon veta att det ej var okej...)

Efter nästintill två mensfria år märks den av på ett helt annat sätt.
Jag tillhör nu gruppen som får stå ut med smärta, humörsvängningar, svettningar, finnar och vätskesamling. Det är hemskt!!
Förut har jag knappt märkt av min mens. Den har aldrig varit jobbig.
Jag har märkt av den när man har varit  tvungen att byta tampong. Den har kommit och varit över på tre dagar. Thats´s it!
Jag tycker jag har hört från olika håll att det brukar bli bättre efter att man har fött barn?
Jag sväller då upp som en ballong och ser seriöst gravid ut när jag får min mens! 2-3 kg går jag upp.
Och arg som en ja... jag vet då inte vad man kan jämföra med ens?:(
Och svettas gör jag. Och illa luktar det. Håret blir alldeles grisigt, och finnar får jag.
Men värst är ju smärtan. Ska det göra så här ont??? Näeee, fy fan!
Funderar seriöst på om man skulle göra nåt åt det här, sätta in en hormonspiral eller nåt. 
Men då var det ju det där med 5 år som man ska fundera på...

Några tips och idéer från nån med lika grisig vecka som jag har, eller någon som satt in en spiral kanske?

Igår drog vi till Luleå jag Johan och Lotta för att köpa klättringsgrejer. Men min sele har fortfarande inte kommit, så jag får vänta ännu längre. Sjukt jobbigt!:(
Men vi åkte på biltema och inhandlade varsin cykel, två barnstolar, två hjälmar, och en cykelvagn.
Trångt blev det i bilen och jag fick sitta som en ihoppackad sill där bak;)

Jag skulle verkligen vela göra en Ironman, med siktet inställt om några år.
Johan skrattar åt mig. Han tror visst inte att jag kommer klara det...
För er som inte vet vad en ironman är så är det en triathlontävling som täcker 3,86 km simning (2,4 miles), 180 km cykling och 42 195 m (ett maraton) löpning.
Det finns en i Sverige, Kalmar triathlon, som räknas till en av de lättaste eftersom den är så platt.
Då är starttiden 7 och senast målgång 22 om jag har rätt. Men för att ha gjort en "riktig" ska man klara det på 11 timmar. Det tror jag kanske är omöjligt men det det skulle ju vara fränt att ha provat och se om man klarar det på 15!:)

Så jag sitter här vid datan och drömmer om en tävlingscykel;)

Någon som vill ge mig denna? Den kostar baaaaara 20000.......

Så, nu var man hemma från första delen av två i en klättringskurs. FAN vad kul det var!
Jag är helt såld, och då klättrade jag bara fyra gånger upp för en vägg.
Tänk när man får komma sig ut! Åååh, kan knappt bärga mig. Har klättrat en snabb sväng med Johan på dödlarsberget. Vill verkligen dit igen, helst igår!;)

Rock - here I come!!

I did it! Idag har jag varit och permanentat håret.
Ursäkta bilden, men jag såg ut som en drogad apa så fort jag tittade upp.