Spelkväll.
Igår började Jolle sin praktik hos oss på Fluxen. Så han har "bott" hos oss sen i söndags kväll. Fan vad slött och skönt mitt jobb blev, om man får säga så?;) Jag hade min egna lilla "slav" och kunde förbereda hur mycket som helst, vilket jag i vanliga fall inte brukar ha så mycket tid till. Inte nu så att jag körde med honom och själv satt och vilade, men fatta, jag behövde inte stressa. En hel dag utan att jag behövde stressa! Det var himmelriket!
När vi kom hem från jobbet käka vi lite godis och sen kom Sofie och Nisse över. Dom ville bli bjudna på mat. Sagt och gjort. Sen rulla Sofie choklad bollar till efterrätt medans jag tog hand om disken. Bollarna åts upp till hej vilt spelande av "med andra ord" och "med vilda gester". Det var riktigt roligt faktiskt. Vi körde killarna mot tjejjerna och vann överlägset i med andra ord. Men sen blev vi totalt utslagna i med vilda gester också.... Det är Johans fel tror jag ;P Han är så jävla bra på gestikulera att det är läskigt. Själv står man där och tänker "hur ska jag visa det här då?" till typ armbåge, näe inte riktigt, men nästan!;P Det blev en trevlig kväll...
Nu sitter jag här och äter frulle. Ska börja traska till jobbet vilken minut som helst.
När vi kom hem från jobbet käka vi lite godis och sen kom Sofie och Nisse över. Dom ville bli bjudna på mat. Sagt och gjort. Sen rulla Sofie choklad bollar till efterrätt medans jag tog hand om disken. Bollarna åts upp till hej vilt spelande av "med andra ord" och "med vilda gester". Det var riktigt roligt faktiskt. Vi körde killarna mot tjejjerna och vann överlägset i med andra ord. Men sen blev vi totalt utslagna i med vilda gester också.... Det är Johans fel tror jag ;P Han är så jävla bra på gestikulera att det är läskigt. Själv står man där och tänker "hur ska jag visa det här då?" till typ armbåge, näe inte riktigt, men nästan!;P Det blev en trevlig kväll...
Nu sitter jag här och äter frulle. Ska börja traska till jobbet vilken minut som helst.
Födelsedagsbarn.
Kul att vakna. Kliva upp. Titta ut. Och inse att det är vinter all over again!! NOT! Jag som fick såna vårkänslor av den gassande solen och de snöfria vägarna senast igår!
Igår var vi till Hanna och Christer för att fira att Hanna har fyllt (25) år. Vi gick ut och åt dyr middag på golden dragon. Jag tog som vanligt fyra små rätter, I love it, mums! Och vitlöksbröd med aioli till förrätt. Friterade bananer och glass till efterrätt, men bananerna pillade jag ut ur frityr"skalen" så att Johan skämdes!;P Det var mycket godare med bara varma bananer! Sen for vi tillbaka till Hanna och stödde earth hour med tända ljus, fast bara i 45 minuter... Dåligt av oss!=) vi började spela presenten hon fick av oss "på 5 sekunder". Det var ett jätte roligt spel men det gick ju skitdåligt för mig som fick svåra frågor, och totalt hjärnsläpp då jag väl skulle svara på dom lätta! Jaja, man kan ju inte vara bäst på allt.
När vi sen rullade hem var klockan halv tolv, och jag var ganska trött. Det snöade massor och det är ingen bra kombination när man ska köra bil. Jag hade ont i huvudet när vi kom fram av att jag suttit och koncentrerat mig för att överhuvudtaget se vart vägen var. Och som sagt så är hela världen snötäckt igen idag. Vitt vitt överallt. Det är tragiskt!
Vi var även till Fredrik och Sandra för att fira Melvin som fyllde 4 år igår. Han fick en sparkcyckel av oss, och den verkade han bli väldigt glad över! Den kördes in på en gång med ett leende på läpparna och bra gick det också. Han var så söt. Det kom ganska mycket folk och varje gång han såg någon i fönstret sprang han till dörren med världens fart för att motta sina "julklappar". Barn är härliga!
Det är ju inte länge kvar tills Sandra ska ha heller. Hon är beräknad på onsdag. Jag kände mig ganska liten om magen när jag satt bredvid henne, även fast jag tycker att min har blivit jätte stor. Hon var jätte vacker iaf!=)
Nej, nu ska jag fundera ut vad man skulle ha hittat på idag. Blev helt paff när jag kollade klockan och den var 9! Jag tänkte att tiden gick väldigt fort framför datorn idag, tills jag insåg att vi iaf glömde ställa om klockan i sovrummet fast vi blev påminda så sent som när vi kom hem. Kanske skulle ställa om dom så dom går rätt då till att börja med!
Igår var vi till Hanna och Christer för att fira att Hanna har fyllt (25) år. Vi gick ut och åt dyr middag på golden dragon. Jag tog som vanligt fyra små rätter, I love it, mums! Och vitlöksbröd med aioli till förrätt. Friterade bananer och glass till efterrätt, men bananerna pillade jag ut ur frityr"skalen" så att Johan skämdes!;P Det var mycket godare med bara varma bananer! Sen for vi tillbaka till Hanna och stödde earth hour med tända ljus, fast bara i 45 minuter... Dåligt av oss!=) vi började spela presenten hon fick av oss "på 5 sekunder". Det var ett jätte roligt spel men det gick ju skitdåligt för mig som fick svåra frågor, och totalt hjärnsläpp då jag väl skulle svara på dom lätta! Jaja, man kan ju inte vara bäst på allt.
När vi sen rullade hem var klockan halv tolv, och jag var ganska trött. Det snöade massor och det är ingen bra kombination när man ska köra bil. Jag hade ont i huvudet när vi kom fram av att jag suttit och koncentrerat mig för att överhuvudtaget se vart vägen var. Och som sagt så är hela världen snötäckt igen idag. Vitt vitt överallt. Det är tragiskt!
Vi var även till Fredrik och Sandra för att fira Melvin som fyllde 4 år igår. Han fick en sparkcyckel av oss, och den verkade han bli väldigt glad över! Den kördes in på en gång med ett leende på läpparna och bra gick det också. Han var så söt. Det kom ganska mycket folk och varje gång han såg någon i fönstret sprang han till dörren med världens fart för att motta sina "julklappar". Barn är härliga!
Det är ju inte länge kvar tills Sandra ska ha heller. Hon är beräknad på onsdag. Jag kände mig ganska liten om magen när jag satt bredvid henne, även fast jag tycker att min har blivit jätte stor. Hon var jätte vacker iaf!=)
Nej, nu ska jag fundera ut vad man skulle ha hittat på idag. Blev helt paff när jag kollade klockan och den var 9! Jag tänkte att tiden gick väldigt fort framför datorn idag, tills jag insåg att vi iaf glömde ställa om klockan i sovrummet fast vi blev påminda så sent som när vi kom hem. Kanske skulle ställa om dom så dom går rätt då till att börja med!
Earth Hour - släck för klimatets skull!
Imorgon kväll kl 20.30 så är det åter igen dags för earth hour! Glöm inte bort den! Det handlar alltså om att släcka lamporna i era hem under en timme för miljöns skull. Inte så svårt, eller? Vissa går ju längre och har inga elektriska apparater igång alls. Det lät faktiskt ganska mysigt tycker jag. Tänk er lite tända ljus, nåt roligt spel och lite snack´s! Någon som är sugen?;)
Vänner över internet.
Har ni någon gång börjat prata med en okänd människa på internet som fått er att skratta på en gång? Kan man finna vänner på internet, och hur träffas man? Vilken sida är så pass bra och vuxen att man inte drar till sig skumma människor och drägg, eller karlar som är ute efter en flirt eller kanske ännu mer? Jag pratar aldrig med folk om jag inte alldeles säkert vet vem det är. Ibland lägger någon till en på msn, och skriver nån rad. Då brukar jag kolla om jag känner till personen, och gör jag inte det så blockerar jag. Men idag satt jag på betapet och där kan man ju skriva medans man spelar. Brukar aldrig göra det heller, och nån gång får man igång en diskussion som handlar om spelets regler men inte mer än så. Iaf, så spelade jag mot en kille från stockholm. Vi började prata och jag hade verkligen jätteroligt! Jag skrattade åt hans kommentarer om norrlänningar, och gav några syrliga om stockholmare. Han bodde i haninge, som jag bott i några dagar också i ungdomens dagar. Vi pratade så mycket att vi bestämde oss för att köra en match till, så vi kunde fortsätta surra. Där i slutet försökte jag ge han lite peptalk för då hade han berättat att hans kärlek lämnat honom för en månad sen på grund av avståndet dom emellan, och det jobbigaste var att dom fortfarande älskar varandra. Sen mitt i en mening så lämnade han spelrummet. Och det kändes? Tomt ? Det kändes så lätt att skriva bara. Sa inte ens hejdå... Så kan man bli vänner över internet? Eller pratar man så, utan att ge varandra en sida att finna den andra på ens, och sen bara fortsätter som vanligt? Jag vill ha en internetkompis! Men ingen skummis tack!
Frisk igen.
Ja då var man frisk igen. Skönt! Var tillbaka på jobbet idag. Ingen mjukstart inte... kanske för att jag var lite "ur balans" som allt blev så omständigt och tog sådan tid. Hann knappt äta lunch. Nåja. Bättre förberett för imorgon, åsså får jag se till att vara där i gooood tid så kanske morgondagen går bättre...
Ikväll har vi varit hos Lotta och sett robinsson. Kul att det börjar om! Jag hade även turen att bli bjuden på middag. Kyckling i sötsur sås med ris till, det var smaskens!
Jo, igår var första gången vi såg sparkar på magen. Alltså vi tittade på magen och såg hur det rörde sig när den lille sparkade. Jaja, jag tror ni fattar! Det var fränt!
Nej nu ska jag faktiskt gå och försöka sova... Får se hur det kommer att gå. Jag har världens jävla halsbränna och sura uppstötningar om vartannat nu! Inte nice...
Ikväll har vi varit hos Lotta och sett robinsson. Kul att det börjar om! Jag hade även turen att bli bjuden på middag. Kyckling i sötsur sås med ris till, det var smaskens!
Jo, igår var första gången vi såg sparkar på magen. Alltså vi tittade på magen och såg hur det rörde sig när den lille sparkade. Jaja, jag tror ni fattar! Det var fränt!
Nej nu ska jag faktiskt gå och försöka sova... Får se hur det kommer att gå. Jag har världens jävla halsbränna och sura uppstötningar om vartannat nu! Inte nice...
Utmaning 2.
Jag blev utmanad av Lotta. Och jag ska faktiskt ta utmaningen på allvar. Så det finns nog många som blir ckockade av att läsa det som komma skall...
Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex ÄRLIGA saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
1. Jag har en väldigt osund syn på min kropp. Som tur är så är jag ju medveten om att den är helt sjuk, vilket nog är den enda anledningen till att jag själv inte är sjuk på riktigt. Jag hatar att se mig själv naken, det enda jag ser är fel och brister. Jag känner mig ofta sjukligt tjock och obekväm i situationer där man är lättklädd, tex badhus, vilket gör att jag drar mig från att motionssimma, fast jag egentligen skulle vela göra det oftare. Om jag väl går dit så är det under tider då det nästan är tomt. Om jag går på äventyrsbad så är jag alltid under vattenytan, och om jag bastar så är det alltid med handduk. Det här är nog ett av mina största problem. Jag har dock aldrig kännt mig lika vacker och attraktiv som nu när jag är gravid!=)
2. Jag hatar att Johan är allergisk mot djur. Detta är den enda brist jag kan hitta hos min karl, och det är inte ens hans eget fel, så jag får väldigt dåligt samvete när jag tänker så... Jag älskar ju djur och har alltid levt med djur. Det kan skära i mitt hjärta av saknad efter Hero och Tjorven trots att det snart är två år sen jag var tvungen att lämna bort dom, och sista gången jag fällde tårar efter dom var nu när jag skrev det här. Jag vill fortfarande hämta tillbaka dom, det är nästan en av de största outtalade önskningar jag haft...
3. Jag tycker om våra bästa år! Jag missar aldrig ett avsnitt av det om jag är ledig och hemma. Dock så ställer jag ingen klocka efter det och jag anpassar inte mitt liv efter serien. Men det piniga är ju faktiskt att erkänna att jag tycker om det och följer det. Sen kan man ju missa en månad och ändå ha koll på vad som hänt, haha....
4. Jag har ingen kontakt och ingen relation med min mamma. Jag tänker inte skriva anledningen till det på min blogg för både min och hennes skull, men det är det absolut jobbigaste i livet att inte ha henne vid min sida som en dotter ska ha sin mor. Eller iaf så är det vad som känns som att jag saknat mest under min uppväxt...
5. Innan jag blev gravid var jag beroende av nikotin (och det kan fortfarande kännas lite jobbigt stundvis nu). Innan jag träffade Johan så rökte jag. Jag skämdes dessutom över det så jag höll mig till att jag bara feströkte, men mina närmaste vet ju att läget inte var riktigt så. Han tål inte rök och blir väldigt sjuk av det så jag bestämde mig för att sluta med det. Då började jag istället snusa. Dagarna då man jobbade var vääääääääldigt långa kan jag tala om. Snus på vägen till jobbet, på rasten då man böt om. och sen vänta flera timmar tills man kom hem och äntligen fick en, haha... När jag tänker tillbaka på det känns det så jävla töntigt! Det är ju bara att säga att man snusar, eller röker egentligen.... ?!
6. Jag har en kämpe i mig som dom flesta nog underskattar. När jag blir tävlingsinriktad ger jag aldrig upp! Om du säger åt mig att jag inte klarar en grej så ska du se att jag gör det bara för att du säger att jag inte kan. Så här gick det till när jag och Johan gick Fjällräven Classic (en vandringstävling efter kungsleden som är 11mil lång): Johan pratade om denna tävling som han alltid velat gå. jag tyckte den lät tuff att klara av och särskilt med måltiden han hade satt upp på 36h. När vi började gå och träna med tyngder började det gå upp för mig hur jävla långt 11 mil egentligen är! Jag fick lite ångest över vad jag egentligen gett mig in på, men jag sa till mig själv att har jag en gång sagt att jag ska göra det då ska jag fan inte balla ur! Jag hade en väldigt positiv inställning hela tiden också, och tänkte inte en enda gång att det här klarar inte jag. Droppen kom faktiskt när folk började fråga johan varför han tog med sig mig om han ville gå den på 36h, och när folk började säga till mig att vi skulle sätta upp realistiska mål istället. En på jobbet sa att han hade ett gäng killkompisar som klarade det på 48-timmar och då hade dom tränat hur länge som helst. "Så om ni klarar det på 36 då blir jag imponerad!" med lite sarkastiskt ton (som jag tolkade den...) Men va fan! Är det ingen förutom jag som tror på mig själv?! Johan frågade mig också om jag trodde att jag på riktigt skulle klara det... "jag ska allt visa er!" Efter vi hade gått 7 mil pajjade johans knä och vi tog oss fram i snigelfart. Jag gick dom sista 3 milen helt ensammen. Men jag funderade inte en sekund på att ge upp. Jag kom i mål också. På 35 timmar! Och med vetskapen att jag hade klarat det flera timmar bättre om vi inte hade haft sån otur med Johans knä. Det var så skönt att komma hem och säga till alla som inte trodde på mig att jag klarade det! Underskatta aldrig mig!;)
Jag utmanar: Sofie, Johan W, Jon, Malin och Emilie
Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex ÄRLIGA saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
1. Jag har en väldigt osund syn på min kropp. Som tur är så är jag ju medveten om att den är helt sjuk, vilket nog är den enda anledningen till att jag själv inte är sjuk på riktigt. Jag hatar att se mig själv naken, det enda jag ser är fel och brister. Jag känner mig ofta sjukligt tjock och obekväm i situationer där man är lättklädd, tex badhus, vilket gör att jag drar mig från att motionssimma, fast jag egentligen skulle vela göra det oftare. Om jag väl går dit så är det under tider då det nästan är tomt. Om jag går på äventyrsbad så är jag alltid under vattenytan, och om jag bastar så är det alltid med handduk. Det här är nog ett av mina största problem. Jag har dock aldrig kännt mig lika vacker och attraktiv som nu när jag är gravid!=)
2. Jag hatar att Johan är allergisk mot djur. Detta är den enda brist jag kan hitta hos min karl, och det är inte ens hans eget fel, så jag får väldigt dåligt samvete när jag tänker så... Jag älskar ju djur och har alltid levt med djur. Det kan skära i mitt hjärta av saknad efter Hero och Tjorven trots att det snart är två år sen jag var tvungen att lämna bort dom, och sista gången jag fällde tårar efter dom var nu när jag skrev det här. Jag vill fortfarande hämta tillbaka dom, det är nästan en av de största outtalade önskningar jag haft...
3. Jag tycker om våra bästa år! Jag missar aldrig ett avsnitt av det om jag är ledig och hemma. Dock så ställer jag ingen klocka efter det och jag anpassar inte mitt liv efter serien. Men det piniga är ju faktiskt att erkänna att jag tycker om det och följer det. Sen kan man ju missa en månad och ändå ha koll på vad som hänt, haha....
4. Jag har ingen kontakt och ingen relation med min mamma. Jag tänker inte skriva anledningen till det på min blogg för både min och hennes skull, men det är det absolut jobbigaste i livet att inte ha henne vid min sida som en dotter ska ha sin mor. Eller iaf så är det vad som känns som att jag saknat mest under min uppväxt...
5. Innan jag blev gravid var jag beroende av nikotin (och det kan fortfarande kännas lite jobbigt stundvis nu). Innan jag träffade Johan så rökte jag. Jag skämdes dessutom över det så jag höll mig till att jag bara feströkte, men mina närmaste vet ju att läget inte var riktigt så. Han tål inte rök och blir väldigt sjuk av det så jag bestämde mig för att sluta med det. Då började jag istället snusa. Dagarna då man jobbade var vääääääääldigt långa kan jag tala om. Snus på vägen till jobbet, på rasten då man böt om. och sen vänta flera timmar tills man kom hem och äntligen fick en, haha... När jag tänker tillbaka på det känns det så jävla töntigt! Det är ju bara att säga att man snusar, eller röker egentligen.... ?!
6. Jag har en kämpe i mig som dom flesta nog underskattar. När jag blir tävlingsinriktad ger jag aldrig upp! Om du säger åt mig att jag inte klarar en grej så ska du se att jag gör det bara för att du säger att jag inte kan. Så här gick det till när jag och Johan gick Fjällräven Classic (en vandringstävling efter kungsleden som är 11mil lång): Johan pratade om denna tävling som han alltid velat gå. jag tyckte den lät tuff att klara av och särskilt med måltiden han hade satt upp på 36h. När vi började gå och träna med tyngder började det gå upp för mig hur jävla långt 11 mil egentligen är! Jag fick lite ångest över vad jag egentligen gett mig in på, men jag sa till mig själv att har jag en gång sagt att jag ska göra det då ska jag fan inte balla ur! Jag hade en väldigt positiv inställning hela tiden också, och tänkte inte en enda gång att det här klarar inte jag. Droppen kom faktiskt när folk började fråga johan varför han tog med sig mig om han ville gå den på 36h, och när folk började säga till mig att vi skulle sätta upp realistiska mål istället. En på jobbet sa att han hade ett gäng killkompisar som klarade det på 48-timmar och då hade dom tränat hur länge som helst. "Så om ni klarar det på 36 då blir jag imponerad!" med lite sarkastiskt ton (som jag tolkade den...) Men va fan! Är det ingen förutom jag som tror på mig själv?! Johan frågade mig också om jag trodde att jag på riktigt skulle klara det... "jag ska allt visa er!" Efter vi hade gått 7 mil pajjade johans knä och vi tog oss fram i snigelfart. Jag gick dom sista 3 milen helt ensammen. Men jag funderade inte en sekund på att ge upp. Jag kom i mål också. På 35 timmar! Och med vetskapen att jag hade klarat det flera timmar bättre om vi inte hade haft sån otur med Johans knä. Det var så skönt att komma hem och säga till alla som inte trodde på mig att jag klarade det! Underskatta aldrig mig!;)
Jag utmanar: Sofie, Johan W, Jon, Malin och Emilie
Utmaning
Jag har ju lite ogjorda utmaningar då, så det är väl bara att sätta igång. Men den här var då fan taskig, kom igen! Hur mycket på z finns det?! Så jag gör det med mitt flicknamn!;) Jag blev utmanad av Lotta.
Regler: Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dom. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!
1. Vad heter du?: Sara
2. Ett ord på fyra bokstäver: Sand
3. Flicknamn: Sofi
4. Pojknamn: Sven
5. Yrke: Sjuksköterska
6. Färg: Svart
7. Klädesplagg: Skjorta
8. Mat: Soppa
9. Sak i badrummet: Schampo
10. Plats/stad: Stockholm
11. En orsak att vara sen: Sömnbrist
12. Något man skriker: Stopp!!
13. Film: SAW
14. Något man dricker: Saft
15. Band: Sahara Hotnights
16. Djur: Skata
17. Gatunamn: Storgatan
18. Bil: Saab
19. Sång: Sweet child o mine
Jag utmanar: Sofie, Emilie, Johan W, Malin & Jon
Magsjuka + graviditet = ingen hit!
Okej, magsjuka i sig är väl aldrig någon hit. Men samtidigt som man är gravid måste ju vara det värsta!
Allt började natten mot onsdagen. Johan hade varit på nåt möte i pite och kom hem vid 22.30 tiden. Jag var inte så trött så vi beslutade oss för att se ett avsnitt av desperate housewives. När väl det var slut så låg vi och pratade en stund. En stund som blev en längre stund. Till slut sa Johan att jag aldrig skulle orka upp om jag inte somnade nu. Jag insåg att han hade rätt när jag såg att klockan började närma sig ett. Så jag intog sov position varav mitt illamående kom, som de allra flesta kvällar den senaste tiden. Jag har fått medicin mot mitt illamående på nätterna som orsakas av att fostret tydligen trycker på magsäcken när jag ligger ner. Vilket har lett till sura uppstötningar som är så nära spyor det går att komma. Jag vred och vände mig som en tok för att hitta en ställning där den där spykänslan skulle försvinna. När klockan närmade sig tre frågade Johan om jag drömde mardrömmar. "nej, men hur jag än ligger så känns det som att jag ska spy"... Så jag hämtade hinken och klockan 4 började kalaset. Och inte hade det nåt med graviditeten att göra. Jag spydde säkert 20 gånger igår, och det kom inte bara den vägen. När jag satt på toan så kom spyan samtidigt. Vad ska man göra?! Jag fick tvätta handfatet sen (tur det står jävligt nära toan, annars hade jag fått skura). Ni vet kramperna som uppstår i magen när man spyr. Man kan inte hindra dom, det är som dom som kastar upp maginnehållet. Jag tror inte våran bäbis uppskattade dom särskillt mycket, för efter varje omgång så vart det en fightingmatch utan dess like där nere. Och det var inte bara mysiga sparkar, kan jag tala om. Jag har sån tur att ha den finaste karl´n i världen! Han strök mig på ryggen hela natten, gick och handlade proviva drycker, risi frutti, yoghurt och japp direkt då ica öppnade, han har tömt skurhinken varje gång jag spytt klart och hela tiden frågat om det är nåt jag vill ha. Han stannade hemma från skoterfärd för att ta hand om sin sjukling. Jag känner mig så bortskämd!
Sen gick han på jobbet kl 16, och gud så hemskt tråkig min kväll blev. Inte för att det var så roligt innan heller men...
Så hela gårdagen spenderade jag i sängen. Jag tog aldrig på mig några kläder, orkade inte sitta upp heller för den delen. Fick i mig en risifrutti, och en liten 125g yoghurt, och jag trodde aldrig man kunde spy så mycket av det! Ställde mig på vågen i morse. -2,5kg, sinnesjukt! Idag känns det lite bättre. Eller det var fan i mig en underdrift, jag kan ju sitta här och skriva så jag är i stort sett frisk. Men magen är inte hundra, det känns som det ska komma när som helst.
Vi får väl se. Ska försöka få i mig nån proviva dryck nu iaf. Är så hungrig att jag inte kan räta ut magen...
Allt började natten mot onsdagen. Johan hade varit på nåt möte i pite och kom hem vid 22.30 tiden. Jag var inte så trött så vi beslutade oss för att se ett avsnitt av desperate housewives. När väl det var slut så låg vi och pratade en stund. En stund som blev en längre stund. Till slut sa Johan att jag aldrig skulle orka upp om jag inte somnade nu. Jag insåg att han hade rätt när jag såg att klockan började närma sig ett. Så jag intog sov position varav mitt illamående kom, som de allra flesta kvällar den senaste tiden. Jag har fått medicin mot mitt illamående på nätterna som orsakas av att fostret tydligen trycker på magsäcken när jag ligger ner. Vilket har lett till sura uppstötningar som är så nära spyor det går att komma. Jag vred och vände mig som en tok för att hitta en ställning där den där spykänslan skulle försvinna. När klockan närmade sig tre frågade Johan om jag drömde mardrömmar. "nej, men hur jag än ligger så känns det som att jag ska spy"... Så jag hämtade hinken och klockan 4 började kalaset. Och inte hade det nåt med graviditeten att göra. Jag spydde säkert 20 gånger igår, och det kom inte bara den vägen. När jag satt på toan så kom spyan samtidigt. Vad ska man göra?! Jag fick tvätta handfatet sen (tur det står jävligt nära toan, annars hade jag fått skura). Ni vet kramperna som uppstår i magen när man spyr. Man kan inte hindra dom, det är som dom som kastar upp maginnehållet. Jag tror inte våran bäbis uppskattade dom särskillt mycket, för efter varje omgång så vart det en fightingmatch utan dess like där nere. Och det var inte bara mysiga sparkar, kan jag tala om. Jag har sån tur att ha den finaste karl´n i världen! Han strök mig på ryggen hela natten, gick och handlade proviva drycker, risi frutti, yoghurt och japp direkt då ica öppnade, han har tömt skurhinken varje gång jag spytt klart och hela tiden frågat om det är nåt jag vill ha. Han stannade hemma från skoterfärd för att ta hand om sin sjukling. Jag känner mig så bortskämd!
Sen gick han på jobbet kl 16, och gud så hemskt tråkig min kväll blev. Inte för att det var så roligt innan heller men...
Så hela gårdagen spenderade jag i sängen. Jag tog aldrig på mig några kläder, orkade inte sitta upp heller för den delen. Fick i mig en risifrutti, och en liten 125g yoghurt, och jag trodde aldrig man kunde spy så mycket av det! Ställde mig på vågen i morse. -2,5kg, sinnesjukt! Idag känns det lite bättre. Eller det var fan i mig en underdrift, jag kan ju sitta här och skriva så jag är i stort sett frisk. Men magen är inte hundra, det känns som det ska komma när som helst.
Vi får väl se. Ska försöka få i mig nån proviva dryck nu iaf. Är så hungrig att jag inte kan räta ut magen...
Spark, spark...
Åter igen väldigt länge sen jag skrev... Nu får ni graviditetsuppdateringar:
Är nu i v21+1. Så mer är halvvägs! Jag mår super bra nu. Kunde nog inte vara så mycket bättre. Förstår inte riktigt vart all energin kommer ifrån, men som en skänk från ovan känns det ju som när man tänker tillbaka på tröttheten som tog knäcken på en i början. Morgonpigg. Inga problem att ta sig till jobbet alls. Väl där går dagarna fort och jag känner mig allt som oftast på glatt humör. Behöver inte längre "sova" middag när jag kommer hem. Har till och med börjat släpa baken till gymet för lättare motion, blir tredje gången idag, och det känns motiverande och kul.
Magen har börjat växa och ta sin form och jag undrar hur det ska sluta det här. Hur kommer den att se ut i v.40?! Den är verkligen stor nu, så pass att jag funderar om det är riktigt normalt det här... =)
Ni kanske får er en bild här någon dag. Har glömt kameran i småbruken.
Och det roligaste av allt är: jag har börjat känna krabaten! Så underbart det är! Känslan är svår att förklara. Ibland fladdrar det, ibland suger det som till, och ibland känner man en spark. Man får se till att njuta nu medans det är mysigt och inte jobbigt. Har väntat och väntat men så förra söndagen då kände jag för första gången i bilen på väg hem från kåbdalis. Han eller hon ville nog stanna hos farmor ;) Och i torsdags kände även Johan en liten spark. Sofie försökte sig på men ingenting.
Näe. Nu ska jag över till henne förresten och hämta mina träningskläder för kl 2 blir det gymet.
Är nu i v21+1. Så mer är halvvägs! Jag mår super bra nu. Kunde nog inte vara så mycket bättre. Förstår inte riktigt vart all energin kommer ifrån, men som en skänk från ovan känns det ju som när man tänker tillbaka på tröttheten som tog knäcken på en i början. Morgonpigg. Inga problem att ta sig till jobbet alls. Väl där går dagarna fort och jag känner mig allt som oftast på glatt humör. Behöver inte längre "sova" middag när jag kommer hem. Har till och med börjat släpa baken till gymet för lättare motion, blir tredje gången idag, och det känns motiverande och kul.
Magen har börjat växa och ta sin form och jag undrar hur det ska sluta det här. Hur kommer den att se ut i v.40?! Den är verkligen stor nu, så pass att jag funderar om det är riktigt normalt det här... =)
Ni kanske får er en bild här någon dag. Har glömt kameran i småbruken.
Och det roligaste av allt är: jag har börjat känna krabaten! Så underbart det är! Känslan är svår att förklara. Ibland fladdrar det, ibland suger det som till, och ibland känner man en spark. Man får se till att njuta nu medans det är mysigt och inte jobbigt. Har väntat och väntat men så förra söndagen då kände jag för första gången i bilen på väg hem från kåbdalis. Han eller hon ville nog stanna hos farmor ;) Och i torsdags kände även Johan en liten spark. Sofie försökte sig på men ingenting.
Näe. Nu ska jag över till henne förresten och hämta mina träningskläder för kl 2 blir det gymet.
