För två veckor sedan gav jag och Johan varandra en utmaning.

Han skulle bara få använda sin telefon som en stenålderstelefon (alltså ringa och svara på samtal och sms) i en vecka. Och jag ska bouldra, eller klättra, med honom två kvällar i veckan i en månad.

Han har redan klarat sin del (det var en väldigt skön vecka om ni nu frågar mig... för helt plötsligt hade jag en middagskompis igen, och toalettbesöken var inte alls lika långa...).

Själv är jag inne på andra veckan och ikväll har jag gjort bort mitt första boulderpass för veckan. Det blev inte så långt, jag orkar faktiskt inte länge så här i början. Det är svintråkigt, för jag tar mig typ ingenstanns! Jag har ingen styrka... Det är sååå mycket roligare att klättra ute på bergsväggen!!

Men blåsor på vartenda finger hann jag få på det korta stunden.

Och starkare ska jag bli!:)

Nu chockar jag världen genom att befinna mig på nätet! Händer inte varje dag numera...

Men nu var jag tvungen att betala räkningarna och då fastnade jag här, ganska skönt med en slösurfar kväll måste jag erkänna.

Idag flög en strof från en låt genom mitt huvud, vet inte hur den hamnade där...

"godmorgon columbus, jag vet att jag är sen. Men jag blev kvar i en dröm... "

Hur som helst så stannade hela världen till för ett ögonblick, och jag var tvungen att slå på låten...

Låten som jag inte hört på säkert 15 år (tänk att jag har blivit så gammal att jag ens kan säga så). Det är helt sjukt, men jag får tillbaka precis samma känsla för låten som jag hade då. Det är bara vissa låtar som kan göra det helt enkelt. Nostalgi.