Ett helt år har hunnit gå...

Jag förstår inte alls att det har gått ett år sedan du kom till oss. Tiden har gått så fort, att jag har bara hunnit blinka känns det som.
Min älskade Ronja. Du är så underbar! Den gladaste bäbisen på jorden måste du vara.
Du är och har alltid varit så glad. Man behöver bara titta på dig så får man ett leende tillbaka:)
Visst kan du ha humör också, och då svänger det fort. Då kommer småtänderna fram, för du har precis kommit på att du kan bitas. Men lika fort är det över igen.

Du är en riktig mammagris. Men det gör inte mig något, jag tycker det är så mysigt.
Du brukar kura ihop dig i min famn och titta på mig och det ser ut som att det är det mysigaste som finns.
Pappa flyttade ut din säng ur vårat rum för nån månad sen. Men hade jag fått bestämma hade du sovit där än;)
Jag brukar fortfarande lyfta över dig till våran säng, och då sover vi så tätt som det går, du och jag ♥

Du är en riktig klätterapa också. Om du ser nåt du vill ha så tar du dig dit, på ett eller annat sätt. Du gav nästan mamma en hjärtatack när du hade staplat upp ett par böcker för att komma upp på kökstolen, eller när du stod på en uppochner vänd hink. Ja, de gånger du har hunnit upp i fotöljen också och har suttit där vinglandes på kanten.

Nu har du ju börjat dansa också, och det var inte den vanliga "bäbisdansen" med gungande knän du började med. Du gick direkt på snurrarna, och fort ska det gå. Då blir du yr och trillar på stjärten. Men gaaaah, vad söt du är när du gör så!;)

En annan söt sak som du gör är du har börjat "prata" precis som tvillingarna i comhem reklamen. Det är så himla roligt, jag och pappa brukar sitta och skratta när du sätter igång.

Jag vet inte vad livet skulle vara utan dig!!


Long gone

Jag ber om ursäkt för dåligt uppdaterande. Eller nej... Jag börjar om.

Jag har inte suttit vid datorn på en vecka (knappt tv´n heller).
Har inte bloggat, inte läst bloggar, inte spelat, ingenting.
Och vet ni. Det känns bra! Just nu gör det det. Kanske kommer det inte kännas lika bra när jag loggar in på hotmail och bloglovin och har typ 500 olästa inlägg.

Jag är inne i en period där jag känner att stressen står mig upp i halsen. Och jag hinner aldrig ta hand om mig själv.
Jag hamnar lixom i släptåg, galet.
Så jag har använt min tid till att försöka koppla av, bara ligga ner och andas, reflektera över saker och ting, läsa böcker. Jag har till och med hunnit göra en ansiktsmask och läst ut boken som jag velat göra i flera veckor.

Det kanske blir några fler såna här dagar innan jag har hunnit komma upp mig.
Nu ska ni inte tro att jag är deprimerad. Det är jag ej.
Var däremot på en föreläsning om hjärnan med min karl i onsdags. Efter den verkar det som att jag kanske har gjort ett bra val.. Han sa att många blir stressade idag och att det man egentligen borde göra är att fokusera på sömn, grönska och kramar, och mindre på dator, telefon, tv osv.
Så jag ska kramas med min familj,  sova bra och leka ute i naturen!;)

Måste bara få berätta vad Bella gjorde idag. Hon slog mig i huvudet med en tung boksamling. Åtminstone kändes den tung med kraften den kom med. Så brister jag ut "meeeen vad gööööööööööör du?????!"
Då tittar hon på mig och så säger hon "inte mening, inte mening mamma. Bella bara barn"....
Å då brast både jag och Johan ut i skratt! Vart har hon snappat upp det där då?;P (självklart fick hon veta att det ej var okej...)


Grattis

Såg på facebook att just denna dag 2010 hjälpte vi brorsorna att flytta in i lägenheten i Piteå.
Grattis till erat första år som sambos!;)
Och det har ju gått jättebra, jag är så stolta över er så!!
Grabbarna som håller på att bli vuxna på riktigt... och jag hänger inte med...=/

Köksbordet

Idag kom vårat köksbord. Och det är jättefint:)
Men stooooort, det kommer ta tid att vänja sig vid att man har ett så stort bord.
Jag är iaf skitnöjd!
Svårt att fånga känslan på bild... men ni får en iaf. En mobilbild:P

Och Johan fick ju hjälp att bygga ihop det också, och inte vilken hjälp som helst!


Söta unge!

Alltså Ronja är i en sådan härlig ålder nu;)
Hon måste verkligen vara världens gladaste unge! Och nu går framstegen fort...
Förra veckan var vi på vuxen-barn och då skulle hon nu köra leksaksbarnvagnen. Fort skulle det gå också, och jag sprang där baki, och hade en väldigt plågad rygg när sängläge intogs. Hon trilla ju vartannat steg. Oh, så arg hon blev.
Idag gick hon fram till vagnen. Plockade en docka från golvet, satte den i vagnen och sen har hon sprungit med den i två timmar i korridorerna. VAAAA??? När hann hon bli så här stor, på en natt?? Galet.
Man bara kan inte missförstå henne heller, hon visar klart och tydligt vad hon vill fast hon inte kan prata. Hon pekar och drar i en, och sen när hon får som hon vill kommer världens leende tillbaka;)
Så här kan man se ut efter att man ätit vällingen själv.

RSS 2.0