Idag fyllde minstbrorsan min år. Han hade önskat sig en chokladtårta, sommarkaka, och pepparkaksrutor till fika så dagen började med att jag och Sofie gick och handlade ingredienser till baket och allt som behövdes till tacos då det var önskat till middag. Vi har alltså stått större delen av dagen och bakat. Fast jag ska då inte ta åt mig äran. Det blev Sofie som fick baka, medans jag diskade, lagade mat, dukade och tog hand om lillan. Vi åt middag, och efter det spelade vi game of life. Efter två timmars sällskapsspel och paus för matsmältningen var det dags att hugga in på fikat. Det vart riktigt lyckat! Den där chokladtårtan var riktigt god! Lite seg med grädde, bananer, och glasyr på. Jag ska lägga ut recept på den imorgon, så testa den kära vänner! Han fick en fet godispåse och pengar av oss. Jätte tråkigt, I know, men himla enkelt när man inte har en aning om vad man ska hitta på.

Imorse hann vi även äta frukost/lunch på caféet med Turid och Lotta för att önska dom trevlig semester. Dom ville också få en sista skymt av Isabelle innan dom lämnar vårat kalla Sverige för värmen på Cypern i två veckor. Hon är som söt Turid, för hon har verkligen haft ångest över att åka nu när Isebelle kommit till världen. Hon bokade ju resan då jag var gravid, men hade ingen aning om hur stort det skulle kännas när hon verkligen var här. Så sa hon att jag kunde ta hennes biljett och följa Lotta så att hon kunde stanna hemma med Isabelle. Det var naturligtvis på skämt men om jag hade sagt att jag ville så skulle hon säkert gett mig den, haha ;) Funderade på att ta hennes biljett och åka med Lotta... OCH Isabelle (barn flyger ju gratis om man har dom i knät)...=) Men jag hann känna mig så taskig redan innan jag hade hunnit tänka tanken klart. Jag är så avis på alla som åker iväg, det kan jag ju verkligen säga! Jag vill också ligga på soliga stränder, eller i poolen med en paraplydrink i handen och bara njuta av solen och koppla av. Nu är ju det inte så långt kvar tills vi ska åka med pappa och Carina! Typ åtta månader *räknar ner* Så jag får drömma och längta till dess istället.

Nej, nu blev det sent och eftersom lillan sover så ska väl jag passa på jag med...

Sofie borde skaffa glasögon. Det erkände hon idag efter att vi fått oss ett gott skratt. Vi parkerar utanför konsum och ska gå in för att handla. Utanför står ett exemplar av en vattenränna som någon försöker sälja. Det står dock ingen  försäljare där, bara en tom stol... När vi närmar oss säger Sofie rätt ut i tomma luften "välkommen" i ett tonfall på rösten som lät att hon hade läst det någonstanns. Jag tittar mig runt omkring men hittar ingenstanns där det står så, så jag frågar henne "välkommen"?? öhm? Då ser jag att hon hade läst skylten under vattenrännan där det mycket riktigt stod, med stora bokstäver, klart och tydligt "vattenränna"... Någon som är med och lägger pengar till en julklapp?!;)

Igår skruvade min karl i hojjen hela dagen. Nu står den i vårat garage då han även körde hem den från Vidsel igår, och mäkta stolt är bara förnamnet av vad han är! Nu ska ni få se hans skönhet, som inte jag tycker är så fager, haha!:)
Och så får vi väl se när jag törs sätta mig bakom honom och åka med.

Sofie kan vara rätt rolig ibland...

Familjen Norén anländer hos Jompa som har födelsedag idag för att snåla på fikat (har för övrigt intagit årets ranson på sötsaker under denna dag - jobbigt värre!). Inte långt bakom anländer även Sofie och Nisse för att snåla på fikat, och dom snåltarmarna hade till och med redan fikat där en gång idag;) När Sofie kommer in går hon direkt till Isabelle som sitter i bilstolen på golvet. "neeeeeeeeeeej men hej Isabelle!! Åh, så söt... Men åååh, så kallt! Jo, det är så kallt här på golvet... Stackars dig... Ska du komma till moster... Jo, nog vill du komma till moster (Sofie sträcker ut armarna mot Isabelle som fortfarande sitter fastspänd i stolen. Vid det här laget stirrar alla på scenen som utspelas dom emellan. Balkongdörren stängs).  Joo, nu blev det mycket bättre. Åååå så söt du är" osv. osv. 
Det går en stund, jag säger: Alltså, du får ju ta upp henne
- Neej, jag väntar tills hon börjar gråta (que?!) så jag får vara hennes goda räddare höööh.
Det går några sekunder. Okej, jag tar upp henne. 
Isabelle börjar gråta. Hahaa, inte snyggt!;)

Idag har jag haft fullt upp hela dagen/kvällen. Det började med att jag och Emilie gick på morgonpromenad med Jerry. Sen har besökarna bara avbytt varandra. Först var famor (Isabell´s skriver jag här för din skull Sofie, haha) här och snusade på lillan. Sen kom Ann-Sofie, och det är ju helt sjukt vad mycket som hänt sen man faktiskt pratades vid sist! Tiden bara flög och hon hade egentligen inte tid att stanna, fast hon blev kvar längre än tänkt. Känner mig väldigt knasig efteråt. Hoppas dom som väntade på dig inte blev alltför irriterrade, och ursäkta att jag inte bjöd på nåt, ens ett vattenglas?! Snacka om snålt? Vet inte vad jag tänkte på?? Det är ju tydligt att jag inte tänkte alls!=) Sen kom Sofie och Salle.
Har även passat på att göra lite hushålls sysslor och har tvättat tre maskiner med tvätt, plockat och dammtorkat. Så inte har man legat och pillat naveln idag inte...

När jag går med barnvagnen har jag för vana att så fort jag stannar så drar jag vagnen fram och tillbaka för att "vagga" min dotter. Jag vet inte varför jag jämt gör det. Jag har intalat mig själv att det lugnar henne, men 99% av gångerna jag gör det så sover hon ju redan... Igår var vi och hälsade på på restaurangen där jag jobbar. Jag visade glatt upp min lilla dotter till några stammisar som grattade oss. Sen kom syster min och började prata med mig. Jag stod där och surrade med henne ett tag samtidigt som jag "vaggade" - alltså drog vagnen fram och tillbaka. När jag sen skulle visa henne för mina arbetskamrater så böjer jag mig ner och ska dra undan skyddet. Jag får hjärtslag - ungen är inte där!! Vart fan är hon?! Jag började snurra runt på stället i vad som måste ha sett ut som en mycket lustig dans, och där! Vilken lättnadens suck jag drog! Johan hade tagit upp henne och hade redan dragit igång showen för fullt med att visa upp henne. Ååå - är man totally lost sometimes?! Men jag känner mig snuvad, det är ju min uppgift! Man blir lite ego ibland. Det gäller alltså att vara snabb hära!=) Vi fick kläder till lillan och det bjöds på fika också, inte alls dumt!

Idag klarade min andra hälft uppkörningen på MC så nu har han kortet! Och jag är så glad för det, om möjligt lika glad som han! Det känns så kan jag tala om!=) Hans ögon lös av glädje då han kom hem, det är underbart! Nu ska han bara skruva i sin så att den då går i gång. Och jag hoppas att det ska gå bra så vi hinner ut en sväng medans det är säsong för det. Jag vill känna g-kraften i kurvorna bakom hans rygg iaf en gång i år!

Jag och Emilie var ute på promenad imorse. Jag väckte henne visst då jag frågade om hon skulle med. Men det ville hon, fast hon var yrvaken. Sen försökte hon fuska, hehe! "ska vi inte vika av här" nej, säger jag varenda gång och tar den längre vägen. Inte bränner man några kalorier på att tänka promenad. När vi närmade oss slutet av rutten började Jerry (jag är hundvakt idag) jaga en liten fågelunge. Förskräckt ser vi den hoppa ut på vägen för att möta den värsta mördarmaskinen som finns på vår planet - bilen. Vi vågar knappt se på och skriker ut ett "neeeeeeeeej". Fågeln klarade sig precis då den hamnade mitt emellan däcken. Vi ser nästa bil närma sig. Emilie springer ut och räddar den stackars fågeln. Hon som körde bilen vände om och kom tillbaka. Hon undrade vad det var för nåt. Och en annan kvinna klev ur sin bil på parkeringen och kom och frågade oss hur det gick. Många var vi helt plötsligt som brydde oss om den lilla fågelns liv. Jag tycker så synd om den, ensam i världen och försvarslös. Emilie tog den hem till sig... Den har druckit lite vatten medans jag var kvar. Det var nog den minsta fågeln jag sett, förutom nykläckta undulater hos mor min för många år sen. Hoppas den blir stark igen!
 

Alla som följer min blogg, eller känner mig vet att jag älskar betapet.se, en annan variant av alfapet. Jag anser mig själv vara rätt duktig. Den senaste tiden har jag dock inte haft mitt vanliga flyt, och många gånger har jag seriöst funderat på att kasta ut datorn från balkongen. Jag har greppat det närmsta jag kommit åt och bitit så hårt på det att jag en del gånger trott att mitt huvud ska spricka, av ren ilska! Dålig förlorare? Då våra böcker har tandavtryck och jag inte har någon hund att skylla på så får jag väl tillkännage att det mycket väl kan vara så... Imorse hände dock nåt alldeles fantastiskt! Jag loggade in på min användare och möttes av denna text:

Viktig info om serverkrasch

Betapet har haft en allvarlig serverkrasch och vi har tyvärr tvingats återställa webbsidan med en flera veckor gammal backup. Detta har fått konsekvensen att nya medlemskonton, spelstatistik, rating-förändringar, foruminlägg och allt annat som skett under perioden 14/7-19/8 gått förlorat.

Vi beklagar och ska ta lärdom av det som hänt.

/ Betapet-teamet



En datakrasch som för en gångs skull faktiskt förde med sig något gott!

Igår fotade Martin oss. Fyra generationsbilden. Här är resultatet, jag är väldigt nöjd med bilderna, tack Martin!
Och så slänger jag in en som jag tog själv, på farmor och lillan. Hon var ju till oss igår och kom idag igen, hon ville inte släppa henne. Världens finaste farmor!

Jag har blivit fitness brud, och funderar på att ställa upp och tävla! Jag måste se ut som Karl-Alfred! Iaf känns det så... Att bära runt på mitt lilla knyte har gett mig muskler som ömmar av träningsvärk. Har aldrig varit i närheten av träningsvärk ens när man bodde på gymmet!

Ni kanske minns tävlingen som gick ut på att gissa datum då Isabelle skulle komma till världen? Farmor blev det som vann, och igår var de dags för henne att skrapa 20 lotter. 60 kr blev vinsten, mycket dåligt.

Idag har Josef fyllt 15, så vi har firat honom. Vi har haft 10 pers i lägenheten på mat och fika. Det är såna här gånger man önskar att man bodde i hus. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum! Jag tyckte faktiskt jag var lite rolig:

Jag har börjat prenumerera på "vi föräldrar". Natuligtvis blev jag "lurad" till denna prenumeration då man aldrig klarar av att säga nej till försäljare, jag är för tragisk!! hon som lyckades övertala mig frågade varför jag inte ville och jag svarade att jag helt enkelt inte läser tidningar (vilken lögn!!). Hon sa nåt i stil med att denna tidning är föräldrars bibel och att den har svar på så mycket, varav jag kontrar med att om jag har några funderingar så googlar jag dom och det funkar väldigt bra för mig. YEEES tänkte jag, försök och överta mig efter det, svar på tal! Nog fan lyckades hon få mig att upprepa efter henne "ja, jag heter Zara Norén och bor på skolgatan 18B. Jag binder mig härmed.... bla bla" Vad är det för fel på mig?? Jag måste lära mig att bli otrevlig eller helt enkelt snöra på luren. Nåja. I det första numret jag fick hem kan man vinna en tvättmaskin för bästa tipset mot fläckar på kläder. Jag vill så sjukt mycket vinna den (till min älskade bror)! Men jag har inga bra tips, tyvärr... Galltvål, och salt. Men dom tipsen vet ju alla om så det lär ju komma hundratusentals bidrag med det svaret. *suck* Jag tänker och jag tänker... Hjäääälp mig!

Seriöst. Jag såg just årets första luciatåg på byn. Med tomte och allt. Den 15:e augusti en solig lördag. Dom hade inte börjat lussa, utan stannade till på konsum för att köpa tomtegröt och pepparkakor. Jag känner till en av dom så jag frågade om det var någon svensexa eller nåt. Nej, dom skulle bara lejda sig? (va fan skulle dom göra det för, nu längtar ju jag till vintern!) Detta är alltså vad uttråkade älvsbybor tar sig an? Det har nästan gått för långt. Vi måste få nåt hit! Ett kvällsöppet café kanske? Eller en biljardpub? Det lät väl roligt! Bio - även lördagar! Min fantasi tog slut ungefär där... Men då en konversation går till åt liknande håll behövs hjälp.
-Vad ska vi göra ikväll?
-Hmmmmmm... jag vet inte? Men jag tror aldrig någon har klätt ut sig till tomtar mitt i sommaren ännu
-ååh, vilken bra idé, skiiiiiitkul!! åsså äter vi gröt till middag i lomtjärn! yeeeeaaah
Vill ni se dom så går dom storgatan ner om en stund. Dom kanske sjunger jullåtar också, vem vet...

Ibland känner man sig otillräcklig. Min dotter har i flera dagar skrikit och varit missnöjd. När hon igår grät så tårarna trillade ner för hennes kinder blev det helt enkelt för mycket för mig. Jag ringde BVC med gråten i halsen och bad om hjälp. Vad ska jag ta mig till. Så fort jag tar henne från bröstet så blir hon helt hysterisk. Det går inte att bära på en bäbis heller 24-7... Det orkar ingen. Min sömn har blivit påverkad då jag knappt sovit alls, eftersom hon varit vaken nästan dygnets alla timmar. Nåväl, jag fick en tid att komma och väga henne idag och rådet att köpa hem mjölkersättning, då hon på BVC helt enkelt trodde att jag har för lite mat åt henne, och att det är därför hon suger så mycket och blir så upprörd då jag tar henne från bröstet. Sagt och gjort. Jag tycker inte om tanken att ge upp så lätt och ersätta hennes riktiga mat. Så jag körde mitt race i många timmar innan jag tog till bröstpumpen. Jag bad en stilla bön till pumpen medans jag höll den i min hand. Men inte en droppe kom det... Jag blev väldigt upprörd. Jag har tappat förmågan att producera mat till mitt eget barn. Kan nåt vara värre? Inte för stunden. Vi gav henne ersättning inatt och imorse. Hon sov som en ängel och har sett ut att ha det väldigt bra. Plötsligt kändes det ganska okej ändå. Bättre att veta vad felet är och kunna åtgärda det. Jag föredrar det här framför kolik. Jag hoppas, hoppas, hoppas att vi ska slippa det. När jag äntligen kunnat andas ut, känna lättnaden, och hunnit vila en stund så mår jag mycket bättre...