Du har vuxit och blivit så stor. Det har varit fantastiskt att följa dig på vägen och se hur du utvecklats till ditt egna lilla jag.
Du älskar att leka med dockorna, och tar hand om dom som vore det riktiga små bäbisar.
Men du gillar bilar också, och då ska dom köra fort, och gärna krocka.
Du pratar massor. Långa meningar och ibland förstår man ingenting... men allt man säger härmar du. Till och med när man säger att du ska säga hejdå, då säger du "heddå bella".
Varenda kväll vill du att mamma eller pappa ska ligga och stryka dig i ditt hår, eller på din rygg.
Och precis innan du ska somna så vill du att vi ska "hålla om", som du säger. Det är det mysigaste som finns, då du lägger dina små armar runt min nacke och jag känner dina fingrar stryka mot min hud.
Du är så söt när du ger slängkyssar och ropar "häddå".
Eller när vi ska äta och du vill att pappa ska köra moocykeln till din mun. Eller kanan (rutshkana), när du gapar stort då skeden åker ner mot din mun.
När vi busar och du skrattar högt slår mitt hjärta volter, för det där skrattet är det underbaraste som finns.
Och det finns ingen, ingen, som får lillasyster att skratta som du. Bara hon ser dig blir hon överlycklig.
Det är bara du som kan gunga henne så hon skriker av lycka, bara för att det är du.
Ussh, jag blir tårögd nu.
Och jag skulle inte leva en dag om du inte fanns vid min sida...