Nu är det bestämt, en liten Alva!

Imorse vaknade jag och allt kändes som vanligt. Men efter en stund blev jag fruktansvärt yr och kallsvettig. Sen började jag frysa och febern var ett faktum.

Det kändes som jag låg någonstanns kring 40 och svajade... Men när jag kollade hade jag "bara" 38,1. Fattar ni att jag blir totalt utslagen så fort min temp stiger över 38...

Försökte kurera mig på soffan medans lillan sov och Johan och flickorna var på familjecentralen.

Där vid halv tolv tänkte jag att jag skulle ta och göra oss någon lunch så det var klart när dom kom hem. Men he gick it, Johan fick ta över för allt blev snurrigt och svettigt igen... kunde då inte stå upp utan var tvungen att lägga mig ner. 

Idag skulle jag få en tid för att kolla upp en knöl som jag haft flera veckor i armhålan. Och när hon ringde från BVC som bokat tiden åt mig och frågade hur vi hade det så sa jag att jag var så yr och febrig så jag fick en gyn+läkartid för att kolla så allt var som det skulle. 

Gyn undersökningen visade inget som såg onormalt ut, förutom att jag nästan slutat blöda och det ska man ju göra ganska många veckor, så jag fick några tabletter som skulle få livmodern att jobba. 

Brösten såg okej ut, ingen mjölkstockning.

Och knölen vet dom inte vad det är. Men man kan visst få förstorade körtlar där när man ammar och i slutet på graviditeter... 

MEN jag hade skyhög sänka som visar på en infektion någonstans i min kropp. Men dom vet inte vart det är... Tycker jag känns ganska läskigt faktiskt... Jag har ont i körteln, jag har ont i magen och jag bara hoppas att pencilinet tar bort vad det nu än är. För jag orkar då inte med några komplikationer.

Jag ska ju vara frisk och få njuta av bäbistiden nu!:)

Bella var så söt som skulle sjunga "ja må hon leva" ;) 

 

Alltså jag är helt färdig. Trött. Orkeslös. Helt SLUT.... 

Vartenda steg som jag tar är jobbigt. Det känns som jag inte har någon cirkulation i blodet. Och jag går runt och flåsar hela tiden. Blir andfådd av ingenting. Min rygg pallar inte mer, det känns som att den ska gå av.

Inatt har jag inte haft någon bra natt dessutom. Vi flyttade oss till soffan till slut, när jag ändå inte kunde ligga ner i sängen, och det är konstigt det där. Hur kan man somna då i soffan?! Det är som att min kropp känner av "nu går hon och lägger sig, då sätter vi igång med lite halsbränna och kräkattacker...." typ! 

Å sen det här med humöret. Klart man får kort stubin när precis allt känns jobbigt.

Igår var jag då tvungen att säga till Johan att förlåt mig, jag är inte mig själv just nu.

Jag mår inte så bra, jag har kort stubin och allt du gör är fel, även om det är rätt. Det är inte DU, det är JAG. Jag vet inte vad det är med mig...

Så när vi skulle lägga flickorna var Ronjas eltandborste spårlöst försvunnen, och jag hann skälla ut Johan med att han är typ blind innan jag faktiskt insåg att den ÄR borta. Hur kan en sån försvinna?! Har letat i hela huset utan resultat... jaja, skit i den. Men sen var även den nya boken som inhandlades idag borta, kände bara att nej, nu får det då vara... Ibland behövs det inte mycket för att man ska go nuts. 

Ber för en god natts sömn, och bättre humör imorgon!

Detta är stort, Bella har fått sin första idol! Och det, kära vänner, är ingen mindre än Oscar Zia. 

Jag lyssnade på bidragen som gått till final och när hon hörde hans låt så brast hon ut "den här känner jag igen!! Jag har hört den hos farmor!! Det är flera pojkar som magiskt kommer och sjunger..." Hon såg den deltävlingen med faster i Vidsel. 

Och så ville hon höra den igen, igen, igen. Och igen.... och började sjunga med, så göllat!:)

Var tvungen att filma... (lägg märke till Ronjas softar-stil i fotöljen bredvid)

 

Så på lördag när melodifestivalens final går av stapeln så kommer hon heja på honom :) 

Det känns ganska underligt att tänka på att detta kan vara min sista dag som gravid (Ronja kom så här dags, så man vet ju aldrig). 

Det känns både lättande och sorgligt. Jag längtar massor efter bäbisen, och jag är jätteless på att vara gravid just nu.

Jag vill verkligen, verkligen kunna ligga på mage igen!! Jag vill kunna göra saker (vardagliga) utan att bli andfådd, och jag känner mig lite fången i min kropp just nu när jag faktiskt lyckats lägga på mig över 20kg.

Jag vet att man inte får tänka så när man är gravid. Men jag ska inte hymla om det. Jag känner mig kolossal emellanåt. Som en strandad val ungefär. Men det brukar väl vara så i slutet för dom flesta...

Jag är lite less alla humörsvängningar också, och det är väl Johan som fått ta den mesta skiten. Emellanåt känner jag rent själv att jag inte alls är mig själv eller särskillt trevlig...

Men det jag ser mest fram emot av allt är att få slippa denna halsbränna som har förföljt mig denna graviditet. Jag har mått så sjukt dåligt, och ingenting har hjälpt. Jag har kräkts på nätterna och inte kunnat sova alls i perioder. 
Nu har det tack och lov lättat och jag har faktiskt fått sova några nätter *peppar peppar* i rad:) 

Kanske bäbis låter mamma vila upp sig nu inför förlossningen haha! 

Samtidigt så vet jag att jag kommer att sakna magen nåt så ofantligt när den väl är borta. Det är ju så sjukt mysigt att få bära på ett barn. Jag önskar att alla fick känna den känslan när det sparkar och rörs av ett annat liv inuti en. Det är ju helt fantastiskt. Känslan när man lägger handen på magen och "stryker" sitt barn när det rörs. Ja, det går ju inte att förklara, så är det bara. Självklart blir ju allt så mycket större när man får ha det lilla knytet hos sig på "riktigt". Men det är ändå något så vackert och fint tycker jag med att få vara gravid. Vi har ju sagt att vi är nöjda efter det här barnet, så lite sorgligt känns det samtidigt som jag bara önskar att det ska sätta igång. 

 

 

Farmor kom till oss i Kåbdalis, och då blev flickorna jätteglada, och berättade hur mycket dom saknat henne:) Gode söta kan jag tycka! Fast jag är ju partisk såklart!!:)