I Fredags var vi på vårat första utvecklingssamtal med Bella.
Dom hade bara positiva saker att säga och mitt hjärta slog nog någon volt;)
Det känns så fint att andra uppfattar henne på samma sätt som jag gör.
Man är ju rädd att man ska vara lite blind när man älskar henne så mycket, och faktiskt är hennes mamma.
Dom sa att hennes favorit på dagis är dockorna. Det märks att hon har blivit storasyster, för hon har tagit efter hur mamma gör och bär på dom på exakt samma sätt. Sen är det ju också viktigt att rapa dom efter dom har fått flaskan!;)

Idag satt vi på hennes rum och hade "te-kalas". En av dockorna ramlade från stolen och så här reagerade Bella då:

Hör ni det? "oj oj oj oj oj";)
Jag kunde inte annat än att le. Hon känns så "lill-gammal" min sötfis.