Mina föräldrar

Dag 01 - Presentera mig själv
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick

Min pappa heter Lasse, och är 50 år.

Jag får ofta höra av mina vänner att min pappa är en rolig karl. Han får dom flesta att dra på smilbanden, och man är alltid glad i hans närhet!:) Det är lustigt hur det kan förändras från det man är liten tills man är stor.

Pappa berättade för mig om ett minne han har från min barndom. Då han såg mig i fönstret gåendes bredvid en kille. Helt plötsligt fick jag väldigt bråttom och började springa före. Och in kom jag med en väldig fart och sa "nu får du inte skämta eller försöka göra dig rolig som du alltid gör. Eller faktiskt inte prata alls!" Ändrade jag det till... Haha;) Idag skäms jag inte det minsta lilla. Min pappa är jättefin, och på äldre dagar sitter jag hellre med honom och hans fru och bara surrar än mycket annat.
Det finns massor fint att säga om honom. Han har haft regler från att vi barn var små. Han hade alltid min fulla respekt. När jag var liten tyckte jag inte alls om alla regler och tider som han hade. Men när jag har blivit stor så kan jag se tillbaka och inse hur mycket jag fick, som många av mina vänner aldrig fick. Och mycket av hans uppfostran kommer att sitta kvar i min uppfostran till mina barn.
Vi fick ta ansvar om vi visade att vi var värda det. Man får inte göra som man vill och strunta i konsekvenserna.
Jag tycker att jag har blivit en fin människa, och det har jag min älskade far att tacka för.
Han är liten, men naggande god, min far;)

 

Det närmaste man kan komma till mor, är min svärmor, Turid. Hon har alla de egenskaper som jag anser tillhöra en god mor. Mot mig också, även om jag inte är hennes dotter. En gång sa hon till mig att jag är som det fjärde barnet som hon aldrig fick, men ville ha. Dom orden kommer jag aldrig, aldrig glömma. Dom värmer i mitt hjärta än.


Kommentarer
Postat av: svärmor

Jag älskar dig Zara och du är mitt fjärde barn. Jag finns här för dig, det vet du

kram vännen

2011-01-11 @ 23:19:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0