Det känns som tiden står stilla ibland. Och som den flyger förbi en om vartannat. Jag hinner inte riktigt med. Just nu får skiten ligga i hörnen, och bloggen vara dåligt uppdaterad. För jag har en bäbis i den ljuvligaste åldern hemma. Måste dom växa så fort?! Inte för att den större inte är ljuvlig, hon är underbar! Men när Ronja nu börjar skratta på riktigt. Få en egen personlighet, lära sig greppa saker och bara vill mysa i mammas famn. Och man får känna bäbislukten... Då måste man vara där. Man kan inte spola tiden tillbaka.