Matkräsna barn

När Bella var liten fullkomligt älskade hon allt vad mat var. Allt vara bara mmmmmmm, mumma.
Smakportioner var bara nåt vi gjorde för att se att hon tålde det vi gav, för hon gapade och svalde så fort en sked kom i närheten.
Men ju äldre hon blir desto kräsnare blir hon. Fick hon bestämma skulle vi äta "makedoner och torv" varenda dag, möjligtvis lite palt som kan vara både palt och blodpudding. Kanske svårt att se skillnad när man är liten;)
Jag tycker så fort vi sätter nåt annat på bordet måste man börja "lura" henne. Hon äter om hon blir matad, annars grisar hon bara. Inte ens pannkaka??? Tycker inte ALLA barn om pannkaka?

Är man inte uppmärksam kan till och med korven se ut så här när man ska skära upp den;)

Ronja har vi haft det lite kämpigare med. Hon ville inte alls ge upp flaskan för vanlig mat.
Vi väntade tills hon var redo, men när hon väl började så fick vi till och med mixa köpesburkarna för att hon skulle äta det. Minsta lilla bit så har hon spottat ut och skägglats, allt skulle vara slätt... Det har känts lite konstigt att köpa hem 4-månaders burkar till en tjej på 10 månader. Men dom är ju sina egna så;)
Nu har tiden gått och hon tycker inte om fisk, inte potatisbitar (ska vara mosat) och all mat ska vara kall och "halvlagad". Jag förstår inte alls. Korv älskar hon, men inte stekt. Grillad/stekt kyckling är väl det bästa hon vet, men i gryta går det fetbort! En köttbit på bordet äter hon, men på en tallrik med sås och potatis ser det ut som det äckligaste på jordklotet. Jaaaasi.

Men dom har ju brukat gilla lite udda grejer som man tänker att barn inte ska tycka om.

Nu har Ronja chockat mig med att gilla Janssons frestelse. Hon fullkomligt älskade det;)

Hur har ni det vid matbordet?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0