Min mormor ringde till mig för nån kväll sedan (har svårt att sluta tänka på det). Hon ville höra om vi hade det bra och hur det gick med magen. (Morfar ringde ju för någon månad sen och gratulerade så mycket till nyheten om graviditeten) Hon ville sticka en kofta och en mössa också, och undrade om hon fick göra det och vilken färg som skulle passa bäst. Vi bestämde oss för vit, eftersom att vi inte vet om det blir en pojke, eller flicka. Morfar hälsade. Denna känsla vet jag inte hur jag ska beskriva? Men det är roligt att dom bryr sig. Jag hoppas att jag inte ska behöva bli besviken, kanske kan vi ha en normal relation så småningom...?