Idag fick vi äta smörgåstårta till lunch på jobbet, inte dåligt! Jag älskar smörgåstårta! *mmm* Kan fortfarande känna smaken!
När jag kom hem hände en väldigt märklig sak. Det var om om mitt undermedvetna talade. Som om jag visste vad som skulle ske och ville vara förberedd. Ganska lustigt! Johan frågade nämligen för någon dag sedan om jag skulle bli sur om han tog på sig jobb som vakt under midsommar ifall dom skulle fråga. Och självklart skulle jag ju bli allt annat än glad fick han till svar... Men sen började jag fundera på det där. Att han vill men tackar nej för att jag blir sur, det känns ju inte bra. Han vill ju verkligen komma in och då är det ju inte så bra creds om man hela tiden tackar nej. Nu har han ju varit tvungen att tacka nej redan till två helger då han redan jobbar, samt helgerna kring när vi är planerade att få smått. Så när jag kom hem hade jag kopierat nå lönepapper åt honom och passade på att fråga om han vill jobba på midsommar ifall dom frågar, och hur han själv känner för det. Det ville han, för att få en bra chans att komma in och göra bra ifrån sig. Jag vill ju verkligen att han ska vara tillsammans med oss, och inte blir det roligt att han ska flänga fram och tillbaka på nätterna mellan stugan och havsbadet, men han måste ju då få bestämma själv. Sen hoppades jag i mitt stilla att dom inte skulle fråga, det är ju faktiskt inte ens två veckor kvar. Tror ni inte dom ringer då?! 5-10 minuter bara efter att vi slutat prata om det. Fan vad läskigt... Men ändå ganska skönt, eftersom att vi hann prata igenom det. Så den här midsommaren kommer bli väldigt konstig...