Jag och Johan ligger mitt emot varandra med Isabelle mellan oss i sängen.
Det är amningsdags. Johan som har köpt en ny telefon och är telefonberoende (kan hända att han redan var det innan, det är dock ingenting mot för vad en ny telefon har gjort med honom), tog naturligtvis upp den.
I brist på annat att göra (gissar jag??) börjar han knappra in ett nummer och ringer... Internetbanken - men för faaaaan. Kom igen?! Är jag så tråkig att umgås med att internetbankens självbetjäning är ett nödväntigt måste när vi delar samma säng? Blir lite irriterad... Mest för att jag tycker att användandet av hans telefon nu har gått till en överdrift. Då hör jag telefonrösten säga nåt i stil med "knappra in kontonummer" för att sen säga den magiska meningen "ditt saldo är...." Både jag och Johan tittar förvånat på varandra, varav jag bryter ut mellan lyckoskratten att han måste logga in och kolla via internet. Sagt och gjort... och där står det. Svart på vitt. Att vi är miljonärer... Okej, inte riktigt. Men för nån som aldrig haft pengar så känns det som att vi är det!