Utkast: ...



Idag är det alltså dagen D. Den dagen som alla säger att man inte ska räkna ner till egentligen... För att väntan kan bli så lång. Jag läste i en tidning vi fick hem från pampers att man ska se varje dag som man går över tiden som en "bonusdag". Att man ska ta till vara på dom genom att spendera tiden med sån´t som blir svårt senare. Äta lunch el middag ute, hälsa på vänner, biobesök, myskvällar och sånt man tycker om och orkar med. Jag vet och är inställd på att våra liv kommer att förändras totalt nu när den lille/a kommer. Men har svårt att tänka att två veckors övertid är en "bonus", och då mår jag ju ändå superbra. Jag vill ha dig i min famn nu! Nu när min rädsla inför förlossningen avtagit och jag känner mig redo. Allt hade varit enkelt om man hade ett exakt datum. DÅ händer det. Klockan **:**...
En dag i förra veckan hade jag fruktansvärt ont i magen. Ner mot benen strålade smärtan, och jag var helt säker! Nu närmar det sig minsann! Men dagen efter så var allt som vanligt igen. Så vi får helt enkelt vara tålmodiga tills du bestämmer dig för att du är redo. Inga tjuvknep verkar då fungera!;)

Detta skrev jag natten mot den 18:e. Men det hamnade visst som utkast. Lägger upp det nu...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0