Jag och Emilie var ute på promenad imorse. Jag väckte henne visst då jag frågade om hon skulle med. Men det ville hon, fast hon var yrvaken. Sen försökte hon fuska, hehe! "ska vi inte vika av här" nej, säger jag varenda gång och tar den längre vägen. Inte bränner man några kalorier på att tänka promenad. När vi närmade oss slutet av rutten började Jerry (jag är hundvakt idag) jaga en liten fågelunge. Förskräckt ser vi den hoppa ut på vägen för att möta den värsta mördarmaskinen som finns på vår planet - bilen. Vi vågar knappt se på och skriker ut ett "neeeeeeeeej". Fågeln klarade sig precis då den hamnade mitt emellan däcken. Vi ser nästa bil närma sig. Emilie springer ut och räddar den stackars fågeln. Hon som körde bilen vände om och kom tillbaka. Hon undrade vad det var för nåt. Och en annan kvinna klev ur sin bil på parkeringen och kom och frågade oss hur det gick. Många var vi helt plötsligt som brydde oss om den lilla fågelns liv. Jag tycker så synd om den, ensam i världen och försvarslös. Emilie tog den hem till sig... Den har druckit lite vatten medans jag var kvar. Det var nog den minsta fågeln jag sett, förutom nykläckta undulater hos mor min för många år sen. Hoppas den blir stark igen!