När jag går med barnvagnen har jag för vana att så fort jag stannar så drar jag vagnen fram och tillbaka för att "vagga" min dotter. Jag vet inte varför jag jämt gör det. Jag har intalat mig själv att det lugnar henne, men 99% av gångerna jag gör det så sover hon ju redan... Igår var vi och hälsade på på restaurangen där jag jobbar. Jag visade glatt upp min lilla dotter till några stammisar som grattade oss. Sen kom syster min och började prata med mig. Jag stod där och surrade med henne ett tag samtidigt som jag "vaggade" - alltså drog vagnen fram och tillbaka. När jag sen skulle visa henne för mina arbetskamrater så böjer jag mig ner och ska dra undan skyddet. Jag får hjärtslag - ungen är inte där!! Vart fan är hon?! Jag började snurra runt på stället i vad som måste ha sett ut som en mycket lustig dans, och där! Vilken lättnadens suck jag drog! Johan hade tagit upp henne och hade redan dragit igång showen för fullt med att visa upp henne. Ååå - är man totally lost sometimes?! Men jag känner mig snuvad, det är ju min uppgift! Man blir lite ego ibland. Det gäller alltså att vara snabb hära!=) Vi fick kläder till lillan och det bjöds på fika också, inte alls dumt!