Är det en sak jag har lärt mig i livet är det att om det låter för bra för att vara sant så är det förmodligen också det. Ingenting ska gå lätt och smärtfritt... Jag tror inte på nåt först jag har det svart på vitt helt enkelt. Men den här gången hann jag få drömmar och visioner... Jag har hunnit fantisera ihop nåt som aldrig fanns, för att jag trodde. Och jag började göra det fast min första magkänsla sa "gör det inte". Så tårar har runnit ner för mina kinder, och drömmar har än en gång gått om intet. Nu håller hela mitt inre fast vid det sista hoppet och det är det värsta som kan hända en! När man först blir ledsen/besviken, när allt man gör är att hålla fast vid det sista hoppet, och det släcks. Snälla snälla få mig inte att mista tron på hoppet!