Johan drar till Kiruna på Tisdag. Eller så skulle han börja jobba på tisdag? Jaja, skit samma. Han har fått en provanställning på 6 månader. Jag är fylld av blandade känslor. Jag förstår att han vill prova något nytt, och att det här är en chans som han inte kommer att få igen då han en gång redan har tackat nej. Å i våra planer så är det väl som nästan nu eller aldrig... Johan har ju alltid velat jobba med något liknande det här, ett fysiskt arbete, så han får ju referenser som kan vara bra att ha också.

Förra gången vi låg och pratade om det här så var han så glad att ha blivit tillfrågad, och skulle sagt ja om han fick vara ledig då jag har mina lediga helger. Men då blev det inte riktigt så och han var lite nerstämd över det hela...

 

Ungefär så här ser min + & - lista ut.

+ Johan är lite less sitt jobb, och vill göra nåt nytt, om så bara för ett litet tag
+ Detta är typ jobbet han vill ha...
+ Bra referenser för att söka liknande jobb i framtiden
+ Han ska inte jobba under jord, bara ovan
+ Bra mycket bättre lön än kommunens pisslön!
+ Han skulle ångra sig om han inte tog den här chansen...
+ Han måste ha gjort väldans bra ifrån sig på stoppen när han nu blir tillfrågad, igen!

- Jag kommer att sakna honom så himla mycket när vi får så lite tid tillsammans!

Seeee, det är självklart att du ska fara älskling. Jag är bara självisk och kan inte komma på en enda anledning till, till varför du inte skulle göra det här! Men någon flytt till Kiruna blir det inte tal om. Det har jag redan sagt!:) 
Men jag är liiiite oroad över denna sommar dock. Ska vi hinna göra allt man vill på helgerna? Och jag som jobbar varannan:( Näe, titta nu. Nu börjar jag igen med mina själviska åsyner. Om vi saknar varandra, får vi säkert dubbelt så kul på helgerna!! Visst...:)